UNGERN YTTERLIGARE ETT EXEMPEL PÅ ATT NATO INTE ÄR EN DEMOKRATIKLUBB

Idag, 7 mars, kommer en ungersk parlamentarisk delegation till Sverige för att diskutera Natoansökan med riksdagens talman, ett möte där även svenska riksdagsledamöter kommer delta. I skuggan av den dominerande frågan om Turkiets hantering av Sveriges Natoansökan har Ungerns demokratiska status varit nära nog frånvarande i debatten. Men det finns såklart även stora problem med att alliera sig militärt med Ungern. Det är dags att prata klarspråk kring vad det betyder att ingå i en militärallians med odemokratiska länder.  

Den 24 februari 2023 sa Ungerns premiärminister Orbán att även Ungern, likt Turkiet, är i behov av diskussion med både Finland och Sverige innan de ratificerar Natoansökningarna. Orbán nämnde att diskussion mellan Ungern, Sverige och Finland behövs då, enligt Orbán, både Finland och Sverige spridit lögner om Ungerns demokratiska status och rättsstatsprincipen. Han sa i det ungerska radioprogrammet Kossath att: ”Om de [Finland och Sverige] förväntar sig att vi [Ungern] ska vara rättvisa mot dem, borde de också ha anständigheten att vara rättvisa mot Ungern”. Orbán har även uttryckt sympati för Erdoğans och Turkiets position och uppmanat Sverige att ”agera annorlunda” om Sverige vill få Turkiets stöd i Natofrågan. 

Nato beskriver sig ofta som en allians av demokratier och en försvarare av demokratiska värden, men det är en sanning med modifikation. Det finns flera Natomedlemmar med stora demokratiska brister, framför allt Turkiet och Ungern. Under alliansens tid har även länder såsom Portugal och Grekland haft stora brister i sin demokratiska status. Vi ser också en oroande utveckling i andra Natoländers demokratiska utveckling just nu. Det finns det även i andra samarbeten, så varför är det relevant här?, undrar vissa. För det första har Nato, till skillnad från EU och FN,  inte verktyg eller ambitioner att verka för att bygga demokrati, varken inom eller utanför alliansen. Nato har inga verktyg för att arbeta för ett mer demokratiskt Ryssland, eller för att, när tid ännu finns, förebygga väpnad konflikt i andra delar av världen. Tvärtom bygger Natos säkerhetsstrategi på en tro på avskräckning, alltså att med militära verktyg hota sin motståndare med våld och krig med målet att förhindra dem från att anfalla. Denna militära upprustning riskerar att istället bidra till en upprustningsspiral, där ingen stat vill känna sig i underläge och därför rustar upp ännu mer när motståndaren gör det. Det är därmed en stor risk att Natos enda verktyg, den militära avskräckning som sägs ge säkerhet, istället leder till ökad misstro, spänningar och större risk för att väpnad konflikt faktiskt bryter ut. Nato är inte konfliktförebyggande, målet är inte att lösa några grundläggande problem. 

Nato har inte heller lyckats skapa fred mellan sina egna medlemmar. Natomedlemmarna Turkiet och Grekland har länge varit i konflikt med varandra och under 1990-talet var de nära en väpnad konflikt. I december 2021 hotade Turkiets president Erdogan med att bomba Aten med ballistiska missiler.

För det andra, och än viktigare: genom ett Natomedlemskap knyts Sverige till dessa odemokratiska medlemmars säkerhetspolitik. Artikel 5 skulle också göra så att Sverige skulle kunna pressas eller övertalas till att strida eller bidra till andra länders militära agerande, till exempel utifrån vad Turkiet eller Ungern tolkar som ett väpnat angrepp mot dem.

Att fortsätta hävda att ett svenskt medlemskap i Nato inte riskerar att ha någon påverkan på arbetet för grundvärden som folkrätt, mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer (som det står i regeringens Nato-promemoria – en skrivelse på lagförslag) stämmer inte med verkligheten. Inte minst Turkiets kravlista på Sverige och hur den svenska regeringen redan anpassat svensk politik för att passa Turkiet borde ha gjort detta mer än tydligt. Vi ser det i den återupptagna vapenexporten till det odemokratiska och militärt aggressiva Turkiet. Vi ser det i frånvaron av kritik mot Turkiets militära aggression mot norra Syrien, som gjordes i strid med folkrätten, ett beteende som Sverige tidigare skarpt kritiserat. Vi ser det i uttalanden om att Sverige nu anser att Turkiet är en demokrati. Vi ser det också i att Sverige som tonat ned sin ställningstaganden i nedrustningssammanhang i FN och nationellt.

