KRÖNIKA: En tyst minut på fredsdagen, sen höjer vi återigen rösten
Idag, den 21 september, är det den internationella fredsdagen. EN dag för freden. Resten av årets dagar är krigens. Och förresten är inte ens den här dagen fredens. Krigen fortsätter att rasa, vapenindustrins aktieägare och företagsledare fortsätter att håva in enorma vinster och skyhöga löner och militarismen fortsätter att vara normen, den självklara utgångspunkten. Freden och fredlig konflikthantering det udda och alternativa perspektivet.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 21 september 2024.
Och förresten är inte ens den här dagen fredens. Krigen fortsätter att rasa, vapenindustrins aktieägare och företagsledare fortsätter att håva in enorma vinster och skyhöga löner och militarismen fortsätter att vara normen, den självklara utgångspunkten. Freden och fredlig konflikthantering det udda och alternativa perspektivet.
FNs internationella fredsdag instiftades för att vädja till världens länder om ett 24 timmar långt eldupphör och uppmana människor världen över om en tyst minut. Jag känner förtvivlan idag. Förtvivlan och ilska över att ens ett dygn fritt från våld och död är så avlägset för alltför många människor i världen. Tänk om vi kunde få eldupphör åtminstone för en dag.
Tänk om Rysslands folkrättsvidriga attacker mot Ukraina, tvångsdeporteringar av ukrainska barn, våldtäkter och andra krigsbrott upphörde.
Tänk om Israels urskiljningslösa bombningar av Gaza tystnade. Barn, skolor, hjälparbetare och journalister inte sprängdes i luften. Människor inte traumatiserades för livet. Barn inte svalt till döds. Massgravar fick gapa tomma och bosättarvåld på Västbanken stannade upp.
Tänk om Sudan, där över 10 miljoner människor är på flykt och 25 miljoner är i akut behov av mat och vatten, fick uppleva ett dygn där ingen tvingades fly från våld. Ett dygn utan att pappor mördades framför sina familjer, utan att kvinnor systematiskt våldtogs eller att barn rekryterades till striderna.
I Sverige tystnade samma dag krigsretoriken och politiken tog en annan vändning. Vår regering tog tydlig och orubblig ställning för folkrätten oavsett var och av vem den kränktes och storsatsade på diplomatin och andra verktyg för fredlig konflikthantering. De kritiska frågorna skulle riktas mot de som vill lägga miljarder på det militära. “Är det inte naivt att tro att mer vapen ska skapa fred?” skulle det frågas. “Är det verkligen realistiskt att vi ska kunna skydda oss mot kärnvapen genom att gå med i ett samarbete som bygger på avskräckning med just detta massförstörelsevapen?”
Men sedan då, vad leder en dag till? Om våldet sedan skulle fortsätta utan att något i grunden har ändrats? Jag tror att fredsdagens budskap är just detta: Om det var möjligt, om så ens för en dag att stoppa krigen, skulle det kanske sätta igång nya tankar. “Since wars begin in the minds of men, it is in the minds of men that the defences of peace must be constructed”, som FN-organet UNESCOs stadga inleds. För konkret handlar det om politisk vilja. Om val som görs varje dag i det system som upprätthåller, förlänger och förvärrar krig och väpnad konflikt världen över. Om att det finns starka intressen som gör att världen sviker miljontals oskyldiga civila som betalar priset i form av sina eller sina anhörigas liv. Det här systemet är också bra business. Nyligen kom en lista på Sveriges bäst betalda företagsledare. Vapenföretaget Saabs VD har en månadslön på nästan 2 miljoner kronor.
Vi är många som motsätter oss den våldseskalering och den globala upprustning som pågår i världen. Som går sönder inombords över det mänskliga lidande och all den död vi ser. Som kräver ett eldupphör och varaktig vapenvila idag och alla andra dagar. Inte minst i Gaza. Vi kan inte vara tysta när ett brutalt krig mot en befolkning pågår för alla att se, utan fördömanden från den svenska regeringen och, till och med, med uttalat stöd från flera regeringspartier. Organisationer, forskare, experter och juridiska instanser vars syfte är att skydda människors liv varnar högt och tydligt för att det som pågår bryter mot krigets lagar och mycket väl kan vara ett folkmord. När ska deras röster bli lyssnade på? När ska deras varningar tas på allvar och ageras på?
Idag håller vi en tyst minut men sen höjer vi återigen rösten. För så länge Sveriges röst i världen svajar om folkrätten, tystnar om kärnvapennedrustning och legitimerar vapenindustrin behövs civilsamhällets, föreningslivets och vanliga människors röster för det motsatta. Som högljutt och envist varje dag, året om, kräver hållbar, varaktig fred och mänsklig säkerhet för alla överallt.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se