UNRWA bildades för att ge stöd åt palestinska flyktingar. Rätten till återvändande och palestiniers flyktingstatus är en central del av den långvariga väpnade konflikten mellan Israel och Palestina. Israels beslut är därför en politisk signal om att palestinier inte har rätt att återvända till sitt land. Att Sverige stoppat stödet till UNRWA innebär att Sverige riskerar att bidra till dessa allvarliga politiska konsekvenser.

UNRWA definierar palestinska flyktingar som  ”personer vars normala vistelseort var Palestina under perioden 1 juni 1946 till 15 maj 1948, och som förlorade både hem och försörjning till följd av 1948 års krig”. Organisationen finansieras nästan uteslutande av frivilliga bidrag från FN:s medlemsstater. 

I debatten finns det de som menar att UNRWA skulle vara ett hinder för tvåstatslösningen, bland annat på grund av att de funktioner UNRWA står för bör vara något som hanteras av en framtida palestinsk stat. En del menar också att det borde vara Syrien, Jordanien och Libanon som i egenskap av värdstater tar hand om palestinska flyktingar och inte UNRWA. Problemet med den här hållningen är att den missar grundproblematiken med varför flyktingfrågan är så central för konflikten och varför UNRWA bildades. UNRWA bildades 1949 i samband med att palestinier fördrevs från sina hem, före FN:s flyktingorgan UNHCR bildades. Det är av den anledningen det finns ett särskilt organ för palestinska flyktingar. Men det handlar också om att den palestinska flyktingfrågan är en av kärnfrågorna i den långvariga konflikten mellan Israel och Palestina. 

Grunden för fredsprocessen på 90-talet, som mynnade ut i de så kallade Osloavtalen, var en strävan mot en framtida tvåstatslösning, där en framtida palestinsk stat skulle utgöras av Gaza och Västbanken. Flyktingfrågan var en av de frågor som skulle diskuteras längre fram, vid sidan av frågor som de israeliska bosättningarna och delningen av Jerusalem. För att tvåstatslösningen ska bli möjlig krävs alltså en lösning på flyktingfrågan, och här är UNRWA mycket viktig som ytterst ansvarig för att administrera palestiniers flyktingskap enligt mandatet från FN. Israel har aldrig erkänt palestiniers rätt till återvändande. Det är mot den bakgrunden som palestiniers flyktingskap ärvs och sträcker sig över generationer. Det är också därför som UNRWA fortsatt upprättar viktiga funktioner som sjukvård och utbildning även utanför Palestina, i länder som Libanon och Jordanien. Helt enkelt för att den palestinska flyktingfrågan och rätten till återvändande ännu inte är löst.

Att den palestinska staten i framtiden bör vara den ansvariga aktören för utbildning och sjukvård för samtliga palestinier inom den statens jurisdiktion stämmer givetvis. Detta hindras dock idag av att Palestina är ockuperat av Israel. Som ockupationsmakt är Israel dessutom ansvarig för att säkerställa att den palestinska befolkningen har tillgång till sjukvård och skola. Detta är dock inte ett ansvar Israel vill ta, vilket är ytterligare ett argument till varför UNRWA behövs. Det finns de som argumenterar för att det skulle gå att bygga upp och genomföra UNRWA:s uppdrag genom andra organisationer och organ, men varför lägga resurser på detta när det redan finns ett väl fungerande organ med decennier av upparbetad kompetens? Ett rimligare förhållningssätt vore att säkerställa att UNRWA kan fortsätta verka tills det att den israeliska ockupationen upphör och den kapacitet och infrastruktur som byggts upp kan integreras i en palestinsk stat