PAX 1/18: FREDSLOBBYISTEN I BRYSSEL

För första gången ska EU satsa på vapenindustrin. Laëtitia Sédou är rätt ensam som lobbyist som jobbar emot den utvecklingen.

Laëtitia Sédou har ett par hektiska månader bakom sig i Bryssel där hon arbetat i nästan 20 år. De senaste två åren har hon varit anställd av ENAAT, European Network Against Arms Trade, som Svenska Freds är en av medlemsorganisationerna i. Laëtitia Sédou arbetar med att bevaka utvecklingen av europeisk försvars- och säkerhetspolitik och lyfta fredsrörelsens perspektiv. I den rollen är hon ganska ensam. Andra fredsorganisationer finns på plats i Bryssel men de fokuserar ofta på konsekvenserna av europeisk vapenexport. Laëtitias jobb går ut på att arbeta förebyggande genom att påverka EUs beslutsfattare och sprida information om utvecklingen inom EU till medlemsorganisationer och EU-medborgare.

– Det är svårt att ändra en trend, men det är nödvändigt att försöka jobba förebyggande. Ingen beslutsfattare ska om 10 eller 15 år kunna säga att de inte visste vad det här kunde få för konsekvenser, säger Laëtitia Sédou.

Laëtitia Sédou är fredsrörelsens röst. Den andra rösten bärs fram av vapenföretagens lobbyister. De tio största europeiska vapenföretagen har tillsammans 33 lobbyister och investerar årligen 5,6 miljoner euro i påverkansarbete inom EU. Det finns en viss skillnad i möjligheten att höras.

Vapenpengar

Så vad är det då för utveckling Laëtitia jobbar emot, och vapenlobbyn jobbar för? EU är i grunden ett fredsprojekt. Unionen har som mål att främja freden och att främja EU:s värderingar som grundar sig i mänskliga rättigheter och demokrati. Hittills har EU:s budget bara använts till civila satsningar och aldrig i militärt syfte. Det är detta som nu står på spel. Det förslag som presenterats heter The European Defence Fund, förkortat EDF. Vapenindustrin och forskningsinstitut ska kunna ansöka om pengar ur EDF till forskning och utveckling av nya vapensystem. Delar av förslaget har redan klubbats igenom och beslut om de återstående delarna kommer att fattas under våren 2018. Många länder, däribland Sverige, har välkomnat EDF.

– EU kommer att öppna sin budget för krigsmaterielindustrin. Det är att korsa en röd linje, vilket hade varit omöjligt bara för några år sedan. Då hade åtminstone parlamentet satt stopp, säger Laëtitia Sédou.

EDF är en del i en större satsning på EU:s försvar som går under beteckningen det Permanenta Strukturella Försvarssamarbetet, PESCO, som antogs av Sverige och majoriteten av EU:s medlemsstater hösten 2017.

Satsa gemensamt

Det problem som EDF syftar till att lösa är resursslöseri och ineffektivitet inom den europeiska vapenindustrin. Målet är att medlemsstaterna ska gå samman och satsa gemensamt snarare än att medlemsländer parallellt stöttar sin inhemska industri. På så sätt hoppas man kunna undvika att företag utvecklar liknande produkter. Detta hoppas man kommer att stärka europeiska företags roll på den globala marknaden samt skapa tillväxt och jobb i Europa. Investeringarna i EDF kommer till största del tas från EU:s befintliga budget. Det innebär en omfördelning av resurser från sociala program till militär utveckling.

– EU har tidigare varit en av de få aktörer som har föreslagit andra lösningar på konflikter än militära. Tyvärr ser vi i dag en tydlig rörelse från detta mot ökad militarisering, säger Laëtitia.

Men det finns hopp. Laëtitia berättar att hon de senaste månaderna har märkt ett ökat motstånd mot förslagen. Flera kritiska röster har höjts inom parlamentet, både på höger- och vänsterskalan. Det är tveksamt om de ekonomiska fördelarna som EDF ska ge kommer att realiseras. Medlemsstaterna har starka egenintressen i att ha en inhemsk försvarsindustri och det finns mycket som tyder på att medlemsstater även fortsättningsvis kommer att prioritera sina egna företag och värna om de vapensystem som staten redan varit med och finansierat.

Försvarsindustrin är beroende av ett nära samarbete med staten och får redan i dag en positiv särbehandling jämfört med andra branscher. Vapensystem som utvecklas för det inhemska försvaret blir dyrare om utvecklingskostnaderna inte täcks av att andra länder också köper in produkterna som företagen producerar. Detta innebär att det ligger i svenska politikers intresse att svenska krigsmaterielföretag exporterar vapen.

Laëtitia förklarar att 100 procent av kostnaderna för beviljade projekt kommer att täckas av fonden. Ytterligare 25 procent kommer att betalas ut för indirekta kostnader för de projekt som redan har startats. Företag som får stöd från EDF kommer att äga de produkter som utvecklas inom ramen för projekten. Det är därför oklart vad EU:s medlemsländer och i slutänden europeiska skattebetalare kommer att få tillbaka av sina investeringar.

EU som region är en av de största vapenexportörerna i världen, 80 procent av de vapen som produceras inom EU går på export. Trots att unionen antagit ett gemensamt regelverk som uttryckligen ska hindra länder inom EU att exportera vapen till stater som är i krig och konflikt eller som kränker mänskliga rättigheter är Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Qatar och Indien några av de största importörerna av europeiska vapen. Enligt ENAAT finns det en stor risk att nya vapensystem vars utveckling har finansierats av EU:s skattebetalare kommer att säljas till länder som kränker mänskliga rättigheter och bidrar till stort lidande för civila.

Saab med i grupp

Vapenindustrin har varit den främsta formella förhandlingsparten under skapandet av PESCO och EFD. Den expertgrupp som varit med och tagit fram förslagen bestod av 16 personer varav 9 representerade vapenindustrin. Svenska Saab var ett av de företag som satt med i expertgruppen som har haft ett stort inflytande. Civilsamhällets röst har marginaliserats under hela processen.

ENAAT menar att satsningar på den inhumana och kontroversiella vapenindustrin är både oetiskt och osäkert. Forskning visar att satsningar på andra sektorer såsom hållbar energi förväntas generera mer nytta. EU:s vapenindustri skapar i dag 1.4 miljoner jobb (direkt och indirekt) vilket är mindre än 1 procent av EU:s arbetsstyrka.

För Laëtitia är det tydligt. De som tjänar på skapandet av EDF är vapenindustrin och förlorarna blir EU-medborgare, vilkas skattepengar kommer att gå till vapenutveckling snarare än till sociala satsningar, och alla de civila som utsätts för europeiska vapens för­ödelse i länder drabbade av krig och konflikt.

Jag frågar henne hur hon orkar fortsätta jobba mot den mäktiga vapenlobbyn.

– Jag vet att någon måste göra det! Det hade varit för enkelt att göra ingenting och bara klaga på situationen. Jag måste göra min del. Allt vi gör i dag har en påverkan på i morgon, det kanske tar 20 år, eller mer. Men det gör inget, så länge vi försöker, säger Laëtitia Sédou.

KAJSA SÖRMAN

Pax nr 1 2018