SEMINARIUM: VAD INNEBÄR FN:S VAPENHANDELSAVTAL?

Joakim Dungel-föreläsningarna anordnas årligen på Handelshögskolan i Göteborg till minne av Joakims arbete efter att han mist livet i Afghanistan 2011 där han var juridisk tjänsteman i frågor om mänskliga rättigheter på FN.

Den globala vapenhandeln: en miljard handeldvapen i omlopp

Paul Holtom, forskare på organisationen Small Arms Survey, belyste kopplingen mellan vapenhandel och globala händelser. Han förklarade att vapenhandeln minskade efter Kalla kriget men har ökat sedan 2000. 2000-talets konflikter i Mellanöstern och Nordafrika visar hur konflikter påverkar vapenhandeln, där exempelvis Saudiarabien, som deltagit i flera proxykrig, blivit en stor mottagare. Holtom underströk att ett stort problem med vapenhandeln är att krigsmateriel hamnar hos krigförande aktörer.

2016 dog över en halv miljon människor av dödligt våld varav 38% beräknas ha dött av handeldvapen. Han förklarade vidare att handeldvapen, eller “small arms”, är extra svåra att kontrollera där så mycket som en miljard handeldvapen är i omlopp. Holtom berättade också att otillåtna vapenaffärer och vapensmuggling är förekommande problem. Produktion samt transport görs i ett lång led vilket gör att vapen kan hamna i fel händer. Vapensmuggling och vapnens fortsatta cirkulation gör vapenhandeln mycket svår kontrollerad, vilket Holtom menar underminerar fred, utveckling och säkerhet.

FN:s vapenhandelsfördrag i praktiken

Paul Beijer, deltids-förhandlare och rådgivare på Utrikesdepartementet samt tidigare diplomat, betonade att FN:s vapenhandelsfördrag är det “första globala och juridiskt bindande instrumentet i området för gränsöverskridande konventionell vapenhandel”. De drivande krafterna bakom fördraget menade Beijer handlar om vapenhandelns mänskliga och ekonomiska kostnader samt direkta konsekvenser av väpnad konflikt. 130 stater har signerat ATT varav 105 av dessa har ratificerat fördraget. Några av de största vapenexportörerna, som USA och Ryssland, har dock inte skrivit under ATT.

Beijer förklarade att fördraget syftar till att minimera oreglerad vapenhandel genom att göra olaglig handel enklare att spåra. Beijer poängterade dock att en svaghet med ATT, som regleras på nationell nivå, är att det finns rum för stater att göra egna tolkningar samtidigt som avtalet långt ifrån täcker all krigsmateriel. Under paneldebatten diskuterades ATTs betydelse i praktiken. Paul Holtom menade att det kommer dröja innan de verkliga fördelarna blir synliga då flera stora aktörer ännu inte skrivit under. Även Beijer höll med om detta. Linda Åkerström hoppas på att ATT kan ändra normen kring vapenhandel. Hon hänvisade då till förbuden mot personminor och klustervapen som lett till att användningen har minskat trots att flera centrala aktörer inte skrev under.

Svensk vapenexport: militär säkerhet vs. mänsklig säkerhet

Linda Åkerström menade att det är viktigt att fundera över tid och rum när vapenexport diskuteras, det vill säga hur länge krigsmateriel är i bruk och var de hamnar. Hon hänvisade till en skandal 2012 som kopplade Saabs Carl-Gustav vapen till Burma trots att vapnet var sålt till Indien. Det hade då funnits ett vapenembargo mot Burma sedan 1996 och även svensk ammunition, exporterad över 30 år tidigare, kunde kopplas till Burma. Åkerström poängterade att detta visar hur länge vapenexport påverkar lokala kontexter och svårigheten med att kontrollera var krigsmaterielen hamnar.

