Detta är en kommentar till Valgranskningen 2022, kapitlet om försvar och samhällets krisberedskap. Kapitlet finns i sin helhet att läsa HÄR, där kan du ta del av vad partierna själva säger om sin politik.

Mänsklig säkerhet är ett begrepp som sätter individens rättigheter, trygghet och personliga säkerhet i centrum. Begreppet innebär ett bredare perspektiv på säkerhet och säkerhetspolitik än nationell eller territoriell säkerhet som bygger på antagandet att säkerhet och fred kan garanteras med militära medel, och att väpnat våld är nödvändigt för att hantera konflikter och hot. Ett starkt militärt försvar behöver inte innebära att människorna som bor i den stat som försvaras lever ett säkert liv. Investeringar i försvaret görs på bekostnad av andra satsningar på välfärden som är en viktig del i det långsiktigt arbete för mänsklig säkerhet och hållbar fred. Krisberedskap så väl som mänsklig säkerhet måste prioriteras ekonomiskt och Svenska Freds är djupt oroade över de konsekvenser som de dramatisk ökande försvarsanslaget kommer att få. 

Trots Rysslands invasion av Ukraina är Försvarsmaktens bedömning att risken för ett militärt anfall mot Sverige är låg.  Men även om risken för väpnad konflikt vore påtaglig, är militära medel inte lösningen. Med ökad militarisering ökar spänningarna, säkerhetsläget försämras ytterligare och utrymmet för dialog och diplomati minskar. Att investera i utrikespolitiskt arbete med diplomati, dialog och icke-militärt samarbete för att minska spänningar och avvärja hot är därmed en bättre väg mot ökad säkerhet. 

Världen är en osäker plats för oerhört många människor. Klimatrelaterade katastrofer, väpnade konflikter, ökad fattigdom och ojämlikhet, korruption, covid 19-pandemin och att över 80 miljoner människor befinner sig på flykt är några av världens största säkerhetsutmaningar. Men det är sällan det som åsyftas med det försämrade säkerhetspolitiska läget. I så fall skulle de politiska prioriteringarna och budgeten se annorlunda ut. I skuggan av Rysslands invasion finns dessa säkerhetsutmaningar kvar. Trots detta tilldelas det militära försvaret mest resurser inom statsbudgetens utgiftsområde 6, Försvar och samhällets krisberedskap, både innan och efter Rysslands invasion. Vikten av krishantering och förebyggande lyfts fram i ord, men de faktiska resurserna går överhängande till militär upprustning. I april 2022 kom den senaste klimatrapporten från FN:s klimatpanel IPCC. I den står det tydligt att läget är akut, gapet för att ligga i linje med 1,5 graders-målet växer och utsläppen ökar globalt. 

Redan innan Rysslands invasion i Ukraina var det en historiskt stor upprustning på gång i Sverige. Besluten som fattats efter Rysslands invasion innebär ytterligare mångmiljardökningar. Att i detta läge, på så kort tid och utan egentlig debatt om konsekvenserna, fatta sådana omvälvande och långtgående beslut är både riskabelt och ogenomtänkt samt speglar tydligt den särställning som det militära har i vårt samhälle. Först och främst bör frågan ställas var dessa pengar ska komma ifrån.

Ska det vara på bekostnad av investeringar i hälso- och sjukvården? Två år efter att covid-19-pandemin bröt ut har vi inte sett tillräckliga investeringar eller åtgärder för att kompensera eller komma ikapp vårdskulden. Eller är det investeringarna i åtgärder mot mäns våld mot kvinnor eller det enorma arbete som krävs för att bromsa klimatförändringarna som inte kommer att få plats? Redan idag är klimatpåverkan från den militära sektorn betydande. De stora prioriteringarna på försvarsanslaget måste också ses mot bakgrund av att regeringen beslutat att drastiskt skära ned på det långsiktiga biståndet till arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och klimatarbete.