KRÖNIKA: Den finska dubbelmoralen om personminor skaver i öronen
Är första försvarslinjen den internationella rätten – eller ett minfält?
Krönika av Svenska Freds ordförande i Dala-Demokraten 18 april 2025.
Det är mycket snack om försvar nu. Men om vi inte kan stå upp för våra mest grundläggande mänskliga rättigheter, vad är det då våra arméer ska försvara?”
Så formulerade sig Centerpartiets EU-parlamentariker Abir Al-Sahlani i en debatt nyligen.
Ett kraftfullt och välbehövligt påpekande i en tid när “fredsprojektet” EU ska militariseras ytterligare i snabb takt genom EU-kommissionens nya plan ReArm Europe.
Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard verkar i ord hålla med:
– Att stå upp för en regelbaserad världsordning är viktigt, det är sannerligen vår första försvarslinje.
Jag satte nästan kaffet i halsen när jag hörde henne formulera sig så på den finsk-svenska säkerhetskonferens jag deltog på förra veckan.
Malmer Stenergard var uppenbart inspirerad av Jan Eliasson, mångårig diplomat och tidigare vice generalsekreterare i FN, som talade innan henne om hur respekten för internationell rätt bör vara små staters första försvarslinje.
Även Finlands utrikesminister Elina Valtonen talade varmt om vikten av folkrätten.
Dubbelmoralen riktigt skavde i mina öron då Finland nyligen beslutat att lämna Ottawakonventionen – det internationella förbudet mot personminor.
Personminor är förbjudna eftersom de inte kan skilja mellan civila och stridande och därmed oförenliga med just folkrätten – grunden för den regelbaserade världsordning som ska skydda och försvara oss.
Inget vore mer välkommet än om de båda utrikesministrarnas ord omsätts i konkret handling. För den världsordning baserad på folkrätten som utvecklats för att skydda oss alla måste försvaras just precis nu, när den utmanas och hotas från många håll.
Om den ska fortsätta att utgöra vår försvarslinje måste Sverige tillsammans med andra ta ansvar för att med full kraft upprätthålla och stärka den – inte bidra till att montera ner den.
Sveriges agerande talar sitt tydliga språk. Regeringen bidrar snarare till att urvattna folkrätten med sina dubbla måttstockar och stora tystnad.
Inga ord hörs om att tydligt fördöma Israels brott mot krigets lagar. Istället fortsätter svensk vapenhandel med ett land som utreds av två av världens högsta rättsliga instanser:
Internationella domstolen (ICJ) utreder Israel som stat för folkmord, och Internationella brottmålsdomstolen (ICC) utreder bland andra premiärminister Benjamin Netanyahu personligen för misstänkta krigsbrott.
Istället för att stå upp för FN drar lilla landet Sverige som ett av få länder bort stödet för det FN-organ som ska hjälpa de drabbade i Gaza.
Det är ett dubbelfel, både moraliskt och folkrättsligt.
Inte heller hörs några protester från Sveriges regering när andra länder överger avgörande internationella konventioner och folkrättsliga institutioner som ICC eller Ottawakonventionen mot personminor.
En laglös värld där allt och alla vapen tillåts vore förödande för oss alla.
Personminor dödar och lemlästar urskillningslöst, ofta i decennier efter att kriget är över.
Sverige har själv en mörk historia på området: Det svenska vapenföretaget Bofors exporterade sprängmedel till Italien, som sålde dem vidare som minor till Irak. Där placerades de ut i Kurdistan, där de än idag kan hittas över 30 år senare.
Ottawakonventionen har haft stor effekt: produktionen har minskat kraftigt, miljontals minor har förstörts, och bara ett fåtal länder – som Ryssland, Myanmar, Iran och Nordkorea – har använt dem på senare år.
Konventionen har varit avgörande för att stigmatisera personminor. Tre fjärdedelar av världens länder har anslutit sig och många även utanför avtalet respekterar dess innehåll.
Men nu väljer alltså Finland, tillsammans med Estland, Lettland, Litauen och Polen, att lämna Ottawakonventionen. Det är en farlig utveckling.
Och när Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna i slutet av 2024 föreslog att även Sverige ska skrota förbudet mot personminor och klustervapen inom det svenska försvaret, då krävs ett kraftfullt och tydligt ställningstagande från regeringen.
Sverige måste tydligt fördöma alla avsikter att lämna förbudet och stå fast vid det livsviktiga avtal som räddat liv och förhindrat lidande för civila i både fred och krig.
Sverige kan inte tyst se på och konstatera att den regelbaserade världsordningen är på väg att fallera.
Regeringens ansvar är tungt i att vara med och skydda, stärka och fortsätta bygga den varje dag. Det är ett aktivt och konkret arbete för fred, rättvisa och allas vår säkerhet.
Det behöver vara konsekvent beslutsamt och engagerat för att bli trovärdigt.
Den första försvarslinjen kan inte bestå av tomma ord.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
