PAX 3/16: HYLLNINGSTAL OCH VAL PÅ KONGRESSEN
Svenska Freds 133-årskongress präglades av avskedstal och valet av ny ordförande.
I sitt sista kongresstal som ordförande, på Hälsans Hus i Stockholm den 18 juni, höll Anna Ek med en företrädare om att Svenska Freds är en förening man blir förälskad i.
– Den gemenskap vi känner, våra meningsskiljaktigheter till trots ibland, är stark. Vi kämpar för freden, mot vansinniga idéer om att det skulle vara något fel i detta. Vi har alla en djup övertygelse om att fred på jorden är värt att engagera sig för, sade hon.
Hon hade flera vinster och framsteg att se tillbaka på under sina år, men det hon främst ville framhålla var alla omtänksamma människor hon träffat i Svenska Freds. Välkomstsamtalet när hon nyss blivit medlem i lokalföreningen i Lund, med inbjudan till ett kampanjmöte på ett torg och ett erbjudande om paraply ifall det skulle regna. Alla människor som samlat in namn till upprop och pengar till fredsprojekt i Indien, på Balkan, i Zambia. Medlemmar som gjort armband, skrivit insändare, ordnat möten, kokat kaffe, kommit med mackor, öppnat upp sina hem.
– Det är många som visat att ni bryr er om freden. Jag tror inte att ni förstår hur mycket energi och glädje det har gett mig genom åren. Det är er jag tänkt på när jag mött meningsmotståndare i olika debatter. Ni har gett mig styrka och kraft att fortsätta, berättade Anna Ek.
Två före detta ordförande kom till kongressen för att hålla tal till den ordförande som snart skulle göra dem sällskap i den gruppen. Lars Ångström, ordförande 1985-1995, mindes de första kongresserna han var på, då författaren Per Anders Fogelström var ordförande.
– Tryggheten bara strålade ut från honom. Att vara ordförande för Svenska Freds är det finaste uppdrag man kan ha. Det är en väldigt fin folkrörelsetradition. Svenska Freds är en organisation som påverkar människans kanske viktigaste beslut, fred och frihet. Att förvalta den traditionen är ett stort förtroende och en stor utmaning, och en väldigt rolig utmaning, sade Lars Ångström.
– Som vanlig enkel medlem har jag sett att du haft en otrolig förmåga att förvalta det kapitalet. Varje gång jag hört dig har jag känt mig som stolt som medlem i Svenska Freds.
Maria Ermanno Fäldner, ordförande 1998-2003, berättade hur tufft det kan vara att vara frontfigur, och talade om Anna Eks lugn och mod.
– När jag som ordförande träffade gamla ordföranden var det mycket snack om allt som hänt förr, alla segrar. Och jag tänkte: vi är här och nu, vi blickar framåt. Men nu har jag själv blivit nostalgisk. Kanske är det först i efterhand man förstår vad man varit med om, sade Maria Ermanno.
EVA KELLSTRÖM FROSTE
