Det här är en text som ursprungligen publicerades på Svenska Freds gamla hemsida. Texten skrevs 2010.
”Antiterroristoperationen” över – Kadyrov styr regionen med fria händer
Kriget i Tjetjenien är efter tio år officiellt slut. Antiterroristoperationen är över, meddelade Ryssland den 16 april. Om läget kan kallas för fred är dock en annan fråga.
De mänskliga rättigheterna fortsätter att kränkas, ryska lagar följs inte och separatisterna verkar fortfarande i bergen. Med Moskvas goda minne får den tjetjenske presidenten Ramzan Kadyrov styra Tjetjenien med järnhand och införa en islamisk stat där situationen för kvinnorna blir allt sämre. Kadyrovs privatarmé anklagas av människorättsorganisationer och journalister för att under många år ha spridit skräck genom att jaga iväg, kidnappa, tortera och mörda meningsmotståndare.
Det egentliga kriget har varit över i flera år, men Ryssland har fortsatt med sin så kallade antiterroristoperation. Att den nu förklaras vara över innebär att Ryssland tar hem en del av, men inte alla, sina soldater. Läget i Tjetjenien är mycket lugnare än det var under kriget, och städerna, framför allt huvudstaden Groznyj, byggs upp igen. Paulina Kluge, politisk sekreterare på Svenska freds med ansvar för samarbetena med Rysslands soldatmödrar och Tjetjeniens mödrar, är dock skeptisk till att kalla det rådande läget för fred.
Separatisterna har blivit alltmer extremistiska och enligt de uppgifter som Paulina Kluge fått pågår fortfarande sammandrabbningar i bergen mellan separatister och Kadyrovs styrkor. Konflikten har dessutom spridit sig till grannrepublikerna Ingusjien, Dagestan, Nordossetien och Kabardino-Balkarien där våldet snarare ökar än minskar.
Inga fredsförhandlingar
Paulina Kluge påpekar att det inte förts några regelrätta fredsförhandlingar med några parter. Ryssland anser att man lyckats kväsa Tjetjenien och så länge Ramzan Kadyrov kan hålla delrepubliken i schack får han styra den som han vill. På papperet är Tjetjenien fortfarande en delrepublik i den ryska federationen, vilket innebär att Ryssland inte förlorat ansiktet, i praktiken styr Kadyrov delrepubliken med fria händer. Han uppmanar till månggifte, vilket är förbjudet enligt rysk lag, och har uttalat stöd för hedersmord, också förbjudet enligt rysk lag.
Hur kommer det sig att Ryssland accepterar att Tjetjenien i princip blir en självständig islamistisk stat där ryska lagar inte gäller?
– Jag tror att Ryssland struntar i hur tjetjenerna har det. De ser inte tjetjenerna som ryssar, det är territoriet det handlar om snarare än invånarna, förklarar Paulina Kluge.
– Så länge Kadyrov håller Tjetjenien lugnt, inte utropar någon självständighet och det inte sker terrorattentat i Ryssland får han hållas.
Tjetjeniens strategiska läge och dess olja är starkt bidragande orsaker till att Ryssland inte vill släppa ifrån sig området, men det handlade i efterdyningarna av Sovjetunionens kollaps också om risken att fler delrepubliker skulle följa efter om Tjetjenien blev självständigt.
Både ryska och lokala tjetjenska styrkor har anklagats av människorättsorganisationer för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, både under de egentliga krigen och efteråt. De anklagas för kidnappningar, tortyr, våldtäkter, utomrättsliga avrättningar och mord på civila. Enligt Amnesty utsätts oberoende journalister, radio, tv- och tidningsredaktioner samt frivilligorganisationer som arbetar med mänskliga rättigheter för hot och trakasserier från myndigheternas sida.
Spårlösa försvinnanden
Ett öppet sår är alla de spårlösa försvinnandena. Mellan 3 000 och 5 000 människor beräknas ha försvunnit under de båda Tjetjenienkrigen. De flesta försvann under krigen, men enligt Tjetjeniens mödrar försvinner folk fortfarande Straffriheten är i princip total. Så länge ingen rättvisa skipas och så länge försvinnandena fortsätter vara outredda är det svårt för den tjetjenska befolkningen att gå vidare, menar Paulina Kluge.
– Det växer upp en generation med psykiska problem. Det blir ett samhälle som befinner sig i ett vakuum, i trauma.
Svenska freds har engagerat sig i Tjetjenienkrigen genom sitt Rysslandsarbete. Föreningen har verkat för att föra upp de grova övergreppen (som från början framför allt utfördes av de ryska styrkorna) på den internationella agendan och för att få omvärlden att protestera mot den brutala ryska krigföringen. Sedan ett par år tillbaka pågår ett Sidastött samarbetsprojekt med människorättsorganisationen Tjetjeniens mödrar, vars huvudsakliga uppgift är att söka efter människor som försvunnit i norra Kaukasus. Tidigare har Tjetjeniens mödrar haft ett visst skydd beroende på att organisationen främst består av kvinnor. Men nu finns en stark oro att Kadyrovs uppmaningar till förtryck av kvinnor kan göra det farligare för organisationens aktiva.
Första kriget 1994
I spåren av Sovjetunionens upplösning förklarade general Djochar Dudajev Tjetjenien självständigt 1991. 1994 inledde Ryssland med president Boris Jeltsin i spetsen ett krig mot Tjetjenien, som slutade 1996 med en fredsuppgörelse. Hösten 1999, efter flera terrordåd i Moskva, inledde Rysslands dåvarande premiärminister Vladimir Putin ett nytt krig mot Tjetjenien vilket var än mer hänsynslöst och som ödelade hela Tjetjenien. Tjetjeniens nuvarande president Ramzan Kadyrov ärvde sin position av sin far Ahmed Kadyrov, som stred mot ryssarna i första kriget men bytte sida strax efter det andra krigets utbrott och lierade sig med Moskva. Han dödades i ett bombattentat 2003.
Text: Eva Kellström Froste
