Denna debattartikel publicerades ursprungligen i Altinget den 5 december 2022.
Vi kräver att den svenska Natoprocessen pausas fram till att en grundlig analys gjorts och en verklig debatt kunnat hållas om vad ett Natomedlemskap skulle innebära för Sverige, skriver Kerstin Bergeå, ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen.
Svenska freds var en av mycket få röster från civilsamhället bland de utvalda remissinstanserna när förslaget om svenskt Natomedlemskap nyligen skickades ut. Vi ser stora brister i den konsekvensanalys som ligger till grund för förslaget och kräver att den svenska Natoprocessen pausas fram till att en grundlig analys gjorts och en verklig debatt kunnat hållas om vad ett Natomedlemskap skulle innebära för Sverige.
För att förbereda för en snabb process skickade den tidigare regeringen ut en promemoria på remiss med förslag om att riksdagen godkänner att Sverige blir medlem av Nato, när samtliga Natoländer sagt ja. Promemorian baseras på en hastigt genomförd parlamentarisk rapport, Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige. Rapporten och promemorian är i många avseenden mycket bristfälliga och missar nästan helt att adressera potentiella risker med ett Natomedlemskap. Risker som efter Natoansökan skickades in har blivit allt mer uppenbara och som vi och andra med oss, pekade på i den ytterst smala Natodebatten under våren.
Beslutet saknar legitimitet
Beslutet att ansöka om ett svenskt medlemskap i Nato fattades mycket snabbt, utan tillräckligt rum för demokratisk debatt och analys. Det gör att beslutet saknar den legitimitet som krävs för denna historiska säkerhetspolitiska omsvängning. 2 800 privatpersoner har valt att skicka in egna remissvar, något som visar på det stora engagemang som finns i frågan.
Ett Natomedlemskap gör inte Sverige eller världen mer säker eller demokratisk – snarare tvärtom. Det finns stora risker för att ett medlemskap kommer att påverka Sveriges möjligheter att arbeta för grundvärden i vår utrikes- och säkerhetspolitik såsom mänskliga rättigheter, demokrati, nedrustning och rättsstatens principer. Varken de eftergifter som tidigare och nuvarande regeringar redan ansett sig behöva göra gentemot Turkiet eller den påverkan på svensk nedrustningspolitik som Natoansökan fått berörs i promemorian.
Det faktum att Sverige som Natomedlemsland skulle börja träna och öva för kärnvapenanvändning skulle i grunden förändra Sveriges säkerhets- och nedrustningspolitik samt Sveriges trovärdighet i arbetet för kärnvapennedrustning. Vi saknar också en grundlig analys av konsekvenserna av de ökade utsläpp Försvarsmaktens och besökande militärers verksamhet kan få, av hur kostnaden för Natomedlemskapet kommer att påverka andra budgetområden samt av hur Natos bristande transparens kan påverka demokratiskt ansvarsutkrävande och insyn.
De folkvalda måste tänka om
I ljuset av dessa brister måste Sveriges folkvalda tänka om. Vi kräver att riksdagen fryser processen, gör en grundlig analys av konsekvenserna och möjliggör för en debatt värdig en demokrati där även negativa konsekvenser kan diskuteras.
I tider av kris och krig riskerar såväl debatten som de politiska åtgärderna att bli oerhört enkelspåriga, polariserade och militariserade. Just nu pågår en rekordstor global militär upprustning, vapenindustrin går på högvarv och vi ser oroväckande tendenser till normalisering och legitimering av kärnvapen. En utveckling som Sverige är med och bidrar till. Det är inte realistiskt att tro att det är detta som ska ge hållbar fred och mänsklig säkerhet. I en värld med enorma utmaningar som kräver gemensamma ansträngningar behövs mer av ickemilitärt internationellt samarbete och konfliktförebyggande åtgärder. Men i dagsläget saknas länder som tydligt står upp för konfliktförebyggande arbete, avspänning, diplomati och fredlig konflikthantering.
Sverige har historiskt kunnat vara en sådan röst.
I promemorian står att ”Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder”. Vi håller helt med. Men i stället för Natomedlemskapet borde Sverige gå i bräschen för ökat ickemilitärt internationellt samarbete. Svenska freds uppmanar regeringen att snarast inrätta en särskild satsning för hållbar fred, diplomati och multilateralism, i likhet med den feministiska utrikespolitiken som visade vilken uppmärksamhet och spridningseffekt svensk politik kan få.
Att förlita sig på att freden ska bevaras genom ökad militarisering och Natos avskräckande kärnvapenkapacitet är oacceptabelt och riskfyllt för både vår och andras säkerhet.
