Vi går snart in i ett nytt år. I den statsbudget för 2019 som riksdagen nyligen antog får försvaret återigen ökade anslag på bekostnad av satsningar på mänsklig säkerhet, såsom klimat, miljö och jämställdhet.
Begreppet mänsklig säkerhet myntades 1994 av FN:s utvecklingsprogram UNDP och handlar om att utgå från det breda spektra av frågor som är avgörande för människors trygghet och säkerhet. 2017 antog Sverige en nationell strategi som bland annat slår fast att säkerhet handlar om betydligt mer än att rusta mot eventuella militära angrepp.
Strategin tar upp områden som hälsa, tillgång till dricksvatten och livsmedel, upprätthållande av grundläggande värden som demokrati, rättsstat, mänskliga fri- och rättigheter, samt klimatförändringarna och dess effekter. Men trots 25 år med mänsklig säkerhet i verktygslådan kvarstår den cementerade uppfattningen att militär upprustning och avskräckning är de mest effektiva metoderna för att bygga säkerhet och är även det som Sverige ständigt prioriterar i statsbudgeten.
Ett återkommande orosmoln i såväl den svenska debatten som i säkerhetsstrategin är hotet från Ryssland. Rysslands aggressioner i Georgien och Ukraina är betydande anledningar till fortsatt militär upprustning. Samtidigt bedöms risken för ett väpnat angrepp mot Sverige från Ryssland som låg.
Svenska Freds delar oron för det ryska auktoritära styrets agerande, såväl internationellt som i förtrycket av den egna befolkningen. Men avskräckning som metod för att minska risken för väpnad konflikt är ineffektiv. Ökad upprustning leder till ökade spänningar och ökad risk för misstag samt minskat utrymme för dialog och diplomati. Säkerhet genom avskräckning och upprustning bygger på kortsiktighet och på att skapa rädsla, vilket går tvärtemot vad mänsklig säkerhet handlar om.
För att kunna hantera och förebygga de hot och säkerhetsrisker som Sverige och världen står inför måste säkerhetspolitiken utgå från de människor som lever såväl innanför som utanför Sverige, istället för att fastna i den förlegad syn på säkerhet som leder till ständigt ökande satsningar på att bygga militär styrka för att kunna stå emot ett angrepp från en annan stat.
Ett av de högst påtagliga säkerhetshot, som hela världen står inför, är klimatförändringarna. Enligt rapporten från FN:s klimatpanel IPCC 2018 krävs en minskning med 45 procent av de globala koldioxidutsläppen till 2030 om målet att hejda ökningen vid 1,5 grader ska nås.
Den nationella säkerhetsstrategins breddning av säkerhetsbegreppet återspeglas inte i Sveriges ekonomiska prioriteringar. Trots det akuta läget för miljö och klimat satsades fem gånger mer på militär upprustning än på att stoppa klimatförändringarna under 2018. Ett gap som ökar ännu mer i statsbudgeten för 2019.
Svensk försvars- och säkerhetspolitik måste fokusera på att förhindra att en väpnad konflikt bryter ut och på att förebygga de hot som är verkliga och akuta. Om vi skulle nå den punkt då en väpnad konflikt bryter ut i Sverige har vi alla förlorat.
I grund och botten handlar det om att politiskt prioritera ett samhälle och en värld där alla har samma möjlighet att känna trygghet, där vi förebygger de hot som skrämmer och där konflikter hanteras utan våld. Där vi istället för att utgå från militärt skydd av nationens gränser sätter mänsklig säkerhet främst.
Agnes Hellström
Ordförande Svenska Freds
Debattartikeln publicerades den 28 december 2018 i Sydsvenskan.
