Konflikten i Israel och Palestina är en av världens mest utdragna. Den präglas av hög asymmetri genom att palestinier i Gaza, östra Jerusalem och på Västbanken levt under israelisk ockupation i 56 år. Flera experter, forskare och internationella organisationer har under lång tid lyft att ockupationen innebär ett systematiskt förtryck av, och våld mot, palestinier.   Ockupation i sig är också en form av krigshandling, som i sig regleras genom internationell rätt och internationella konventioner. Det finns alltså lagar för hur en ockupationsmakt får agera. Bland annat är den ockuperande staten skyldig att underlätta livet för de som lever under ockupation.   Den politiska debatten tenderar att bortse från vad som sker bortom det kortsiktiga och militära perspektivet. För att få slut på det akuta våldet och på sikt kunna verka för en hållbar fred krävs ett större fokus på bakomliggande orsaker och på internationell rätt. I det här fallet måste det pågående kriget förstås mot bakgrund av den ockupation som Israel upprätthållit i många decennier, och som utgör brott mot internationell rätt genom att mänskliga rättigheter regelbundet kränks i de ockuperade områdena.   Att väga in den israeliska ockupationen när vägen framåt för Israel och Palestina diskuteras är inte ett sätt att rättfärdiga det våld mot israeliska civila som begåtts. Inget våld mot civila går att försvara. Det är dock nödvändigt att förstå och hantera de grundläggande orsakerna för att på allvar kunna ha samtal om hållbar fred på sikt. Det synliggör också att det behövs ett större fokus på att förstå vad som sker mellan våldsamma perioder i utdragna väpnade konflikter som denna, och på det förebyggande perspektivet som är avgörande för att förhindra våld, krig och förtryck mot människors rättigheter.