Fel att Sverige har strypt ryskt bistånd
Föreningsfriheten i Ryssland är satt under mycket hård press. Utan ett kritiskt och ifrågasättande fritt civilt samhälle är en demokratisk utveckling omöjlig. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att omgående höja det svenska demokratistödet till Ryssland, skriver Martin Uggla, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, och Anna Ek, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen.
Föreningsfriheten i Ryssland inskränks i rasande fart. Den senaste tidens utveckling i landet är alarmerande. Särskilt utsatta är regimkritiska organisationer, till exempel de som arbetar för mänskliga rättigheter. Den svenska regeringen bör omedelbart återupprätta demokratistödet till Ryssland för att på så sätt konkret stötta det utsatta civila samhället. Man måste också kritisera den ryska regimens kränkningar av de mänskliga rättigheterna, tydligt, ljudligt och offentligt.
Det civila samhället i Ryssland är satt under mycket hård press. Sedan Vladimir Putins återkomst till presidentposten i maj i år har lagar och lagförslag som inskränker föreningars möjligheter att verka fritt antagits på löpande band. I somras instiftades en ny lag som tvingar opinionsbildande organisationer med finansiering från utlandet att registrera sig som ”utländska agenter”.
Ett annat lagförslag är att bredda omfattningen av begreppet landsförräderi. Inhemska människorättsexperter befarar att det därmed kommer att räcka att en aktivist exempelvis berättar om valfusk för en utländsk organisation för att denne ska kunna dömas för landsförräderi.
Först ska alltså organisationerna registrera sig som utländska agenter och sedan försöka bevisa att de inte är det för att undgå att dömas för landsförräderi. Ett brott som kan ge upp till 20 års fängelse. Dessa två lagar i kombination utgör ett mycket grovt brott mot föreningsfriheten.
Samtidigt är det näst intill omöjligt för organisationer som arbetar med frågor som staten ogillar – till exempel valövervakning, skydd av mänskliga rättigheter eller rättssäkerhet i Tjetjenien – att få inhemsk finansiering. Dessa regimkritiska organisationer är uppenbara måltavlor för de nya lagarna och kommer att tvingas upphöra med sin verksamhet, alternativt verka illegalt och underjordiskt, om utvecklingen fortsätter.
Det oberoende civila samhället har varit hårt ansatt i Ryssland sedan mitten av 2000-talet. Med nya lagar och regler har de kvävts av byråkratiska krav. På så sätt har regimen försökt tysta de kritiska rösterna utan att väcka så mycket uppmärksamhet. Tiden har inte räckt till för att genomföra den egentliga verksamheten utan ofta gått åt till att fylla i blanketter och svara på myndigheternas frågor.
Men det senaste årets omfattande protester mot valfusk och Putin och Medvedevs tandemstyre har uppenbarligen skrämt regimen ytterligare. Förutom ovanstående nya lagar och lagförslag har en rad andra inskränkningar i föreningarnas möjligheter att verka fritt antagits. Till exempel har förtal åter blivit brottsligt i Ryssland, censur av Internet införts och mötesfriheten kränkts grovt med kraftigt höjda böter för att avskräcka från engagemang. Också biståndsorganisationer som USAID och Unicef har förklarats icke önskvärda i landet.
Den ryska demokratirörelsen är alltså satt under mycket hård press och behöver omvärldens stöd för att kunna fortleva. Parallellt med utvecklingen i Ryssland har Sverige minskat sitt demokratistöd till Ryssland från 110 miljoner kr (2004) till ca 35 miljoner kr (2012). Samtidigt som de mest utsatta organisationerna i Ryssland får allt svårare att verka öppet och i princip inte har någon möjlighet att finansiera sin verksamhet inom landet, har Sverige alltså skurit ned sitt stöd till dem till ett minimum. Det är hårresande. Den svenska regeringen har också varit påfallande tystlåten i sin kritik av människorättskränkningarna i landet.
Utan ett kritiskt och ifrågasättande fritt civilt samhälle är en demokratisk utveckling i Ryssland omöjlig att uppnå. Vi uppmanar därför den svenska regeringen att omgående höja det svenska demokratistödet till Ryssland för att stödja det utsatta ryska oberoende civila samhället. Regeringen bör också uppmärksamma utvecklingen och kritisera brotten mot föreningsfriheten i Ryssland.
Detta bör göras offentligt och som en självklar del av dialogen med Ryssland. Samtidigt måste man verka för att de ryska kränkningarna av föreningsfriheten kommer högre upp på den internationella dagordningen, inom exempelvis EU, FN och OSSE.
Anna Ek, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Martin Uggla, ordförande Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter
Publicerad i Svenska Dagbladets nätupplaga 2012-10-27
