SAMTAL OM SÄKERT: DET GÅR INTE ATT RUSTA MILITÄRT MOT KLIMATHOTET

Det går inte att upprusta militärt mot klimathotet. Jämställdhet i försvaret kan också innebära ett motiv för upprustning. Med perspektivet mänsklig säkerhet blir lösningarna på hur vi bygger säkerhet helt andra än de militära. Onsdagskvällen med magasinet Säkert i centrum bjöd på samtal efter samtal om olika aspekter på säkerhet.

Svenska Freds ordförande Agnes Hellström och Åsa Wallton, verksföreträdare för fred och säkerhet på Sida, inledde med att diskutera begreppet mänsklig säkerhet.

– Ett konkret exempel är lampor på vägen till toaletterna. FN har konsulterat barn i konfliktmiljöer, bland annat barn i flyktingläger för rohingyer i Bangladesh. Högst på flickornas dagordning stod lampor på vägen till toaletterna på nätterna. Det är lätt att bara tala om staters säkerhet. Mänsklig säkerhet ger ett individperspektiv, sade Åsa Wallton.

Att få slut på våldet i en konflikt är en så kallad negativ fred, men för att bygga långsiktig, hållbar fred måste man identifiera grundorsakerna till konflikt, och då måste rätt personer vara med i samtalen. Annars är det risk för att det fredsavtal som sluts inte leder till någon förbättring, förklarade hon.

– Vi vill ha in fler nyanser i säkerhetsdebatten. I magasinet skriver vi om klimathotet. Det går inte att rusta upp mot det militärt. En stark militärmakt innebär inte att människor känner sig säkra. Mänsklig säkerhet är ett nödvändigt verktyg för att inte fastna i en militär syn på säkerhet, sade Agnes Hellström.

Miljöns roll

Nästa panelsamtal handlade om miljöns roll för säkerheten. Malin Mobjörk är chef för det forskningsprogram som undersöker klimatförändringarnas risker på fredsforskningsinstitutet SIPRI, och förklarade varför det är ett relevant forskningsområde för dem.

– Det påverkar grundorsakerna till konflikt. Det handlar om mat- och vattensäkerhet, infrastrukturproblem och påtvingad migration. Det i sin tur leder till osäkerhet och kan indirekt orsaka väpnad konflikt. Och det handlar om fredsfrämjande – om vi inte arbetar med klimatet kan vi inte bygga hållbar fred.

Ahmed Al-Qassam, grundare av Miljöpodden, menar att klimatkrisen är det enskilt största säkerhetshotet. Trots det satsas fem gånger mer på försvaret än på klimatet. Varför är det så, undrade Kajsa Sörman, projektledare för Säkert.

– Vi har tagit del av konsekvenserna av världskrigen. Klimatet är för abstrakt, vi kan inte visualisera det och har heller inte förstått klimatfrågan som går in i alla områden, menade Ahmed Al-Qassam.

Malin Mobjörk talade också om hur det ofta är de mest marginaliserade som drabbas värst, de som har svårt att göra sin röst hörd. Och miljöarbetet är också ett arbete för nästa generation.

Bloggaren Emma Sundh, grundare av Klimatklubben, har dock erfarenhet av hur stort engagemanget är, och hon tror på möjligheten att påverka underifrån.

– Någonstans måste vi börja. Så vi startade Klimatklubben. Dagen efter hade vi 1000 följare på Instagram. Nu har vi 22 000 på Instagram och 12 000 på Facebook. Vi har varit i riksdagen och i stadshuset – det betyder något. Vi har chansen att lyfta klimatfrågan, vi har makt att sätta press.

Hon konstaterade också att det går att förändra normer.

– Det är inte helt oproblematiskt att ta flyget längre, till exempel.

Alla har ansvar för en förändring, ansåg panelen, men Malin Mobjörk talade framför allt om behovet av aktivt ledarskap. Det kommer att kräva obekväma beslut som inkräktar på individens frihet, och då gäller det att göra det finkänsligt med gehör för hur kommer att uppfattas, förklarade Malin Mobjörk med anledning av de våldsamma protesterna mot höjd bensinskatt i Frankrike.

Jämställdhet

Kvällens sista panel diskuterade jämställdhet som säkerhetsfråga. Sanna Strand, forskare på Göteborgs universitet, talade om hur Försvarsmakten använder sig av jämställdhet och försvar av HBTQ-rättigheter i sin marknadsföring och hur det kunde ses både som positivt och problematiskt.

– Försvarsmakten har i hundra år inte behövt tänka på vilken roll man har i samhället, men nu måste den bli en attraktiv arbetsplats. Det funkar inte längre med devisen ”försvaret gör män av pojkar”. Försvaret har varit en tydlig maskulin markör – att försvaret profilerar sig som försvarare av alla människors lika rättigheter ger möjlighet till en omdefiniering av normen. Men det kan också uppfattas som problematiskt – att försvaret är en garant för jämställdhet och allas lika rättigheter, sade Sanna Strand.

– Det finns ett engagemang, men välvilja räcker inte – det kan också skada. I och med att man talar om Sverige som försvarare av jämställdhet, som att hotet kommer utifrån, kan det också motivera upprustning. Det är ett av de stora problemen med militariserad feminism.

Sanna Strand påpekade att om man talar om begrepp som säkerhet så kommer det med ett bagage.

– Vi står här för att tala om jämställdhet och säkerhet – våld mot kvinnor är en säkerhetsfråga, men det legitimerar också problematiska åtgärder, det kommer med ett militärt bagage – ”vi kan erbjuda skydd”.

Gabriella Irsten från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet menade att feminism och militarism är två oförenliga ideologier, och hon tog också upp problemet med att säkerhet för kvinnor ofta slutar med att det handlar om att skydda kvinnor som offer. När resolution 1325 antogs i FN var det första gången som en FN-resolution bearbetade kvinnors situation i krig och konflikt. Resolutionen innebar ett erkännande av att krig också handlar om kön och makt. Att den kom till var ett resultat av en kraftsamling i civilsamhället.

1325 handlar om kvinnors deltagande i fredsprocesser och beslutsfattande, skydd av kvinnor och förebyggande.

– Det handlade inte om att göra krig mer jämställt, utan om ett verktyg för att förebygga krig.

– Tyvärr har 1325 militariserats, det fokuserar på skyddsaspekten. Kvinnor har blivit offer och tagits ifrån sitt aktörskap, sade Gabriella Irsten.

Magasinet Säkert breddar perspektiven på säkerhet och skiftar fokus. Vad är det som hotar oss och hur kan vi möta det? Läs tidningen här.