DEBATT: NÖDVÄNDIGT ATT LYFTA BLICKEN FÖR ÖKAD SÄKERHET

1994 myntades begreppet Mänsklig säkerhet av UNDP, FN:s utvecklingsorgan. Med mänsklig säkerhet som utgångspunkt prioriteras de hot och utmaningar som är avgörande för människors trygghet och säkerhet i stället för militärt skydd av staters yttre gränser.

Den nationella svenska säkerhetsstrategin från 2017 är inne på betydelsen av mänsklig säkerhet genom att betona att Sverige behöver “utgå från ett brett perspektiv på hot, risker och förmågor”. En rad hot, som inte kan mötas med militära medel, identifieras och lyfts fram. Klimathotet beskrivs som “den största långsiktiga utmaningen för mänskligheten”.

I samma strategi bedöms risken att Sverige angrips militärt av en annan stat som osannolik. Sedan dess har dock formuleringen att ett väpnat angrepp mot Sverige ”inte kan uteslutas” börjat användas mer frekvent. Klimathotet är dock oförändrat mycket sannolikt.

En förlegad uppfattning
Men dessvärre kvarstår den förlegade uppfattningen att militär upprustning och avskräckning är den främsta metoden för att stärka vår säkerhet. I budgeten för 2018 var försvarsbudgeten fem gånger större än budgeten för klimat och miljö. Och trots att 25 år gått sedan mänsklig säkerhet etablerades, är det skyddet av våra territoriella gränser som det ska storsatsas på.

Varje dyr materielsatsning innebär att något annat prioriteras ner. Kostnaden för de 60 Jas Gripen-plan som Försvarsmakten har beställt motsvarar till exempel 2 142 840 säkra förlossningar, vilket innefattar alla barn som föds i Sverige under 17 års tid.

Stark oro för Ryssland
Svenska Freds känner liksom många en stark oro för Rysslands auktoritära styre, förtrycket och inskränkningarna av civilsamhällets möjligheter att organisera sig i landet och regimens agerande internationellt. Men militär upprustning och avskräckning som metod för att avvärja risken för väpnad konflikt utgår från en säkerhet som bygger på rädsla. Det är ett kortsiktigt och oerhört kostsamt tillvägagångssätt. Dessutom tar det enorma summor från satsningar som kunnat göras på mänsklig säkerhet.

En medveten strategi
Många menar nu att Sveriges nedrustning varit förödande och naiv och välkomnar de ökade försvarsanslag som är att vänta. Men nedrustning är en medveten strategi för att minska risken för krig, faktum är att upprustning leder till ökade spänningar och ökad risk för såväl misstag som att väpnad konflikt bryter ut.

Sveriges mer än 200 år av fred har inte skett av en slump utan genom hårt arbete. Ingen minns kriget mellan Sverige och Norge i början av 1900-talet eftersom det aldrig bröt ut. I stället skedde unionsupplösningen mellan de två länderna fredligt.

Svenska Freds grundare Klas Pontus Arnoldson tilldelades, som första svensk, Nobels fredspris 1908, för att ha bidragit till att väpnad konflikt undveks. Han fick mycket kritik för sin insats, kallades bland annat för landsförrädare av några av dem som önskade att Sverige skulle möta norrmännen militärt och ”inte böja sig för upproret”. Men tack vare intensivt påverkansarbete från en stark fredsrörelse valdes det diplomatiska spåret.

Därför kunde också Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg inför storpublik på Folk och försvars rikskonferens 2017 prata om hur Sveriges och Norges långa historia av krig sedan länge övergått i stark gemenskap och goda relationer.

Fred uppstår inte i ett vakuum
Fred uppstår inte i ett vakuum utan byggs och stärks med de medel som prioriteras politiskt. I början av 1900-talet var det en stark fredsrörelse som fick politikerna att fatta det avgörande beslut som nu är en självklar del av vår historia. Låt därför den nationella säkerhetsstrategin ge nyanser åt den ensidighet som just nu präglar beslutsfattarnas syn på säkerhet. Vad finns den annars till för?

Agnes Hellström

ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Debattartikeln publicerades i GP den 17 mars 2019.