SVENSKA FREDS BEMÖTER ARGUMENT FÖR VAPENEXPORT TILL UKRAINA
I den utrikespolitiska debatten i riksdagen den 16 februari 2022 togs vapenexporten till Ukraina upp av flera partier. Även i media har frågan fått stor uppmärksamhet de senaste dagarna med ett flertal ledartexter som argumenterar för att vapenexport till Ukraina skulle vara en solidarisk handling och ett sätt för Sverige att stötta Ukrainas folk inför ett ryskt militärt hot. Här bemöter vi några av de argument och påståenden som florerar i den debatten.
Att exportera vapen till Ukraina skulle förvärra konflikten
En rad debattörer har argumenterat för att vapenexport till Ukraina är att stå upp mot ett aggressivt Ryssland och att ta ställning på Ukrainas sida. För demokrati och mänskliga rättigheter. Svenska Freds vill se ett stopp för all vapenexport till länder som befinner sig i eller riskerar att hamna i väpnad konflikt. Att bistå en part såsom Ukraina med vapen och annat militärt stöd i ett redan spänt läge skulle bidra till de spänningar som redan finns och allvarligt försvåra en deeskalering av konflikten. Det skulle också göra det svårare för Sverige att bidra till en diplomatisk lösning om vi stöttat den ena sidan militärt.
Det svenska regelverket innehåller en princip om att vapenexport inte bör exporteras till länder i krig och konflikt just på grund av dessa stora risker.
Svensk vapenexport till Ukraina skulle inte bidra till att öka det ukrainska folkets säkerhet, snarare tvärtom. Mänskliga rättigheter och demokrati byggs inte med militära medel. Sverige borde istället verka för nedrustning och fredlig konfliktlösning, genom att stoppa all export och vidareexport av svenska vapen till Ukraina.
Nyligen har svensktillverkade pansarvärnsvapen av modellen Nlaw från Saab exporterats från Storbritannien till Ukraina. Det är en export som sannolikt givits tillstånd från myndigheten ISP, myndigheten vill dock inte svara på om detta stämmer eller inte. Det är mycket allvarligt att svenska vapen hamnat i Ukraina och tillståndsfrågan bör utredas. Tyskland har istället valt att blockera export av tyska vapen från Estland med hänvisning till att de undviker vapenleveranser till konfliktområden. Utifrån det rådande läget och det svenska regelverket borde Sverige agera på samma sätt.
Sverige bör även markera att inget militärt stöd bör gå från EU via den så kallade “fredsfacilitet” som nyligen inrättats.
Det svenska regelverket förbjuder inte export till konfliktområden. Tyvärr.
Det råder också förvirring kring vad det svenska regelverket tillåter och inte när det kommer till vapenexport till konfliktområden. Vissa debattörer har uttryckt det som att denna sorts export inte skulle vara tillåten. Tyvärr stämmer inte det, det finns däremot en lång tradition av att exportera svenska vapen till länder i krig och konflikt.
Som några av många exempel har Sverige med några undantag exporterat krigsmateriel till både Indien och Pakistan varje år sedan 1950-talet. Dessa länder har under denna tid legat i väpnad konflikt med varandra. Sverige har också levererat krigsmateriel till USA under bland annat Irakkriget. Det mest aktuella exemplet är kriget i Jemen, där Sverige tillåter export av krigsmateriel till flera länder i den saudi- och UAE-ledda koalitionen. 2020 gick en femtedel av Sveriges vapenexport till dessa länder enligt Svenska Freds beräkningar. Förenade arabemiraten (UAE) var samma år Sveriges största vapenkund.
Det svenska regelverket är luddigt formulerat med ett flertal kryphål, bland annat ett som möjliggör export till länder i krig och väpnad konflikt om det anses gynna svensk vapenindustri och försvarsförmåga. En sak som dock skiljer Sveriges vapenexportpolitik från till exempel USA:s eller Frankrikes är synen på vapenexport som utrikespolitiskt verktyg.
Sverige har en tradition av att inte exportera vapen för att påverka det politiska skeendet i något annat land. Exporten har traditionellt setts som ett ”nödvändigt ont” för att behålla en vapenindustri i Sverige. Att tillåta vapenexport till Ukraina för att påverka konflikten skulle bryta med den politiken på ett sätt som kan få mycket allvarliga följder för Sveriges vapenexportpolitik även till andra konfliktregioner.
Den svenska vapenexportpolitiken är inte restriktiv
Ofta upprepas påståendet att Sverige skulle ha “världens striktaste regelverk” vad gäller vapenexport, ofta av de politiker som vill försvara en mycket kontroversiell politik. “Vi är i alla fall inte lika dåliga som vissa andra”. Men för att kunna bedöma restriktivitet behöver man titta på både på vad regelverket säger och vad som blir utfallet. Det stämmer att Sveriges regelverk på pappret kan se strikt ut i jämförelse med andra stora exportörer i världen, men det innehåller också en lång rad möjligheter att frångå de principer som slås fast.
Exporten till krig och konflikt är en sådan princip som uppenbart ger utfallet att exporten till denna sorts länder ändå är omfattande. Vi ”bör inte” exportera till dessa länder, men vi kan göra det och det sker också. Sverige har också ett demokratikriterium i regelverket men 2020 gick trots detta mer än en tredjedel av exporten till ickedemokratier, enligt Svenska Freds beräkningar. Utan ett resonemang om hur vapenexporten verkligen ser ut blir det osakligt att prata om det svenska regelverket som restriktivt.
Sverige är, enligt Sipri, ett av 65 länder som exporterar krigsmateriel, av världens 195. Det måste väl ändå i jämförelse anses mer restriktivt att inte exportera krigsmateriel alls?
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen är en förening för människor som är övertygade om att konflikter kan lösas utan våld och att krig kan förebyggas genom samarbete, ekonomiska medel och diplomati. Vi arbetar för hållbar fred genom att sprida kunskap, bilda opinion och påverka politiker. Vill du också vara med och ta ställning för fred i världen? Bli medlem i Svenska Freds här.
