SVERIGES VAPENEXPORT TILL TURKIET ETT GODKÄNNANDE FÖR ERDOGANS POLITIK

Detta är en debattartikel publicerad på Arenagruppen.se den 5/10.

Att Sverige efter tre års vapenexportstopp öppnar för vapenexport till Turkiet stärker Erdogans makt, ger hans regim legitimitet och försvagar Sveriges ställning för folkrätt och demokrati när det behövs som mest. Det är orimligt och kontraproduktivt att Sverige ger vika för en folkrättsvidrig regims utpressningsförsök för att försvara sig mot en annan. 

För snart tre år sedan attackerade Turkiet i strid med folkrätten nordöstra Syrien. I Sverige möttes Turkiets agerande av starka reaktioner och processen för att få Sverige att ta ställning drevs av V och L. Utrikesminister Ann Linde skrev på sin facebooksida: 

”Sverige fördömer den turkiska offensiven i nordöstra Syrien. Regeringen kommer föreslå för riksdagen att EU ska införa sanktioner mot Turkiet i form av ett vapenembargo – ett förbud mot att exportera vapen till Turkiet.

Kurdernas mycket viktiga insatser för att bekämpa Daesh och förhindra spridningen av terrorism i regionen har varit avgörande.

Den militära offensiven strider mot folkrätten, destabiliserar läget på marken och riskerar att få stora humanitära konsekvenser, inte minst för kurderna.”

Istället för ett vapenembargo uppmuntrades alla EU:s medlemsländer att själva stoppa exporten med hänvisning till Turkiets olagliga militära attack. Efter en omfattande debatt stoppade den ansvariga myndigheten ISP all svensk export av krigsmateriel.

Sverige pudlar nu på dessa ställningstaganden för att gå Turkiet till mötes och bli godkänd som Natomedlem. Det är ett svek mot de kurder Sverige sa sig stå i solidaritet med. Det är också paradoxalt att Sverige för att försvara sig mot en auktoritär regim som agerar militärt i strid med folkrätten lierar sig med en annan med liknande ambitioner och med brist på respekt för både demokratin och den internationella ordningen. 

Flera med oss varnade för vad det skulle kunna innebära att söka medlemskap i en allians med odemokratiska stater, men avfärdades. Risken nämns inte ens i den analys som låg till grund för Sveriges Natobeslut. Vi försäkrades, i den skärva av offentlig debatt som hanns med innan Sverige svängde, att ett Natomedlemskap inte skulle innebära några begränsningar för Sverige att föra en oberoende utrikespolitik. Beslutet att vika sig för Turkiets krav kunde inte göra det tydligare att Sveriges Natoprocess innebär just det. 

När vapenexportfrågor debatteras i Sverige skjuts ansvaret ofta från regeringen till myndigheten ISP. Ansvariga politiker hänvisa till att de inte kan lägga sig i enskilda ärenden. ISP och det svenska regelverket är dock långt ifrån någon politiskt frikopplad myndighetsutövning utan myndigheten lyssnar noga på de politiska signalerna från regeringen. Varje gång den har lyft fram hur vapenexporten kommer att påverkas av ett Natomedlemskap har den lagt grunden för att ISP ska ändra sitt beslut. 

Inte heller har situationen i Turkiet blivit mindre problematisk sedan 2019, snarare tvärtom. Senast i maj i år hotade Erdogan med ytterligare en invasion av Syrien. Regimen har också anklagats för attacker mot civila i Irak. 

Debatten kring vapenexporten till Turkiet visar tydligt vilken starkt legitimerande politisk handling det är att godkänna export av krigsmateriel. Turkiets import var liten innan stoppet. Att dra tillbaka alla tillstånd var trots det en stark politisk signal. Att Turkiet nu framgångsrikt använder Sveriges Natolängtan för att pressa fram vapenexport visar tydligt på vilket pris Natobeslutet kommer med. Sveriges svängning är Erdogans vinst, och en vinst för de värden han står för.

Nu är inte tiden att tumma på de principer som byggt en internationell rättsordning och som vi vet är viktiga för att förebygga väpnad konflikt. Ett svenskt regelverk för vapenexport som omöjliggör vapenexport till odemokratiska stater vore en god försäkring. Det rimliga vore också en omfattande debatt om huruvida Natomedlemskapet verkligen är värt att Sverige lägger sig platt för odemokratiska regimer och därmed bidrar till att göra både Sverige och världen mer osäker? För oss är svaret självklart nej.

Linda Åkerström

Policychef och sakkunnig vapenexportfrågor, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen