Att gå in med militära styrkor i ett konfliktområde för att framtvinga fred är ett svårt, komplicerat och kostsamt projekt.

Inom FN:s folkrättsliga princip ”Skyldigheten att skydda” vill Svenska Freds särskilt lyfta fram skyldigheten att förebygga väpnade konflikter. I de fall det internationella samfundet behöver ingripa militärt för att stoppa ett folkmord eller etnisk rensning, krigsbrott eller brott mot mänskligheten måste detta ske under ledning av och med ett FN-mandat utifrån lärdomar från tidigare erfarenheter.

Regeringens utredning efter insatsen i Afghanistan 2002-2014 konstaterade att måluppfyllelsen för insatsen var mycket otillräcklig. Målen om stabilitet och säkerhet uppnåddes inte.

Militära insatser med inslag av humanitärt bistånd bidrar till att sudda ut gränserna mellan militära styrkor och civila hjälporganisationer och skapar en hotbild mot civila insatser på plats. Slutsatserna från insatsen i Afghanistan måste få konsekvenser för fortsatta internationella militära insatser. Svenska Freds delar den analys som Svenska Afganistankommittén gjorde efter insatsen föreslår tre förbättringsområden:

• att militära åtaganden regelbundet utvärderas och återrapporteras på utifrån tydligt uppsatta målsättningar
• sammanblandning mellan civila och militära insatser undviks, samt
• militära målsättningar inte tillåts bli överordnade utvecklingspolitiska mål, prioriteringar och strategier

Alla partier utom Feministiskt initiativ vill se ett ökat fokus på totalförsvaret framför internationella insatser. De har dock olika syn på vilken organisation som bör samordna internationella insatser. Till exempel vill Moderaterna i första hand bidra till Nato-ledda insatser medan Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna och Feministiskt initiativ bara vill delta i insatser samordnade av FN.