Övervakning är ett tveeggat svärd. På samma sätt som övervakningssystem kan användas av stater för att avslöja kriminella nätverk och terrorgruppers organisering kan de användas av totalitära ledare för att förfölja oliktänkande och fängsla människorättsaktivister. I boken ”De kan inte stoppa oss” beskriver Mattias Beijmo hur digitaliseringen och den europeiska övervakningsindustrin har påverkat kriget i Syrien.
Deep package inspection (DPI) är en typ av övervakningsteknologi som gör det möjligt att spåra, avlyssna och blockera trafik och kommunikation som sker inom ett nätverk. DPI kan användas i civila och kommersiella syften så väl som inom brottsbekämpning. Genom att följa misstänkta beteenden online kan säkerhetstjänster kartlägga och hitta kriminella och terrorister. Men frågan är vem som bestämmer vad som räknas som misstänkt beteende och vem som är kriminell eller terrorist.
Tekniken, använd i övervakningssyfte, innebär enligt digitaliseringsexperten Mattias Beijmo enorma risker för profilering och förföljelse av oliktänkande. Människor är sårbara idag då majoriteten lägger ut sina åsikter och värderingar på nätet.
– Därför är digital övervakning en viktig freds- och demokratifråga, och det är viktigt att reglera vem som har möjligheten att använda tekniken och i vilken utsträckning, säger Mattias Beijmo.
Mattias Beijmo beskriver omständigheterna i Syrien vid tiden för den så kallade arabiska våren som en ”perfect storm”. När den kosmopolitiska och relativt progressiva diktatorn Bashar al Assad tillsammans med frun Asma al Assad tog över makten vid millennieskiftet var det första de gjorde att digitalisera samhället. Syrien, med en ung befolkning, anammade genast digitaliseringen och internet.
Nya intryck och ny information från omvärlden blev tillgängliga och när kritiken mot regimen började växa cirka tio år senare var det kommunikation och informationsspridning via internet som gjorde det möjligt att organisera protesterna.
Samtidigt innebar det ökade internetanvändandet nya möjligheter för den syriska säkerhetstjänsten att se vilka som stödde oppositionen. Förutsättningarna i Syrien var perfekta för att implementera ny övervakningsteknologi i stor skala då regimen var beredd att ta till vilka medel som helst för att slå ned demonstranterna. Samtidigt hjälpte amerikanska, franska och även svenska företag Assad att bygga datanätverk och övervakningssystem.
Det svenska företaget Ericsson har fortsatt göra affärer med det syriska telekombolaget under hela kriget. Affärerna höll på att stoppas då EU införde sanktioner mot en rad syriska ledare och företag men på grund av starka påtryckningar från svenska politiker blev det statliga bolaget Syrian Telecom och ett annat företag som Ericsson gör affärer med borttagna från sanktionslistan.
Ett annat förtag som gjort affärer med Bashar al Assad under kriget i Syrien är det franska företaget Qosmos. Qosmos, som redan tidigare har sålt övervakningsteknologi till Khadaffi i Libyen, lyckades sälja sin DPI-mjukvara till syrierna. När en medarbetare på Qosmos valde att läcka hemligstämplad information på den franska versionen av Wikileaks inleddes en rättsprocess i fransk domstol där företaget anklagas för medhjälp till tortyr.
Teknologin som Qosmos sålt till Bashar al Assad misstänks ha bidragit till förföljelse och tortyr av fredliga aktivister. När detta skrivs pågår fortfarande rättegången. 2016 blev företaget, trots rättegången och trots samarbetet med Bashar al Assads säkerhetsstyrkor, uppköpt av det svenska bolaget Enea. Enea är ett mjukvarubolag som till exempel levererat mjukvaran till Ericssons 3G-nät och bland Eneas aktieägare återfinns statliga fjärde AP-fonden.
Linda Åkerström är nedrustningsansvarig på Svenska Freds och har under hösten börjat titta närmare på företagen som exporterar övervakningsteknologi. – Övervakningteknologi kan användas som ett vapen för att tysta och slå ned freds- och demokratirörelser runt om i världen. Men till skillnad från vapenexporten är den här exporten helt oreglerad idag.
Det är mycket svårt att få insyn i exporten. Olika förslag på reglering debatteras i EU men Sverige är enligt rapporter från Amnesty ett av få länder som sätter stopp för förhandlingarna och argumenterar för att regleringar skulle innebära för stora konkurrensnackdelar för europeisk industri. – Det är samma argument som använts mot att skärpa regleringen av vapenexporten, att det skulle göra det svårare för svenska och europeiska företag. Branschens konkurrenskraft är inte viktigare än att skydda människor som drabbas av förföljelse, säger Linda Åkerström.
Text: Kajsa Sörman
Artikeln var en del Fredstidningen Pax nr 1 2019
Läs hela tidningen
