PAX NR 2 2021: MILITARISERING I TYSTNAD – EU OCH DEN NYA FÖRSVARSFONDEN

Den 29 april 2021 gavs grönt ljus av Europaparlamentet för en budget på 7,9 miljarder euro till den Europeiska Försvarsfonden (EDF). Beslutet markerar första gången en del av EU:s budget öronmärks för militära syften.

Satsningen beskrivs av förespråkare som nödvändig för att Europa ska garanteras säkerhet. En av de kritiska rösterna Tony Fortin, forskare vid l’Observatoire des armements, beskriver det som ett sätt för Europa att förbereda för krig, en militariserad väg som marginaliserar fredliga alternativ för global säkerhet. Var är då den svenska debatten? EU parlamentets beslutsfattande väcker inte sällan debatt mellan en delad opinion men militariseringen av EU passerar nästan obemärkt. För att förstå detta måste vi se till grunden för argumentationen för EDF, och därmed användningen av begreppet säkerhet. Vid första anblick framstår begreppet som tämligen entydigt: det är klart vi vill ha säkerhet. Men vi måste dock ställa oss frågan: säkert för vem och hur? 

Säkerheten som EDF syftar till att stärka är medlemsländernas nationella, med fokus på skydd av nationsgränser från externa och militära hot. Den falska säkerhet som vapenlobbyister predikar med framgång. Genom starka relationer inom EU befäster vapenindustrin det traditionellt militära säkerhetsperspektivet, som sedan både legitimerar och finansierar den pågående militariseringen. Trots bevingade ord om säkerhet och samarbete så har miljarderna till EDF omfördelats från förebyggande insatser och välfärd. Detta görs samtidigt som Europas befolkning försöker hantera de sociala och ekonomiska kriser som pandemin fört med sig, med tydliga konsekvenser för vår säkerhet.

Att EU satsar åtta gånger mer på EDF än på vaccinsatsningen COVAX är inte gemensam säkerhet. Säkerheten kan inte ses som beskydd av nationer och gränser, utan måste inkludera mänsklig säkerhet: ett perspektiv där den enskilda människans trygghet står i fokus. När den säkerheten förbises är det inte konstigt att debatten om EU:s  militära utveckling uteblir. När Europeiska Försvarsfonden okritiserat framställs som garanti för säkerheten kan militariseringen ske i tystnad. För som sagt, vem säger nej till säkerhet? Vi måste därför ifrågasätta och utmana den rådande definitionen av säkerhet: vad innebär säkerhet egentligen? För vem är det säkert? Och hur blir vi säkra? Vi kan inte låta EDF gå obemärkt förbi, på bekostnad av människors liv och trygghet. Det krävs en vidgad syn på säkerhet där vi tar fasta på mänsklig säkerhet, och höjer vår kritiska röster mot militariseringen av EU.

KARIN HANSSON, skribent Fredsakademin