Åkerström förklarade att beslut om vapenexport i Sverige görs genom att väga försvars- och säkerhetspolitiska intressen mot utrikespolitiska mål och att dessa ofta står i konflikt med varandra. Det första handlar ofta om vapenindustrins kapacitet, som anses viktig för det svenska försvaret, och om att säkra handelsflöden. Utrikespolitiska intressen handlar om att värna om mänskliga rättigheter, demokrati, utveckling och att inte bidra till väpnade konflikter. Åkerström menade att när aspekterna vägs mot varandra innebär det också en konflikt om hur säkerhet ska förstås där nationell, militär säkerhet står mot mänsklig säkerhet. Från civilsamhällets perspektiv underströk hon också att det är frustrerande att på grund av omfattande sekretess inte kunna veta exakt vad som ligger till grund för besluten att bevilja vapenexport.

ATT har inte förändrat särskilt mycket i Sverige

Åkerström visade hur svensk vapenexport regleras i tre steg; genom ATT sedan 2014, EU:s gemensamma position sedan 2008 och nationell lagstiftning. Den nationella lagstiftningen är dock löst formulerad vilket gör det svårt att veta vad regleringen egentligen innefattar och som också gör det öppet för tolkning. Enligt ISP (Inspektionen för Strategiska Produkter) väger nationell lag oftast tyngst varför ATT inte har förändrat särskilt mycket i Sverige. Hon underströk därför att även om Svenska Freds stött arbetet med ATT innebär det inte att det bör ses som lösningen på den globala vapenhandelns omfattande problem.

2016, ett år efter att konflikten i Jemen startade, fick det svenska vapenföretaget Saab tillstånd att exportera stridslednings- och radarsystemet GlobalEye till Förenade Arabemiraten som är stridande part i Jemen genom den Saudi-ledda koalitionen. GlobalEye förväntas levereras våren 2020. Läckta, franska dokument visar att Globaleyes föregångare Erieye kan kopplas till konflikten och Åkerström berättade att det finns risker att systemen kan bidra till att upprätthålla den blockad som hindrar bland annat mat och förnödenheter att nå Jemens civilbefolkning. Att förhindra förnödenheter från att nå civila i en väpnad konflikt räknas som krigsbrott. Förenade Arabemiraten är en aktör som upprätthåller blockaden. Det finns kriterier inom ATT som fastställer att om det finns övervägande risker att vapnen som ryms inom avtalet används för, bland annat, krigsbrott bör export nekas. Kriteriet kan dock vara svårt att påvisa och efterlevs inte alltid. Tröskeln för att neka export är också väldigt hög. Detta menade Åkerström är tydliga begränsningar med ATT.

Paul Beijer hävdade att det är viktigt att skilja på olika typer av krigsmateriel och pekade på att Globaleye inte kan användas direkt i strid utan är ett övervakningsplan. Han sade också att det är viktigt att Sverige är en trovärdig handelspartner där följdleveranser är viktiga för att vara en konkurrent på marknaden. På detta svarade Åkerström att när det finns bevis på hur den Saudi-ledda koalitionen betett sig i krigets Jemen, så bör de inte förses med någonting. Hon poängterade även att hur svensk exporterade krigsmateriel används också är Sveriges ansvar.

Flera viktiga frågor ställdes av publiken

Publiken ställde flera kritiska och viktiga frågor till panelen. Linda Åkerström svarade bland annat på en fråga om Sverige som självförsörjande. Hon förklarade att tanken behöver plockas isär då, exempelvis, över hälften av delarna till Saabs Jas Gripen produceras utanför Sverige. En stor del av den svenska vapenindustrin är dessutom internationellt ägd. Hon poängterade också att det inte är möjligt att vara “självständig” i vapenindustrin eftersom exportören alltid är en del av vad krigsmaterielen används till.

En fråga om Sveriges roll i Jemen löd såhär “Hur kan Sverige vara en trovärdig fredsmäklare och samtidigt exportera krigsmateriel till stridande parter som bidrar till att mänskliga rättigheter kränks?”. På detta svarade Åkerström att det är en fråga som Svenska Freds jobbat aktivt med att belysa och underströk att det inte är möjligt att hävda opartiskhet och samtidig förse stridande parter med krigsmateriel.