DET MILITÄRA FÖRSVARSANSLAGET SKA ÖKA TILL TVÅ PROCENT AV BNP
Den 10 mars annonserade Regeringen att anslaget till det militära försvaret ska öka till två procent av Sveriges bruttonationalprodukt (BNP). Den 16 mars enades alla riksdagspartier om att två miljarder kronor extra ska gå till Försvarsmakten redan under 2022. Dessutom ska Försvarsmakten få möjlighet att göra inköp för över 30 miljarder fram till 2030. Hur detta ska finansieras är fortfarande oklart.
Beslutet är förhastat och kommer få oerhörda konsekvenser för viktiga samhällsområden. Det bygger också på en orimlig logik om att det skulle finnas en koppling mellan värdet av alla färdiga varor och tjänster som producerats under ett år i Sverige och vårt militära försvarsbehov.
Beslutet är förhastat
Mellan 2014 och 2025 kommer försvarsanslagen öka med 85 procent enligt tidigare fattade beslut. Redan det en historiskt stor upprustning. Besluten som fattats den senaste veckan innebär ytterligare mångmiljardökningar. Enligt regeringen ska anslaget, så fort det är praktiskt möjligt, öka till två procent av BNP. I dag motsvarar en försvarsbudget på 66 miljarder 1,26 procent av BNP. Ökningen till två procent innebär en årlig kostnad på 108 miljarder kronor. Om denna ökning förverkligas 2023 skulle det medföra att försvaret blir det näst största utgiftsområdet, framför bland annat sjukvård, utbildning och arbetsmarknad.
Detta mångmiljardbesked kom bara två veckor efter att Ryssland invaderat Ukraina. Rysslands invasion är grym, oförsvarlig och leder till ett oerhört lidande för det ukrainska folket. Rysslands agerande kom som en chock för de allra flesta och har på kort tid vänt upp och ned på den säkerhetspolitiska debatten. Allas blickar är mot Ukraina och på hur vi gemensamt bäst kan stödja och arbeta för att så fort som möjligt ett slut på stridigheterna. Debatten är såklart mycket känslosam. Att det kommer krav på att Sverige ska upprusta militärt är väntat, särskilt som många länge krävt just detta, utöver oppositionen även de starka intressen som tjänar på en upprustning, däribland vapenindustrin. Dessa ser nu sin möjlighet.
Beslutet kommer få stora konsekvenser
Att i detta läge, på så kort tid och utan egentlig debatt om konsekvenserna, fatta ett så här omvälvande beslut är både riskabelt och ogenomtänkt samt speglar tydligt den särställning som det militära har i vårt samhälle. Först och främst bör frågan ställas var dessa pengar ska komma ifrån.
Ska det vara på bekostnad av investeringar i hälso- och sjukvården? Under två år har en pandemi satt enorm press på sjukvården i Sverige. Priset har betalats av en vårdpersonal under stor stress. Larmen om att situationen i vården är väldigt ansträngd är många. BB läggs ned i norra Sverige och födande kan tvingas åka 20 mil till närmaste förlossning. Anställda varnar för farliga förhållanden vid akutmottagningar på grund av överbeläggning. Två år efter att pandemin bröt ut har vi inte sett tillräckliga investeringar eller åtgärder för att kompensera eller komma ikapp. Inte heller för att förbereda för kommande kriser.
Ska det vara på bekostnad av förebyggande åtgärder för att minska gängkriminalitet? Ska vi minska investeringarna i den psykiatriska vården för unga som redan nu tvingas köa mycket länge för hjälp? Är det ambitionerna om en jämlik tillgång till utbildning som vi nu inte kommer att ha råd med? Eller är det investeringarna i åtgärder mot mäns våld mot kvinnor eller det enorma arbete som krävs för att bromsa klimatförändringarna som inte kommer att få plats? Redan idag är klimatpåverkan från den militära sektorn betydande. I vår rapport Frikortet från 2020 visar vi hur till exempel Försvarsmaktens inrikestransporter under de senaste tio åren motsvarat en tredjedel av utsläppen för inrikesflygen och hur myndigheten (Sveriges näst största) inte når sina egna lågt uppsatta klimatmål. Hur ska Försvarsmakten och beslutsfattare garantera att den ökade upprustning, som redan sker och nu kommer öka ytterligare, inte påverkar ännu ett stort säkerhetshot, nämligen klimatförändringarna?
Om allt detta behöver vi en grundlig debatt – innan beslut fattas om mångmiljardbelopp till det militära försvaret. Hoten mot vår säkerhet är många och pengarna till försvaret måste tas någonstans ifrån. Vad vill du helst lägga 108 miljarder om året på?
Varför skulle vi satsa mer på det militära försvaret om vi handlar mer över gränserna?
Att jämföra försvarsanslag som andel av ett lands BNP är etablerat i den säkerhetspolitiska debatten, mycket för att Nato satt upp just ett tvåprocentskrav.
Bruttonationalprodukt (BNP) är ett mått på den totala ekonomiska aktiviteten i ett land under en tidsperiod, vanligen ett år. Det kan uttryckas som värdet av total konsumtion av varor och tjänster, bruttoinvesteringar samt export minus import.
Att jämföra försvarsanslagen med BNP kan vara ett sätt att jämföra prioriteringar mellan länder. Men som politiskt mål för höjningar av försvarsanslagen är det fullkomligt irrelevant. En sådan jämförelse förutsätter att det finns en länk mellan Sveriges försvarsbehov och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Ett sådant samband finns inte. Menar regeringen verkligen att det militära hotet mot Sverige minskar och att försvaret behöver mindre anslag om Sveriges ekonomi skulle börja gå markant sämre?
Eller är det för att bli ännu bättre i klassen bland länder som samarbetar nära med Nato som Sverige duktigt sträcker på halsen för att nå upp till miliäralliansens krav? Det ska sägas att de flesta Natoländer inte når upp till detta krav.
Eller är det för att ge en bild av att satsningarna på det svenska försvaret störtdykt, när det i själva verket är främst Sveriges handel över gränserna som ökat? Räknat i fasta priser ligger Sveriges försvarsutgifter, innan ökningarna, i linje med nivån under kalla kriget. Och då om någon gång fanns stora spänningar i vårt närområde.
