ATTACKERNA BIDRAR INTE TILL FRED I SYRIEN

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström diskuterade i morse i Morgonstudion i SVT situationen i Syrien och USA:s, Frankrikes och Storbritanniens bombningar efter den misstänkta kemvapenattacken.

”Att till varje pris försöka undvika att ta till militärt våld, det är inte ta ställning för en stridande part i en konflikt. Men det vi har sett de senaste 135 åren är att militärt våld fungerar inte, det bygger inte fred, utan det som fungerar är förebyggande, diplomatiskt arbete. När Nationernas Förbund föll samman strax före andra världskriget var det för att medlemsländer började hitta på saker helt utanför de överenskommelser som fanns. Så det är en jättestor risk att kriget trappas upp”, sade Agnes Hellström.

Vi varnade också för att attackerna inte kommer att bidra till fred i landet utan att det istället riskerar att trappa upp läget ytterligare. Det finns stora risker med det läge vi har idag med kärnvapen och stormakternas retoriska upptrappning om dess användning. Samtidigt så är det ingen som vill sitta och göra ingenting. Det vi förespråkar är att inte föregå händelserna utan låta de funktioner som utreder detta göra sitt jobb. Det är därför de finns, för att undvika missförstånd och nyckfullt agerande.

I sju år har kriget rasat i Syrien med fasansfulla och helt oacceptabla konsekvenser för civilbefolkningen. Självklart måste omvärlden agera. Men inte med ett militärt angrepp. Särskilt inte utan FN-mandat. Det kommer inte att lösa något i dagens situation med ett oenigt säkerhetsråd och den diplomatiska klyftan mellan USA och Ryssland, Assad och oppositionen.

Historien visar att konflikter blir blodigare, längre och svårare att lösa med militära interventioner. Det finns fortfarande alla skäl att hitta fredliga metoder för att få ett stopp på kriget i Syrien och skapa de rätta förutsättningarna för att bygga hållbar fred. Bara politiska förhandlingar kan lösa konflikten. Alla fredliga vägar har inte prövats.

USA och Ryssland har bidragit till upprustningen och till att beväpna de stridande parterna. Ryssland till Assad och USA och dess allierade Saudiarabien och Qatar till oppositionen. Det militära stödet och vapentillförseln till Assad och oppositionen måste omedelbart upphöra och ett totalt vapenembargo mot samtliga parter införas.

Kriget i Syrien fortsätter för att förutsättningarna för det finns där. Den successiva upptrappning i vapentillförseln eller militärt stöd som skett sedan kriget i Syrien bröt ut har inte hjälpt, snarare förvärrat situationen.

Sannolikt har någon sorts kemiskt ämne använts i krigföringen. Det är oacceptabelt och måste fördömas. Men att föregripa Organisationen för förbud av kemiska vapens (OPCW) arbete genom att själva dra slutsatser kring vad som skett är inte hållbart. Det riskerar snarare att fördjupa den diplomatiska klyfta som måste överbryggas om en förhandlingslösning ska kunna nås.

Lika illa som missilanfall är för chanserna till fredsförhandlingar är dock också inställningen att det inte går att göra något mer än invänta krigströttheten hos parterna. Självfallet måste omvärlden agera. Problemet med Syrien är att omvärlden faktiskt ingriper, men på de stridande parternas sida. USA och Ryssland borde istället för att bidra till upprustningen i regionen genom tuffa diplomatiska påtryckningar användat sina stormaktspositioner till att tvinga parterna i Syrien att lägga ner vapnen och sätta sig vid förhandlingsbordet. Resten av världen borde också  tydligare och med full kraft för länge sedan krävt ett sådant agerande av stormakterna.