KRÖNIKA: Vad händer med folkrätten om Trump får bestämma?
Att komma hem? Vi är många som inte höll med statsministern i våras när han liknade att gå med i Nato med att komma hem.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 28 november 2024.
Att komma hem? Vi är många som inte höll med statsministern i våras när han liknade att gå med i Nato med att komma hem.
Kanske var politikerna likt rödluvan upprymda och naiva. Det har i alla fall Tormod Heier, professor vid norska försvarshögskolan, varnat för. Han konstaterade i somras i en artikel i DN med titeln “Kom ihåg att allierade inte är samma som som vänner” att USA sätter sina egna intressen först, inte Sveriges.
Eller världens.
Att i alla lägen stå upp för folkrätten och för ett oberoende internationellt domstolsbeslut är i Sveriges intresse, och världens. De som inte gör det är med och urholkar folkrätten, våra internationella överenskommelser, vårt fundament att stå på. I affekt och avsky mot Rysslands folkrättsvidriga agerande i Ukraina skulle vi gå med i Nato och komma hem till sidan som står upp för just den här internationella världsordningen, var det inte så? Det var en dimridå.
Den Internationella brottsmålsdomstolens (International Criminal Court, ICC) arbete baseras på Romstadgan som antogs i Rom 1998 och började gälla 1 juli 2002. I dagsläget är 123 stater parter till domstolen. Att USA, i sällskap med Ryssland, Kina och Israel, inte har ratificerat Romstadgan, som behandlar just krigsförbrytelser och aggressionsbrott, hörde vi inget om under Natoprocessen.
Jag upprörs av att USA, liksom Israel (och SD!), motsätter sig att den Internationella brottsmålsdomstolens åklagare i torsdags utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister och fd försvarsminister. Redan i maj väcktes en stark ilska mot ICC:s åklagare, som efter månader av varningar meddelade möjligheten att utfärda arresteringsordrar mot Israels två ledare tillsammans med tre ledare från Hamas.
Den amerikanska ilskan var dessvärre inte bara tomma ord. Som svar antog det amerikanska representanthuset ”Illegitimate Court Counteraction Act”, ett lagförslag som kräver att den verkställande makten inför riktade sanktioner mot ett brett spektrum av individer kopplade till ICC. Det här lagförslaget har ännu inte passerat senaten, men med stor sannolikhet går det igenom. Blir det så, är det ett enormt hårt slag mot ICC, mot själva folkrätten och inte minst mot alla som fallit offer för krig och folkmord.
Svenska politiker och tjänstemän måste därför redan nu vidta en rad åtgärder för att skademinimera detta scenario.
Det är nu upp till bevis för Sveriges regering att visa att vi kan föra en aktiv utrikespolitisk linje som förhåller sig med integritet till samarbetspartnern USA, något som inte minst kommer bli aktuellt när Trump är den som håller i trådarna. Det är avgörande att Sverige står upp för folkrätten och för ICC:s mandat och arbete.
Sedan dag ett av förhandlingarna om Natomedlemskap har den svenska utrikespolitiken svajat. Det gäller inte minst regeringens ovilja att fördöma Israels och Turkiets krigsförbrytelser. Striden om att folkrätten ska gälla alla, och om att alla internationella domstolar ska kunna verka med självständighet och integritet, är existentiellt.
Utrikesdepartementet skrev så sent som förra året att: ”antagandet av Romstadgan är en av de viktigaste händelserna inom folkrätten sedan FN-stadgans tillkomst för mer än 75 år sedan. Inrättandet av en permanent internationell brottsmålsdomstol gör det möjligt att ställa enskilda till svars för folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och, sedan 2018, även aggressionsbrottet. Det var ett historiskt och betydande steg för det ansvarsutkrävandet för de allvarligaste internationella brotten”.
När Svenska Freds drev på för ICC:s tillkomst var det i en tid då det rådde en annan anda, då många stater var väldigt positivt inställda att stärka folkrätten. I tider av auktoritära och rasistiska ledares frammarsch blåser nu andra vindar. Det är nu den testas och Sverige ska visa var vi står när det gäller.
Men det finns gott om möjligheter att visa att vi inte likt rödluvan blivit uppätna. Det vi väntar på är naturligtvis att Sverige likt Norge konstatera att om Netanyahu eller någon annan som ICC har utfärdat en arresterings- eller utlämningsorder mot skulle komma till Sverige, så kommer vi i linje med våra folkrättsliga förpliktelser att gripa och utlämna vederbörande.
När jag i nästa vecka beger mig mot Haag för att delta på ICCs 23e statspartsmöte ser jag fram emot att möta aktivister och regeringsrepresentanter som är beredda att försvara ICC och folkrätten och som inte viker sig. Jag förutsätter att Sveriges representanter är bland dom.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
