KLUSTERVAPEN DÖDAR CIVILA

Detta är en artikel som publicerades 2008-02-14 i Aftonbladet.

Den svenska regeringen, som har varit tveksam till ett heltäckande förbud, måste nu ta ställning. I riksdagen hålls idag den årliga utrikespolitiska debatten. Utrikesutskottet har ställt sig bakom Oslodeklarationen som kräver ett förbud mot klustervapen, men regeringen deklarerade att detta inte gäller det svenska klustervapnet, Bombkapsel 90 till Jas 39 Gripen. Utrikesminister Carl Bildt måste nu redovisa var regeringen står inför den fortsatta processen. 

Det svenska nätverket mot klustervapen, som består av tolv svenska enskilda organisationer, överlämnar idag ett upprop med mer än 12 000 namnunderskrifter till regeringen med kravet att Sverige dels ställer sig bakom ett internationellt förbud i enlighet med Oslodeklarationen, dels skrotar det svenska klustervapnet. 

Regeringen har hävdat nationella försvarsbehov som motiv för att behålla svenska klustervapen. Men klustervapen har aldrig använts för att försvara ett territorium. I stället har det kommit att bli ett vapen som främst drabbar civila. Enligt en världsomfattande genomgång av klustervapnens användning gjord av Handicap International är nästan alla av de människor som skadas eller dödas av klustervapen civila och omkring 40 procent är barn. 

Klustervapen fungerar yttäckande, vilket innebär att de över ett stort område sprider stora mängder sprängladdningar, som omöjligen kan skilja mellan militärer och civila. Stora mängder blindgångare ligger dessutom ofta kvar på marken och skadar och dödar civilbefolkningen långt efter att ett krig tagit slut. 

I Wellington kommer den känsliga frågan om en definition av klustervapen att vara fokus för debatten. Det finns ett litet, om än högröstat, antal stater som förespråkar att så kallade ”pålitliga” klustervapen med självförstöringsmekanismer som reducerar antalet blindgångare bör tillåtas. 

Det norska försvarets forskningsinstitut har i en nyligen publicerad rapport undersökt tillförlitligheten för den av Israel utvecklade klusterammunitionen M85, som även Norges försvarsmakt har. Systemet betraktas av militära bedömare som ett av de mest moderna i världen. Resultatet är anmärkningsvärt. Felfrekvensen, det vill säga antalet kvarlämnade blindgångare, är vid praktisk användning över tio procent, vilket är avsevärt mycket högre än den enda procent som anges av tillverkarna.

Slutsatsen är att inte heller klustervapen med självförstörelsemekanismer kan betraktas som säkra. Tekniska lösningar eller reglering av användningen av klustervapen kommer aldrig att fungera i praktiken. Det enda rimliga ur humanitär synvinkel är därför ett totalförbud, och inte endast en reglering, för denna typ av vapen. Norge har tagit konsekvenserna av forskningsresultaten och arbetar för ett internationellt förbud. 

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har uppmanat medlemsländerna att vidta nationella åtgärder mot klustervapen i avvaktan på ett internationellt förbud. Flera länder följer denna uppmaning. Längst har Belgien och Österrike gått som helt har förbjudit klustervapen i nationell lagstiftning. Även Bulgarien, Norge, Kroatien och Ungern har signalerat att man infört eller ämnar införa ett ensidigt moratorium och USA meddelade i höstas att man stoppar export av majoriteten av sina klustervapen. 

Utrikesminister Carl Bildt har i riksdagen sagt att arbetet inom FN:s konvention för konventionella vapen, CCW, ska vara huvudspåret i den svenska inställningen till klustervapen. Tyvärr verkar utsikterna att komma vidare i det sammanhanget vara små eftersom enstaka länder utifrån en snäv nationell agenda blockerar viktiga nedrustningsinitiativ. 

Sveriges regering måste nu bestämma sig. Ska vi ställa oss bakom dem som bromsar internationella avtal som skyddar civila, eller ska vi bidra konstruktivt till Osloprocessen och skapa nedrustningshistoria under 2008? Osloprocessen samlar idag fler länder än CCW, däribland mer än hälften av de stater som producerar och lagerför klustervapen och två tredjedelar av dem som är drabbade av klustervapen. 

Vi uppmanar utrikesminister Carl Bildt att i den utrikespolitiska debatten idag stå upp för en stolt svensk tradition av engagemang för nedrustning och humanitär rätt. Sverige har en chans att bli en aktiv part i det viktiga arbetet för att förbjuda klustervapen och bör föregå med gott exempel. Detta skulle vara ett avgörande steg för att förhindra framtida mänskligt lidande. 

Lise Bergh 

generalsekreterare, Amnesty 

Birgitta Dahl 

ordförande, UNICEF Sverige 

Anna Ek 

ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen 

Bo Forsberg 

generalsekreterare, Diakonia 

Aleksander Gabelic 

ordförande, Svenska FN-förbundet

Lena Hjelm-Wallén 

ordförande, Svenska Afghanistankommittén 

Ragnar Persenius 

biskop i Uppsala 

Petra Tötterman Andorff 

generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet Bengt Westerberg 

ordförande, Svenska Röda korset 

Anna Åkerlund 

generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen