PAX #2 24: MED KAMERAN PÅ 16 VAPENMÄSSOR

Intervju i Fredstidningen PAX # 2 2024. 

Med boken vill Nikita Teryoshin ta med allmänheten in bakom kulisserna på den globala vapenhandeln. Nothing personal – Inget personligt – visar det han menar är krigets backoffice, hur vapenaffärerna går till. Han har beskrivit det som en överdimensionerad lekplats för vuxna med vin, plockmat och glänsande vapen.

Svenska Freds policychef Linda Åkerström, med egen erfarenhet av vapenmässor i Sverige, Indien och Förenade arabemiraten medverkar i boken med en text om vapenindustrins marknadsföring. Hon deltog också vid lanseringen av fotoboken i Hamburg och fick en pratstund med Teryoshin om projektet, uppmärksamheten och om man får ta roliga bilder på vapen. 

Nikita Teryoshin, Linda Åkerström & kurator Peter Lindhorst på lanseringen av Nothing personal – the back office of war i Hamburg.

De flesta vet inte ens om att vapenmässor existerar. Hur kom du på idén till det här projektet?

-Bredvid mitt universitet fanns det en stor mässhall med bland annat Tysklands största jaktmässa. Jag gick dit och blev förvånad över hur många människor, i alla åldrar, som drogs till pistoler och gevär. Jag fotade en serie jag kallade “Sons and guns”. Samma år var Östeuropas största vapenmässa, i Kielce i Polen, och jag bestämde mig för att åka dit. 

Nikita Teryoshins bilder fick uppmärksamhet och projektet växte. En tanke var att besöka en mässa på alla kontinenter, för att visa på den globala aspekten av  vapenmarknaden och undvika att lägga skuld på något särskilt land och för att ställa frågan vad människan egentligen håller på med. 

Han berättar att han tänkte på ”Tjechovs gevär”, en princip formulerad av dramatikern Anton Tjechov: om det hänger ett gevär på väggen i början av en berättelse måste det avfyras innan den är slut. Även om en del av vapnen på mässorna är prototyper går det inte att bortse från att alla dessa vapen är gjorda för att användas. 

Foto: Nikita Teryoshin

Inga av dina bilder visar några ansikten, varför inte?

-Det är en sorts metafor för industrin, som också försöker gömma sig, inte få för mycket uppmärksamhet. Jag ville inte heller rikta skuld mot någon särskild person, de är symboler. Om jag hade haft med ansikten skulle det nog mer handla om de personerna än om industrin. Det var också en intressant utmaning för mig som fotograf att hitta sätt att gömma alla ansikten, utan att arrangera någonting. 

Hur påverkade det dig att besöka 16 vapenmässor? Hade du en annan blick på den 16:e än du hade på den första?

-Det blev på ett sätt normalt. Efter den första tänkte jag: “vad fan är det som händer här?”, på den sista hade jag sett det så många gånger. Samtidigt var det också deprimerande, de här mässorna är supercyniska, kanske något av det mest cyniska som finns. 

För att bemöta cynismen startade han efter ett tag ett sidoprojekt att också fotografera katter på gatan i de städer han besökte för olika vapenmässor.

-För mig var det något positivt, även om katterna också har ett rätt tufft liv. 

Många av Nikita Teryoshins bilder är roliga och spelar på det absurda och vardagliga i vapenförsäljarnas affärer. 

Foto: Nikita Teryoshin

Hur kom det sig att du använde dig av humor i det här projektet? Får man ta roliga bilder på vapen?

-Jag tror det är viktigt att behålla sin humor när saker blir för dåliga. Det kan hjälpa. En journalist beskrev det som att han inte visste om han tilläts skratta eller le åt bilderna, jag tycker det är viktigt och kan göra folk intresserade också av själva ämnet. Jag tror att jag kan nå fler då än om det är superseriöst. 

-Man tror ju att en vapenmässa full med saker som kommer att döda massa människor och som är väldigt dyra skulle vara en väldigt allvarlig plats men det är det inte. Det är banalt. 

När Ryssland invaderade Ukraina 24 februari 2022 postade Nikita Teryoshin en bild på  instagram där han tänt eld på sitt ryska pass. Bilden publicerades bland annat på en helsida i den tyska veckotidningen Die Ziet och fick både positiva och negativa reaktioner från vänner och bekanta i Ryssland, berättar Teryoshin. Även om det var ett pass som hade gått ut gör aktionen, tillsammans med andra uttalanden och inlägg, det svårt för Teryoshin att återvända till Ryssland. Liknande aktioner har lett till fängelsestraff och om han åkte tillbaka nu skulle han sannolikt skickas till fronten i Ukraina. 

-Jag kände att med min ryska bakgrund måste jag säga någonting. Jag ville det. Jag ville också visa ukrainare att inte alla ryssar stödjer kriget. Det var definitivt inte riktat mot ryssar som inte stödjer Putins krig, som varit tvungna att lämna landet eller som fängslats för att de sagt sanningen. Vi får inte heller glömma bort att Putin kunnat inrätta sitt fascistsystem bland annat med hjälp av pengar från billig olja och gas som sålts till europeiska länder, däribland Tyskland.

Nikita Teryoshins bok heter Nothing Personal – The Back Office of War och ges ut av GOST Books i London.

Skribent: Linda Åkerström