PAX: TVÅ GENERATIONER SVENSKA FREDS

– Jag blev förvånad och jätteglad när jag fick höra att Rebecka skulle göra praktik på Svenska Freds. Åren på Svenska Freds var så viktiga för mig, både privat och yrkesmässigt, så det är många minnen som har väckts till liv nu under våren, säger Helena.

Blev engagerad tidigt

Intresset för fred väcktes tidigt, när hon som tonåring hemma i Göteborg såg bilder på TV från krigen i Kambodja och Vietnam. Efter att ha tillbringat ett år som utbytesstudent i USA ville hon få utlopp för sitt engagemang – och fastnade för Svenska Freds. Hon började gå på möten i Majorna, i de lokaler där Svenska Freds lokalförening i Göteborg hade sin verksamhet.
– Jag tror att det var en sorts saklighet hos Svenska Freds som gjorde att jag valde att bli aktiv. Jag har alltid haft svårt för plakataktivism samtidigt som jag ville försöka förändra. Så det här sammanhanget, där vi arbetade på saklig grund för fred på lång sikt, passade mig.

Helena får medhåll från dottern Rebecka som också uppskattar sakligheten hos Svenska Freds. Hon sökte praktik på kansliet i Stockholm, helt ovetande om sin mammas tidigare engagemang i föreningen.
– Det var först när jag redan börjat jobba på kansliet som mamma berättade att den manifestation i Jerusalem som hon ofta talat om var något hon gjort på uppdrag av Svenska Freds. Jag satt och bläddrade i gamla nummer av Pax och en bild på mamma dök upp, säger Rebecka.

Fredsmanifestation i Palestina

Det gamla numret av Pax som Rebecka hittade handlade om en resa till Jerusalem som Helena gjorde under nyåret 1989-1990. Fredsorganisationer från olika länder samlades i en stor manifestation under parollen “två folk, två stater”. Resan blev en ögonöppnare för Helena och lade grunden till att hon kom att fokusera på Palestinakonflikten i sin forskning längre fram i livet.
– Jag minns hur vi bildade en mänsklig kedja runt gamla stadens murar i Jerusalem, det var så maffigt. Manifestationen visade verkligen på fredsrörelsens enorma kraft. Samtidigt använde militären tårgas mot oss. Det blev en ögonöppnare för mig när det gäller militär närvaro och hur den påverkar människors vardag.
Under resan besökte Helena flera flyktingläger på Västbanken och fick se de brutala effekterna av våldet. När hon kom hem till Göteborg igen hade hon precis fått plats på forskarutbildningen vid institutionen för freds- och utvecklingsforskning.
– Då fanns det liksom bara en fråga jag ville fokusera på: Palestinakonflikten och vilka konsekvenser den fått för befolkningen. Så jag har verkligen Svenska Freds att tacka för mitt forskningsområde, säger Helena.

Fältarbete på Västbanken

Sedan den där första resan har det blivit många turer tillbaka till Palestina. I höst har Helena en forskningsresa planerad – om den går att genomföra på grund av coronakrisen förstås.
Engagemanget för fred och Palestina går som en röd tråd mellan mor och dotter. I höstas gjorde Rebecka ett fältarbete på Västbanken i Palestina som ligger till grund för den masteruppsats i globala studier som hon ska skriva klart i höst. Också Rebecka har varit engagerad länge.
– Som barn var jag med mamma och pappa i Palestina och frågor om fred och rättvisa diskuterades hela tiden hemma. Jag minns att jag blev upprörd över att ingen i skolan visste vad som pågick i Palestina, säger hon.

Vill bidra till förändring

I samband med den så kallade flyktingkrisen 2015 valde hon att engagera sig ideellt på ett transitboende och blev glad över det stora engagemang för människor på flykt som fanns på många håll i samhället då. Sedan dess har glöden falnat hos en del – men inte hos Rebecka.
– Jag ville göra något och inte vänta på att någon annan ska förändra världen. Så jag började studera globala studier – och nu under våren har jag gjort praktik på Svenska Freds. Att vara med och bidra till förändring är fantastiskt, säger hon.