NATOMÖTET I MADRID: DET ÄR NU VI BEHÖVER VISA VAR VI STÅR

När allt fler röster väcktes för ett svenskt Natomedlemskap varnade vi för att ett medlemskap i en militär kärnvapenallians också med odemokratiska länder riskerar att allvarligt kringskära Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik. När intresseanmälan skickas in listade vi våra krav, bland annat att Sverige måste ”Säkerställa att Sveriges kritiska och självständiga röst gentemot odemokratiska Natoländer som Ungern och Turkiet inte tillåts påverkas av Natomedlemskapet. Detta innefattar även Sveriges vapenexportprövningar till dessa och andra Natoländer.” Vi ställde även tydliga krav på att Sverige under inga omständigheter skulle delta i Natos kärnvapenaktiviteter. 

Redan i den säkerhetsriskanalys med titeln “Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige” som presenterades den 13 maj såg vi varningstecken om att Natovänliga politiker var villiga att kompromissa med tidigare ställningstaganden för att få igenom ett Natomedlemskap. Riskanalysen antingen ignorerade eller undvek medvetet riskerna med ett Natomedlemskap. Hur kan man annars förklara att Turkiet och de uppenbara risker som fanns med att gå in i en militärallians med odemokratiska stater inte gavs utrymme i rapporten? Eller att analysen tonar ner Natos kärnvapenpolicy genom att betona att Nato inte har egna kärnvapen utan att dessa är USA:s, Storbritanniens och Frankrikes nationella tillgångar. Det är en grov förenkling av hur integrerade kärnvapen i själva verket är i alliansen.

Sedan dess har vi sett hur regeringen återkommande har betonat Sveriges fokus på terrorismbekämpning, vilket är en av de områden där Turkiet ställt krav, och öppnat upp för att ge vika inför Turkiets krav vad gäller vapenexport till Turkiet och Sveriges nedrustningsambitioner i sin strävan att accepteras som Natomedlem. I den utrikespolitiska deklaration som presenterades av Ann Linde den 10 juni, öppnade regeringen upp för både vapenexport till Turkiet samt betonade att Sverige kommer att ställa sig bakom alla Natos policies.

På ett möte med Ann Linde den 14 juni bad vi utrikesministern att förtydliga om det som sas i deklarationen om Natos policies också inkluderade kärnavapenpolicierna. Linde gav ett tydligt svar. Sverige kommer skicka in vad hon kallar en “ren” ansökan till Nato och ställer sig bakom alla Natos koncept, inklusive alliansens inställning till kärnvapen. Det innefattar att Sverige aktivt kommer delta i Natos gemensamma planering av kärnvapenaktiviteter inom Nuclear Planing Group samt delta i Natos gemensamma kärnvapenövningar. Vi fick även ett tydligt praktiskt smakprov på en urvattnad svensk nedrustningspolitik i och med Sveriges uttalande på förra veckans första statspartsmöte om FN:s kärnvapenförbud. Sveriges anförande stack ut i sin kritiska ton, även i jämförelse med Natoländer så som Norge och Tyskland som, liksom Sverige, var på plats som observatörer och som bl.a även lyfte avtalets betydelse. Att regeringen är villig att kompromissa bort mycket i sin strävan att bli Natomedlem blir allt mer tydligt.   

I detta nu förhandlas villkoren för ett svenskt medlemskap med alliansen och med Natos medlemsländer under Natos toppmöte i Madrid som börjar imorgon onsdag och pågår tills på torsdag.

I detta nu avgörs om Sverige kommer att kompromissa bort det ställningstagande för folkrätten och för mänskliga rättigheter som Sveriges stopp för vapenexport till Turkiet har inneburit. 

Det är nu vi behöver visa var vi står. Ingen vapenexport till länder som inte respekterar folkrätten, mänskliga rättigheter eller demokrati – även om de är Natoländer. Det är även på detta toppmöte som Sverige borde tydliggöra att Sverige under inga omständigheter kommer att delta i några av Natos kärnvapenaktiviteter samt påbörja en process med att instifta en nationell lag mot kärnvapen på svenskt territorium.