KLUSTERVAPEN EN SKAM FÖR SVERIGE

Detta är en artikel som publicerades 2011-09-13 i Göteborgs Posten. 

Användningen av klustervapen får fruktansvärda konsekvenser. 98 procent av de som drabbas är civila och av dessa är 40 procent barn. Därför har det internationella samfundet uppmärksammat det urskillningslösa mänskliga lidande klustervapen orsakar. År 2008 skrev ett stort antal stater, däribland Sverige, under ett internationellt förbud mot klustervapen. Hittills har 109 länder skrivit under förbudet och 61 länder har ratificerat. Men regeringen har ännu inte presenterat en proposition till riksdagen om ratificering, det vill säga att göra förbudet juridiskt bindande för Sverige.

Därför kommer Sverige få sitta på åskådarplats vid den internationella nedrustningskonferens om klustervapen som hålls den här veckan i Beirut. Inte heller förra året, vid det första mötet någonsin i förbudets historia, kunde Sverige delta i konferensen som fullvärdig medlem.

Slipper redogöra

Därmed är Sverige inte heller skyldigt att redogöra inför övriga stater hur vi efterlever förbudet. Detta är ytterst olyckligt eftersom rapportering och öppenhet är grundbultar för förbudets efterlevnad.

Arbetet med att förbjuda klustervapen är historiskt. Det var tack vare samarbetet mellan det civila samhällets organisationer och ett antal välvilligt inställda stater som Norge och Nya Zeeland som förbudet blev till. En liknande process låg under 1990-talet bakom förbudet mot personminor. Det är ett förbud som har kommit att bli en så stark internationell norm att även stater som inte har skrivit under det påverkas. I dag vill knappt någon stat förknippas med personminor och användandet av dem har i princip upphört.

Måste höja ambitionsnivån

Det är vår övertygelse att klustervapenförbudet kan gå samma väg och det bör Sverige göra allt för att främja. Men då måste regeringen höja ambitionerna och sätta nedrustningsfrågorna betydligt högre på dagordningen. Vi undertecknande organisationer kräver att arbetet med att ratificera klustervapenförbudet ges högsta prioritet. I enlighet med förbudet ingår ett antal krav som Sverige bör följa.

* För det första innebär det att Sverige måste skrota det svenska klustervapnet Bombkapsel 90.

* För det andra innebär det ett åtagande från svensk sida om ett ökat bistånd till minröjning och stöd till överlevande. Klustervapen har skapat stort mänskligt lidande i olika konfliktområden i länder som Afghanistan, Libanon, Georgien och Västsahara. Även långt efter krigens slut fortsätter klustervapen att lemlästa och döda människor genom de blindgångare som ligger kvar på marken. Klustervapnen hindrar den samhällsekonomiska utvecklingen eftersom jorden blir obrukbar och förstör familjers försörjning.

* För det tredje bör Sverige införa en särskild lag som förbjuder investeringar i klustervapen. Vi anser att det är en självklarhet att inte tillåta investeringar i en vapentyp som är förbjuden i ett internationellt avtal.

* För det fjärde har erfarenheter visat att kvinnor ofta nekas vård, proteser och utbildning om hur man minimerar risken att drabbas av klustervapen. Därför måste Sverige i enlighet med säkerhetsrådets resolution 1 325 främja kvinnors deltagande under förbudet.

Anna Ek, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia

Gunilla Hallonsten, tf policychef,  Svenska kyrkans internationella arbete

Helena Koumi, tf generalsekreterare, Kristna Fredsrörelsen

Jens Orback, generalsekreterare, Palmecentret

Lise Bergh, generalsekreterare Amnesty Sverige

Peter Brune, generalsekreterare, Svenska Afghanistankommittén

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Aleksander Gabelic, ordförande, Svenska FN-förbundet

Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare, Svenska Röda korset