KRÖNIKA: Sverige är skamligt tyst om Israels brott i Gaza

Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 5 september 2024.

Försvarsmakten och Svenska Freds står ofta för helt olika perspektiv men i fråga om att folkrättsbrott måste utredas och prövas juridiskt och inte i social medier, och om vikten av att folkrätten värnas i en tid när den utmanas och hotas är vi helt eniga. Men för att värna den krävs, utöver att vi låter de processer och instanser som finns utreda brott, också att Sveriges regering tydligt reagerar vid ageranden som strider mot folkrättens principer. Och reaktionerna måste komma oavsett vem som drabbas och oavsett var någonstans i världen det sker. Men från regeringen är det skamligt tyst.

I en debattartikel i DN den 25/8 lyfte Försvarsmaktens folkrättsrådgivare vikten av att värna folkrättens principer och det internationella rättsliga systemets legitimitet. En högaktuell och avgörande fråga för allas vår säkerhet som vi gärna skulle se mer debatt och diskussion om. Men DN Debatt har som princip att bara publicera repliker om någon är direkt utpekad. Det är synd eftersom det begränsar möjligheten att utspel får just debatteras och diskuteras, att tankar och idéer utvecklas vidare.

Svenska Freds var en av de organisationer som inom Coalition for the International Criminal Court (CICC) arbetade för att den internationella brottsmålsdomstolen ICC skulle etableras för att kunna ställa individer inför rätta för folkrättsbrott. Det kan som försvarsmakten påpekar ta tid att utreda brott mot krigets lagar och ansvar kan ofta inte utkrävas förrän långt efter det att gärningen har ägt rum. Det innebär dock inte att vi passivt och tysta ska se på för att i efterhand kunna konstatera om det var ett folkmord eller ej. Tvärtom är folkmordskonventionen ett verktyg för att kunna se tecken på folkmord och förhindra att det sker. Sveriges röst behövs nu, för att bidra till att få stopp på det urskillningslösa våldet i Gaza.

Vissa saker vet vi redan nu. Internationella domstolen i Haag (ICJ) har fastställt att Israel måste göra allt för att förhindra ett folkmord i Gaza och att Israels ockupation av Palestina är olaglig och omedelbart måste upphöra. Vi vet också att alla stater är skyldiga att inte bidra till att situationen kan upprätthållas. Trots det och trots omfattande bevis, varningstecken och fruktansvärda vittnesmål från Gaza gör och säger Sveriges regering skamligt lite för att få stopp på våldet och stå upp för internationell rätt.

Med samma styrka som Sveriges regering med rätta fördömer Rysslands krig i Ukraina och Hamas attack den 7 oktober vill jag höra dem fördöma Israels agerande i Gaza.

Under tio månader har över 40 000 människor dödats i Gaza och tiotusentals fler skadats och traumatiserats. Detta samtidigt som Israels totala belägring av Gazaremsan strypt tillgången till livsavgörande resurser för över två miljoner människor och framtvingat katastrofala levnadsvillkor.

För att den internationella rätten inte ska förlora sin legitimitet krävs det att världen agerar när den hotas. Sveriges regering måste tydligt, både i ord och handling, agera för att stå upp för internationell rätt och göra allt för att stoppa Israels krig mot Gaza. Sverige bör sätta tryck globalt genom EU och FN exempelvis genom ett vapenembargo i EU. Det borde vara en självklarhet att Sverige avbryter allt militärt samarbete och vapenhandel med en stat som utreds för folkmord och vars decennier långa ockupation inneburit ett systematiskt förtryck av, och våld mot, de som lever på ockuperat område.

Alla är förlorare i en värld där krigets lagar urvattnas och där urskillningslöst våld dödar tiotusentals civila framför världens ögon.

Folkrättsbrott ska givetvis inte dömas i sociala medier utan kräver oberoende utredningar. Men regelverken finns för att vi ska kunna stoppa våldet och minska mänskligt lidande. Vi måste alla ställa oss frågan: Hur vill vi att Sverige agerade när vi ser tillbaka på det som i framtiden faktiskt riskerar att juridiskt fastställas som folkmordet i Gaza?

Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se