Ockupation i sig är en form av krigshandling och det finns internationella lagar för hur en ockupationsmakt får agera. Dessa regleras i den fjärde Genévekonventionen, en del av den Internationella humanitära rätten. Den 30:e december 2022 antog FN:s generalförsamling resolution A/RES/77/247. En resolution som i enlighet med artikel 96 av FN:s stadga tillåter generalförsamlingen och dess stater att be den Internationella domstolen (ICJ), att ge sitt yttrande och råd om rättsliga konsekvenser. I detta fall gäller det de rättsliga konsekvenserna av Israels ockupation av Palestina.

ICJs rådgivande yttrande publicerades den 19:e juli 2024 och fastställde att Israels ockupation av Gazaremsan och Västbanken, inklusive östra Jerusalem, är olaglig. Yttrandet fastställer också att förflyttningen av israeliska bosättare till Västbanken och östra Jerusalem strider mot artikel 49 i den fjärde Genévekonventionen. Den internationella domstolen hänvisade även till ett tidigare yttrande där domstolen fastställde att den separationsmur Israel byggt runt, och inom, stora delar av det ockuperade Västbanken är olaglig. 

Vid tidpunkten för yttrandet förtydligade domstolen vikten av att detta rådgivande yttrande måste fungera som ett verktyg med syfte att återställa respekten för internationell lag. Domstolen nämnde då också deras oro över Israels eventuella brott mot folkmordskonventionen. 

Rådgivande yttranden från ICJ är inte bindande för stater om inte FN bekräftar att man avser att följa yttrandet i fråga. I september antog FN:s generalförsamling resolution A/ES-10/L.31/Rev.1 och fastslog då rättsliga konsekvenser av Israels ockupation. Sverige var ett av de 43 länder som valde att lägga ner sin röst. Någonting som sänder ett farligt budskap om en selektiv tillämpning av internationell rätt.