SVENSK NEDRUSTNINGSPOLITIK ALLT MER URHOLKAD
I en tid när världen behöver ett ännu starkare motstånd mot kärnvapen har Sverige gått i motsatt riktning. Sverige är nu en del av problemet snarare än lösningen.
Detta är en debattartikel som först publicerades 23/8 2022 på DN.
Just nu möts världens stater vid FN i New York för översyn av icke-spridningsavtalet om kärnvapen. Igår, 22 augusti, stod 145 länder bakom ett uttalande om kärnvapnens katastrofala humanitära konsekvenser. Men inte Sverige. Uttalandet är en viktig markering mot den pågående kapprustningen och det ökade hotet om kärnvapenanvändning som inte minst kommer från ryskt håll.
Under den pågående FN-konferensen levererades i går ett uttalande om kärnvapnens humanitära konsekvenser. Men för första gången sedan Socialdemokraterna fick makten 2014 ställer sig inte sveriges regering bakom, med hänvisning till Natoansökan.
Uttalandet är en del av det så kallade humanitära initiativet mot kärnvapen. Initiativet är ett erkännande av kärnvapen som särskilt inhumana vapen som orsakar extremt lidande och katastrofala och urskillningslösa konsekvenser för människor och miljö. Ingen stat eller organisation har kapacitet att bemöta dessa konsekvenser. Initiativet har lett till att fokus har flyttats till att se kärnvapen som ett säkerhetshot snarare än en säkerhetsgaranti.
Sedan Socialdemokraterna bytte position i Natofrågan har vi sett en tydlig förskjutning i svensk nedrustningspolitik. I utrikesdeklarationen från juni 2022 sade utrikesminister Ann Linde att ”Sverige kommer att fortsätta att vara en stark röst för nedrustning, icke-spridning och rustningskontroll även som framtida Natomedlem”. I anslutningsanförandet till Nato den 4 juli uttryckte hon dock att Sverige ställer sig bakom alliansens kärnvapendoktrin, stödjer konceptet med kärnvapenavskräckning samt uttryckte att amerikanska kärnvapen är den högsta garantin för de allierades säkerhet.
I ett brev till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg kort därefter, skriver Linde att Sverige avser att delta fullt ut i Natos gemensamma försvarsplanering och är redo att bidra med styrkor till alla alliansens uppdrag. Detta innebär att Sverige kommer att delta i Natos kärnvapenplanering och övningar. I praktiken betyder det att svensk militär kommer att planera för, öva sig i och i förlängningen också delta i användandet av kärnvapen – ett vapen vars verkan inte är förenlig med folkrättens skydd för civila.
På den senaste översynskonferensen av icke-spridningsavtalet år 2015 sa regeringen att Sverige anser att kärnvapen gör oss mindre säkra, och att kärnvapnens roll i policys och doktriner bland annat därmed måste minska. Genom Natomedlemskapet träder vi nu in i en helt annan grupp av stater i världssamfundet – de som anser sig ha rätten att inneha och använda vapen som är skapade för att massmörda civila. Regeringen anser nu plötsligt att kärnvapen stärker vår säkerhet snarare än hotar den. Det är en totalomvändning på uppseendeväckande kort tid, långt ifrån det svenska folkets syn på kärnvapen och Socialdemokraternas tidigare hållning.
Att Sverige svarar på Rysslands hot genom att själva legitimera, acceptera och vara villiga att använda kärnvapen gör världen mer osäker samt legitimerar Rysslands fortsatta innehav av kärnvapen. I en tid när världen behöver ett ännu starkare motstånd mot kärnvapen har Sverige gått i motsatt riktning. Sverige är nu en del av problemet snarare än lösningen.
Kerstin Bergeå, ordförande Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Vendela Englund Burnett, ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen
Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF
Läs mer vårt arbete mot Kärnvapen HÄR
