PAX #1 24: KERSTIN HAR ORDET: Tack för att du stärker vår gemensamma röst för fred

Varje vecka postar vi just nu välkomstbrev till en stor mängd nytillkomna medlemmar i Svenska Freds. Jag tittar ofta på namnen på breven och glädjer mig åt varje ny person som tagit ställning för fred och nedrustning, mitt i den våg av krig och militär upprustning som sköljer över världen. Välkommen, tänker jag, tack för att du finns och har valt att stärka vår gemensamma röst. För den rösten behövs men möter allt hårdare motstånd. “När Sverige är på väg in i Nato får fredsrörelsen världsfrånvänd panik” skrevs det nedlåtande om oss på Expressens ledarsida i januari. Det är klart att vi med all rätta är oroade, men allt annat än världsfrånvända.

För exakt vad är världsfrånvänt med att varna för att Natomedlemskapet kan dra in oss i krig och konflikter? Det är ju precis det som sker när USA nu manar Sverige att bidra offensivt på deras sida i Röda havet och statsministern konstaterar att det finns en förväntan på Sverige att vara aktiv i de här sammanhangen. Vi ser redan hur regeringen vacklar och stryker medhårs. 

Utrikesministern beskrev nyligen ett land som fängslar journalister, oppositionella och förtrycker HBTQI-personer som ”demokratiskt”. Han hade knappast valt de orden om det inte vore för Natoprocessen. Vi efterfrågar en klar strategi för vad som ska styra Sveriges säkerhetspolitiska och militärstrategiska val framöver. Ska vi böja oss för de starkaste av våra nya allierade, USA och Turkiet? Att döma av Sveriges Natoprocess verkar det dessvärre troligt.

Vad är det som är världsfrånvänt med att jag som skattebetalare vill veta var kostnaderna för den pågående militära upprustningen ska tas ifrån, och vilka klimatavtryck detta kan få? Det handlar om enorma skattepengar, som rimligen måste tas från andra områden. 

Vad är världsfrånvänt med att ifrågasätta beskrivningen av Natos Artikel 5 som en “livsviktig hemförsäkring”? ÖB och Försvarsmakten medger nu själva i ett utlåtande att artikel 5 inte innebär att soldater från allierade länder per automatik rullar in till Sveriges hjälp. Alla åtgärder måste först förankras politiskt i alliansen. Och de kommer med motkrav.

Vad är världsfrånvänt med att unga som ska mönstra måste få svar på vad de, för lång tid framöver, förbinder sig till att försvara och i värsta fall offra sina liv för? För vilka politiska intressen förväntas de att strida till sista blodsdroppen under Natos flagg? Trumps? Erdoğans?

Varför är det världsfrånvänt att ifrågasätta om avskräckning bygger fred och säkerhet? Trots att försvarsministern använder mantrat på varje fråga om allt från ökande vapenexport, amerikanska vapenförråd på svensk mark till Steadfast Defender 2024, den största Natoövningsserien på decennier som Sverige just nu ingår i. Så visar exemplet Mellanöstern att avskräckning med hjälp av upprustning ofta kulminerar i mer krig och blodspillan. 

Nej, världsfrånvända är vi inte. Tvärtom ser vi att våra farhågor besannas, en efter en. 

Men stenhårt arbetar vi mot denna utveckling och visar att det finns andra perspektiv. I ett reportage i SVT:s Aktuellt stod vår medlem Göran Lundgren i snöig motvind på torget i Sundsvall i det fackeltåg för fred, som vår fredsgrupp ordnat, och konstaterade att “Vi kämpar på”. Det gör vi och återigen tack för att just du är med i den kampen!

Kerstin Bergeå,

Ordförande Svenska Freds