Situationen i Belarus har engagerat och berört många. Kravet på demokrati är starkt, folket är uthålligt, protesterna fredliga men oron för att Ryssland ska lägga sig i militärt är stor. Demonstranter fängslas och förhörs, oppositionen hotas.
Försvarsminister Peter Hultqvist har, bland annat i Sveriges Radios Studio Ett, förklarat att det främsta syftet med den svenska militärinsatsen är att förmedla ett budskap till Ryssland:
“Vi ser vad som händer. Vi begriper vad som händer. Vi är inte naiva. Vi är beredda att i varje läge stå upp för svensk integritet och svensk suveränitet och vi vill ha en ordning som stämmer överens med internationell lag och rätt.“(Studio Ett 200826)
Hultqvist bekräftar att det inte finns något ökat militärt hot mot Sverige, men att säkerhetsläget har försämrats över tid. Den militära övningsverksamheten har ökat och Sveriges insats är, enligt försvarsministern, ett tecken på just det.
Det aktuella säkerhetshotet är inte militärt men ska ändå mötas med militära medel. Detta trots medvetenhet om att Sveriges agerande riskerar att försämra säkerhetsläget i Östersjöområdet ytterligare. Att vara naiv är synonymt med att förlita sig till något baserat på impuls och känsla snarare än fakta. Att utan konsekvensanalys sätta in en militär insats för att kommunicera ett budskap till Ryssland får här helt motsatt effekt än den önskade. Agerandet är både naivt och ansvarslöst och något som mycket tydligare skulle kunna uttryckas i ord.
Att samtala istället för att hota om våld är även en av diplomatins bärande principer. Varför ställer inga politiker eller journalister den högst relevanta frågan till försvarsministern om varför inte den metoden används istället?
Att verka för avspänning istället för upptrappning är en nödvändighet om Sverige ska leva upp till ambitionen om att ”bidra till långsiktig stabilitet och säkerhet i vår del av Europa”, som regeringen uttryckte i utrikesdeklarationen tidigare i år.
Om regeringen vill kommunicera budskapet att Sverige inte är naivt och vill ha en ordning som stämmer överens med internationell lag och rätt finns flera exempel på andra, mer effektiva åtgärder:
- Att lyfta fram alla fredliga alternativ som finns för att stötta demokratirörelsen i Belarus och sätta press på regimen, bland annat på det EU-möte om ämnet som hölls i dagarna.
- Att lägga ökat fokus och resurser på att stötta de demokratikämpar som finns i såväl Belarus som i Sverige och som länge verkat för en demokratisering i landet, många med risk för sin egen säkerhet.
- Att boka in ett möte med Rysslands president för att framföra Sveriges ståndpunkt.
Försvarsministern poängterar också att signalen som den militära insatsen ska sända ut även är riktad till svenska folket.
Som del av svenska folket vill jag starkt invända mot denna signal. Jag förväntar mig mer av våra folkvalda politiker. Det är helt orimligt att vi tyst ska acceptera att miljard efter miljard läggs på det militära försvaret, för att magkänslan ständigt får segra över fakta och förnuft. Och där resultatet blir ökad osäkerhet och helt motsatt budskap än det avsedda, nämligen att vi är såväl naiva som okunniga.
Agnes Hellström, ordförande för Svenska Freds
