FOLK OCH FÖRSVAR: SEMINARIUM OM SAMTIDENS STORA UTMANINGAR
Fyra frågor från folket om försvaret - det var temat för det seminarium som vi arrangerade den 14 januari tillsammans med svenska FN-förbundet, Rädda barnen och Svenska läkare mot kärnvapen under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. Kärnvapen, klimat, fredsfrämjande insatser och barns utsatthet i väpnade konflikter var några av ämnena som diskuterades.
Feministisk utrikespolitik och säkerhetspolitiska frågor i stort kom också upp till diskussion. Moderator var Svenska FN-förbundets ordförande Annelie Börjesson och hon började med att poängtera att resolution 1325, om kvinnors delaktighet i fredsprocesser, i år fyller 20 år.
Kärnvapen och internationella avtal
Först ut att presentera var Svenska läkare mot kärnvapen som representerades av generalsekreterare Josefin Lind. Hon pratade om att den senaste tidens utveckling, där respekten för internationella avtal minskar och tilltron till kärnvapen ökar, är mycket oroväckande. Hon betonade händelser som att regeringen beslutat att inte signera FN:s konvention om kärnvapenförbud och att Iran meddelat att de inte kommer följa alla delar av avtalet som syftar till att hindra kärnvapenutveckling.
– Risken för att kärnvapen kommer användas ökar när tröskeln för att trycka på knappen minskar, förklarade hon och underströk det vägskäl vi nu står inför; total nedrustning av kärnvapen eller en underminering av icke-spridningsavtalet.
Efter sitt framförande fick Lind frågor om feministisk utrikespolitik, folkligt stöd och påverkansarbete. Kärnvapen används främst som ett retoriskt vapen där feministisk utrikespolitik kan förkasta maktspråk och därigenom vägra låta kärnvapen bli en maktfaktor, förklarade Lind. Hon tog också upp att stödet för att Sverige ska underteckna FN-konventionen är stort och hänvisade till en undersökning som visar att 80 procent av svenska folket är för en underskrift. Fortsatt påverkansarbete som syftar till att verka för en underskrift är därför mycket viktigt.
Klimatförändringar som säkerhetshot
Seminariet fortsatte med samtal om klimatet och kopplingen till säkerhetspolitik. Agnes Hellström, ordförande för Svenska Freds, inledde sitt anförande med att påminna om de 70 samtidigt pågående bränderna i slutet av sommaren 2018 som skakade Sverige. Till följd av bränderna menar hon att det blev påtagligt att klimatförändringarna faktiskt är en säkerhetsfråga. Hellström refererade till den säkerhetspolitiska strategin 2017 där det globala klimathotet anses mycket allvarligt och där risken för ett väpnat angrepp mot Sverige bedöms som osannolik. Hon poängterade att klimatfrågan är en säkerhetspolitisk fråga som inte går att möta med militära medel – trots detta läggs fem gånger budgeten för klimatet på försvaret.
– Det är oförenligt att högprioritera en fråga och inte satsa på den, sa Hellström och avslutade med att trycka på vikten av att prioritera klimatfrågan som en förutsättning för att skapa en fredlig och hållbar värld.
Feministisk utrikespolitik och vapenexport
Samtalet fortsatte genom frågor om kopplingen till feministisk utrikespolitik och vapenexport. Hellström tydliggjorde vikten av att se helheten och att det inte är förenligt att driva feministisk utrikespolitik och samtidigt verka för vapenexport. Som exempel beskrev hon hur Sverige har gett ett stort katastrofbistånd till Jemen och bjudit in till fredssamtal samtidigt som vapen exporteras till stridande parter. Svenska vapen som används i kriget bidrar därmed till samtidens största humanitära katastrof, vilket Hellström menar inte bara är paradoxalt utan omoraliskt. En avslutande fråga berörde svårigheter att nå fram och oro kring att försvarsminister Peter Hultqvist inte svarat på om klimathotet bör ses som en säkerhetsfråga.
– Hoppet är det viktigaste i Svenska Freds arbete, sa Agnes och tillade att mänsklig säkerhet är utgångspunkten för förändring.
Internationella insatser
Nästa talare var Jens Petersson, handläggare för frågor om fred, säkerhet och nedrustning på Svenska FN-förbundet, som diskuterar vikten av internationella insatser för att motverka pågående väpnat våld. Även om förebyggande arbete för att hindra väpnade konflikter är grundläggande kommer sådana konflikter alltid att uppstå, enligt Petersson. Han fortsatte med att betona det låga antalet fredsfrämjande interventioner trots att världen aldrig bevittnat ett så stort antal flyktingar till följd av krig och konflikt som nu.
Petersson tog också upp att deltagande i internationella insatser bör prioriteras före ett återinförande av värnplikten då det finns ett värde i att delta i insatser där liv faktiskt räddas. Dessutom finns ett starkt stöd för att svenskt deltagande i fredsfrämjande insatser ökar förmågan till att försvara Sverige vilket han poängterade är ett annat argument för att prioritera internationellt deltagande. Petersson förklarade också att det finns en stark tilltro till att svenska soldater är ett bra tillskott genom utbildning i demokrati och jämställdhet. På frågan om orsaken till att internationella insatser minskar tror Petersson att det handlar om en rad misslyckade interventioner under 90-talet, i fall som i Balkan och folkmordet i Rwanda, vilket inneburit att flera stater dragit sig ur insatser.
Krig är vardag för ett av fem barn
Moderatorn Annelie Börjesson lyfte att ett viktigt argument för fredsfrämjande insatser är att skydda barn som ofta drabbas hårdast av väpnade konflikter.Enligt Helena Thybell, generalsekreterare på Rädda Barnen, kommer beslut som fattas idag få konsekvenser i framtiden genom att barn som upplever krig en dag kommer att vara den generation som leder samhället. Thybell hänvisade till att 420 miljoner barn idag lever i konfliktdrabbade områden och att ett av fem barn har krig som vardag. Hon betonade också att det i dagens krigföring inte är ovanligt att barn hamnar i frontlinjen eller blir måltavlor.
Thybell lyfter tre aspekter som Rädda Barnen anser bör prioriteras. Den första aspekten handlar om att internationella lagar och regelverk måste respekteras, exempelvis genom att sluta bedriva krigföring mot civila måltavlor som skolor eller sjukhus. Den andra aspekten belyser att i de fall som internationella ramverk inte respekteras måste ansvariga aktörer ställas inför rätta. Slutligen sa hon att stater och aktörer bör resurssätta traumabearbetning och verka för att förhindra att barn drabbas av krig. Hon betonade de fruktansvärda konsekvenserna av krigets Jemen där ett barn dör var tionde minut. Thybell avslutade med att tydliggöra att barn i krig är helt beroende av att vuxenvärlden tar ansvar och att stater som Sverige måste stoppa all vapenexport till stater som är stridande parter i Jemen.
Mer information
Läs vår och Greenpeaces debattartikel som publicerades i Aftonbladet i samband med Folk och försvar 2020: Klimatkrisen hotar säkerheten i Sverige
