PAX 1/17 KRÖNIKAN: UPPROP FÖR EN FREDSKYRKA MOT VAPENEXPORT

De flesta känner nog till den kristna julberättelsen, den om Jesusbarnets födelse i en grotta i Betlehem, om herdarnas och de vise männens besök. Och så änglasången om fred på jorden. Men de flesta tänker nog inte på att denna berättelse inte är en skildring av Jesu födelse utan en tolkning av vad Jesu hela liv gick ut på och varför han dödades. Det är änglasången som är själva nyckeln till berättelsen. Fred på jorden! Men på ett annat sätt! Inte med vapenmakt som det romerska imperiet styrdes av. Utan en fred som växer underifrån och inifrån, vapenlöst och gräns­överskridande. Det handlar om en teologi i berättandets form.

Denna berättelse om förvandlande ickevåld präglade den kristna rörelsen i mer än tre århundraden. Sedan inkorporerades den i det romerska imperiets tänkesätt: fred som resultat av att fiender besegras eller skräms till underkastelse. Den romerska freden har vi kallat den. Detta sätt att tänka har dominerat vår värld och gör det än i dag.

Men den kristna rörelsen har börjat ifrågasätta arvet från Romarriket. 1900-talets stora krig och det kalla krigets terrorbalans har avlösts av en växande insikt att världens konflikter inte löses med våld. Kyrkornas Världsråd, där både ortodoxa och protestantiska kyrkor ingår, söker ”den rättfärdiga freden” där fred bygger fred. Den katolska kyrkan har övergett tanken på ett ”rättfärdigt krig” och påven Franciscus talar om ickevåldet som den kristna vägen.

Hur ser det ut i Sverige? All teologi är kontextuell, vilket betyder att den växer fram i dialog med sin samtid och sitt samhälle. Den svenska situationen är extremt motsägelsefull. Å ena sidan finns det sedan decennier en fredsbyggarvilja i den svenska politiken, illustrerad inte minst i FN:s säkerhetsråd för närvarande. Å andra sidan är Sverige ett av de länder som exporterar mest vapen per capita, och våra flesta politiker inte bara försvarar denna ordning utan är till och med mycket stolta över den. Men vapen är till för att döda, och vapen letar sig förr eller senare fram till konflikthärdar och gör dessa våldsamma. Död, lidande och flyktingströmmar har samband med vapenexport.

Sveriges kristna råd, där alla kyrkor ingår, har tidigt varit ute och kritiserat både den ensidiga koncentrationen på enbart militärt försvar och vapenexporten. För Svenska kyrkan med sin långa statskyrkotradition har det varit svårare. Den nära kopplingen mellan kyrkomötet och riksdagspartierna spelar givetvis en avgörande roll. Men kan man både tala om fred och godkänna vapenexport som underblåser krig? Om man samtidigt inte tror på militära lösningar? Och om man samtidigt förbjuder investeringar i vapenproduktion?

Inom Katarina församling på Söder i Stockholm har vi startat ett upprop för en annan ordning, ett annat sätt att tänka: fred byggs med fredliga medel och inte med vapen! Bakgrunden är flyktingströmmarna hösten 2015 och den högst naturliga tanken att koppla samman dessa med vapenexporten.

Efter nästan ett års förberedelser lanserades så Katarinauppropet i slutet av januari. Syftet är i första hand att påverka Svenska kyrkan inför kyrkovalet i september. Varför kan inte vår kyrka vara en fredskyrka med en självklar ickevåldsprofil? Men samtidigt vill vi arbeta med andra kyrkor och fredsrörelser, där det långsiktiga målet är att sätta stopp för svensk vapenexport. För människornas och fredens skull.

KG HAMMAR

Ärkebiskop emeritus och en av initiativtagarna till Katarinauppropet

Pax nr 1 2017