KRÖNIKA: ”Elda under din vrede. Trösta inte din sorg”
”Elda under din vrede. Trösta inte din sorg”. Så stod det sprayat på den gigantiska israeliska betongmuren i det torra landskapet vid checkpoint 300 som skär av Betlehem från Jerusalem där jag passerade. Orden kan tolkas på flera sätt, för mig handlar det om att kanalisera frustration mot orättvisor till en konstruktiv kraft. Att inte låta våldet förlama oss.
KRÖNIKA AV SVENSKA FREDS ORDFÖRANDE KERSTIN BERGEÅ I DALA-DEMOKRATEN 3/4
Aktivt ickevåld handlar om just det; att göra fredligt motstånd. Men något som många bortser från är att ickevåld också handlar om att bygga den värld vi vill se, i konstruktiv motsats till våldets destruktivitet.
Som generalsekreterare Anna Sundström på Olof Palmes Internationella Center nyligen skrev i Aktuellt i politiken: “När nu Nato kräver av oss att vi ska lägga två procent av vår BNP på militärt försvar bör vi avsätta minst lika mycket för att bygga en bättre värld”.
Där ingår exempelvis att stärka FN att fortsätta spela en viktig roll i vår konfliktfyllda värld. Vi behöver vidareutveckla och stärka de globala reglerna för relationer mellan stater och andra internationella organ, som en konstruktiv motsats till våldets destruktivitet. FN:s roll är central i en värld där vi måste ta jättekliv mot fredligt samarbete och stärka tilliten till folkrätten, diplomatin och våra internationella konventioner och ramverk.
Det här är något som de flesta borde vara överens om, oavsett ens grundinställning till det militära. Redan idag finns självklart verktyg och möjligheter som kan användas som hävstång för att skapa och säkra den fullt möjliga och nödvändiga visionen om fredlig samexistens.
“Elda under din vrede med maktens nyheter” fortsätter diktstrofen som jag såg på betongmuren. Det finns många nyheter att elda vredens brasa med just nu. Jag tänker på Gaza.
Vi dör hundra gånger om dagen, säger Redwan Baraka, sjukvårdare i Gaza som Svenska Freds varit i kontakt med. Hans familj lever i konstant skräck, de tillhör den miljon människor som övergett sina hem och tvingats fly till Rafah på södra Gazaremsan för att söka skydd. “Ambulanser har fram till idag fortfarande inte kunnat hämta upp de döda kropparna i området”, berättar han.
Mitt i mörkret kommer andra nyheter som inger hopp. Att FN:s säkerhetsråd för första gången röstade igenom en resolution om omedelbar vapenvila i Gaza utgjorde ett viktigt skifte. Även om det inte omedelbart verkar förändra förhållandena på marken sänder det politiska signaler att USA inte längre kan stå bakom det som sker.
Det visar också att det bortom de folkliga protesterna faktiskt finns internationella ramverk, institutioner och överenskommelser där vrede och meningsskiljaktigheter hanteras fredligt. Institutioner som arbetar för det enda rimliga; att konflikter kan och måste lösas utan blodspillan.
Ett exempel är FN:s vapenhandelsfördrag, Arms Trade Treaty (ATT), där Sverige är statspart. ATT används nu som en hävstång för att stoppa vapentillförseln till Israel. Avtalet innehåller skrivningar som ska förhindra att vapenhandel står i vägen för internationell fred och säkerhet. Många destruktiva vapenaffärer har dock genomförts av parter till avtalet. Vi och många med oss har ifrågasatt hur ATT kommer att fungera i ljuset av bristande politisk vilja.
Den senaste händelseutvecklingen visar nu att arbete med att få avtalet på plats spelat roll. Det internationella civilsamhället har kunnat åberopa ATT vilket har fått flera länder att förbjuda vapenexport till Israel. Detta är ett exempel på ett viktigt internationellt ramverk, även om det är långt ifrån perfekt.
Sverige måste nu, precis som Kanada, Italien, Spanien och Nederländerna, förbjuda vapenhandel med Israel. EU:s utrikespolitiska chef Josep Borrell har uppmanat USA att sluta skicka vapen till Israel. Det borde även vara en självklarhet för EU:s egna medlemsstater.
Nu rapporteras dessutom om risk för utbredd svält i norra Gaza. Israel har meddelat att de stoppar alla UNRWA:s leveranser dit. “Israel använder svält som ett vapen i Gaza i kriget mot Hamas” konstaterade Josep Borell i FN:s säkerhetsråd. Han underströk att detta är ett tillvägagångssätt som bryter mot folkrätten och fördöms i Ukraina, och att det även måste fördömas när det gäller Gaza. Det måste vara självklart.
Att den svenska regeringen återupptagit biståndet till både UNRWA och utvecklingsbiståndet till Palestina är välkommet, men det är långt ifrån tillräckligt. Regeringen måste först och främst verka för ett varaktigt eldupphör som kan stoppa lidandet i Gaza på riktigt. Och sedan behövs det en politisk lösning.
Mitt i mörkret, långt från rampljuset finns det överallt människor som verkar för fred, rättvisa och försoning. Invånarna i ”Fredens oas” mellan Jerusalem och Tel Aviv är ett exempel – här pågår den typ av nödvändigt och konstruktivt byggande av ”den värld vi vill se” som jag efterlyser.
Palestinska Aya och israeliska Ahava är klasskamrater i byn, och konstaterar att mellan dem ska det alltid vara fred. Fredens oas grundades 1972 av israeler och palestinier som fortfarande lever fredligt, sida vid sida. De 70 familjerna har arbetat systematiskt med konflikthantering genom åren och stöttar varandra genom den chock som Hamas brutala angrepp den 7 oktober, och det efterföljande kriget i Gaza, har inneburit. Processen att övervinna hat och förtvivlan är inte lätt.
Människorna här tillämpar ickevåldets andra del, konstruktionen, att ”leva förändringen” och de ger mig hopp. De visar att visionen om fred inte är ouppnåelig. Fredsbyn med den gemensamma skolan gestaltar ett annat sätt att hantera konflikter än våldets fruktansvärda väg som krossar tusentals liv i Gaza – inte alls långt ifrån Fredens oas.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
