Detta är en debattartikel som publicerades i Göteborgs-Posten 6/11.
Vi läser med förfäran rubriken ”Ulf Kristersson skeptisk till FN:s kärnvapen-konvention”. Artikeln ger besked om en skrämmande ny svensk kärnvapenpolitik. Det är mycket oklokt av Sveriges statsminister att, när Putin hotar med kärnvapen, i stället för att verka för nedrustning och avspänning höja tonläget och göra Sverige till måltavla, skriver Kerstin Bergeå och Vendela Englund Burnett.
För bara några månader sedan bedyrade såväl Kristersson som övriga nuvarande regeringspartier att Sverige skulle ha liknande upplägg som Danmark och Norge, att inga kärnvapen skulle tillåtas på svenskt territorium i fredstid. De lovade också att Sveriges arbete för nedrustning inte skulle påverkas av ett Natomedlemskap. Men sedan ansökan skickats in så har nedrustningspolitiken försvagats bit för bit, med direkt hänvisning till Natoprocessen. Så sent som i förra fredagen avstod Sverige från att rösta för FN:s generalförsamlings resolution om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, resolutionen fastställer att kärnvapen på grund av dess humanitära konsekvenser aldrig under några omständigheter får användas igen.
Samtidigt deklarerar både överbefälhavare Micael Bydén och försvarsminister Pål Jonson att de inte motsätter sig kärnvapen på svensk mark.
Katastrofala konsekvenser
I en tid där Putin hotar med att använda kärnvapen, något som skulle få katastrofala konsekvenser för civila, riskerar ett bejakande av kärnvapen endast att legitimera Rysslands hot och syn på kärnvapen. Illusionen om att kärnvapen gör oss säkrare är en farlig utrikespolitik just nu, Sverige måste i stället tona ned retoriken och tydliggöra att kärnvapen är ett oacceptabelt vapen som ingen modern stat befattar sig med. Kärnvapen på svensk mark skulle, förutom att göra oss till en tydlig måltavla, även kunna leda till att Ryssland börjar placera ut sina kärnvapen i andra länder. Detta skulle förutom den självklara säkerhetsrisken även underminera icke-spridningsavtalet.
USA har kärnvapen utplacerade i fem Natoländer; Tyskland, Nederländerna, Belgien, Italien och Turkiet. Dessa vapen regleras av bilaterala avtal mellan USA och den berörda staten. Att säga att man inte vill ha kärnvapen på svensk mark är därmed inget förbehåll för det svenska Natomedlemskapet.
Att Sverige ska närvara som observatör (alltså delta som icke-statspart på statspartsmötena) för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, i likhet med Natoländer så som till exempel Norge, Tyskland och Nederländerna gjorde under första statspartsmötet, borde vara en miniminivå för Sveriges regering.
Ryssland har aktivt arbetat för att underminera förbudet mot kärnvapen, regeringen och Sverige ska inte ställa sig på deras sida utan måste stå upp för internationell rätt, skydd av civila i krig, och mot hot om att använda massförstörelsevapen. Om Sverige vill fortsätta att vara en röst för nedrustning även som Natomedlem kan Sverige inte helt ignorera det enda multilaterala FN-avtal som faktiskt gör framsteg genom att driva på för nedrustning.
Återigen bevittnar vi en mängd faktafel och ogrundade argument utifrån FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Det är tråkigt att bara kritiken mot, och en ensidig syn på, konventionen får komma till tals i artikeln och att de felaktiga antaganden som framförs får stå obemötta. Till exempel så får statsministerns uttalande om att FN:s kärnvapenförbud skulle leda till att ”(…) bara diktaturer och farliga stater som förfogar över de allra farligaste vapnen” stå utan motfrågor. Syftet med konventionen är att sätta press på kärnvapenstaterna att tillsammans mötas i förhandlingar om nedrustning. Det är mycket möjligt att demokratier kommer att påverkas först av förbudet. Så brukar internationell rätt fungera. Betyder det att alla demokratier kommer rusta ned medan diktaturerna kan behålla sina vapen? Nej. Det betyder att demokratier kommer vara under ökad press för att få alla kärnvapenstater till förhandlingar. Det är bra.
Förbud mot kärnvapen
Att fler kärnvapen sprids ut över världen, och även här hos oss, gör varken Sverige eller vår region säkrare. Om Sverige vill fortsätta vara en röst för nedrustning måste vi tydligt markera att Sverige inte ställer sig i kärnvapenskuggan och inte heller tillåter kärnvapen på svenskt territorium, vare sig i freds- eller krigstid. Det mest effektiva sättet är att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.
Kerstin Bergeå, Ordförande Svenska Freds och skiljedomsföreningen
Vendela Englund Burnett, Ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen
Foto: Miki Anagrius