Vi var flera som lyfte dessa risker i den hastiga Natodebatten våren 2022. Turkiet har tidigare använt sig av bla konsensusregeln inom Nato för att påverka andra medlemsländer att agera mot den kurdiska milisen YPG. Denna sorts påtryckningar kan komma att fortsätta, från olika länder, även efter ett godkännande av ett svenskt medlemskap. Att Sverige tonat ned sin kritik mot Turkiet är en konsekvens av att ingå i en militär allians med odemokratiska stater. 

En för alla alla för en – även i beslutfattandet

Nato som organisation är långt ifrån demokratiskt styrt. Nato fattar beslut med konsensus. Forskning runt konsesusregeln inom internationella organ har visat att kollektiva beslut under konsensusregeln är starkt begränsad av olika sociala mekanismer och normer, att den dessutom är asymmetriskt fördelad bland beslutsfattare och dessutom avaktiverad i en stor del av empiriska fall av en effektiv ”skugga” av majoritetsomröstning. De visar på hur konsensusregeln brister i demokratisk legitimitet genom att tex lika deltagande, inflytande, transparens och ansvar kränks. I realitet har de största militärmakterna, framförallt USA, men också Turkiet, stor makt inom Nato. Många av FN:s nedrustningsorgan styrs, liksom Nato, av konsensusregeln, och där ser man tydligt just att den ofta används som vetorätt av de med störst makt, tex USA och Ryssland, medan mindre länder snarare tystas och följer med. Eftersom USA är den största och mäktigaste Natomedlemmen är det USA som till stor del dikterar villkoren för alliansen och dess utveckling. Det går i ljuset av det inte att bortse från att USA har en lång historia av att invadera ett flertal länder militärt, något som Sverige som Natomedlem skulle kunna behöva delta i om artikel 5 aktiverades eller om annan påtryckning sker.  Det avsedda skyddet från USA är också för många anledningen att söka medlemskap. Men USA:s roll i Nato är också i hög grad beroende av amerikansk inrikespolitik. Olika presidenter och kongressmajoriteter har genom historien svängt i sitt Nato-engagemang. Ett påtagligt amerikanskt stöd till Nato och dess medlemsstater kan därmed inte tas för givet. 

Ett Natomedlemskap riskerar att begränsa Sveriges självständighet i främst utrikes-, försvars-, och säkerhetspolitiken. Det finns också risker vad gäller den demokratiska styrningen i Sverige av dessa frågor. Alliansen präglas av bristande transparens och är till exempel den enda stora mellanstatliga organisation som inte har en grundläggande policy för utlämnande av information. Natos egna parlamentariska församling har mycket liten insyn i Nato, inte minst i Natos Nuclear planning group där den kollektiva planeringen av kärnvapen utarbetas inklusive planering av kärnvapen övningar och eventuell kärnvapenanvändning. Det finns ingen transparens kring de beslut Nato fattar, vilket hindrar demokratiskt ansvarsutkrävande. Vi har redan hört från regeringen att ingen nationell säkerhetsfråga är nu viktigare för Sverige än att bli medlem i Nato. Den prioriteringen kommer troligtvis att fortsätta även efter medlemskapet är godkänt. Hur alliansens o-transparenta natur samt Natosekretess går före vikten av öppenhet och transparens kommer vara en sådan fråga. Exemplen från andra Natoländer är flera. I Nederländerna får parlamentariker som frågar frågor om Natomedlemskapet och de Natoövningar som nederländerna deltar i  inga svar av regeringen eftersom det inte anses vara en relevant fråga för parlamentet. Tyskland har under en lång tid, med stöd från både den tyska befolkningen och från politiskt nivå, kämpat för att de amerikanska kärnvapen som finns utplacerade i Tyskland ska tas bort, men  inte lyckats. 2010 röstade det tyska parlamentet för en resolution om att vapnen skulle tas bort av USA.

I den Natopromemoria som den svenska regeringen skickade ut på remiss i slutet av 2022  blev det även tydligt att mer makt, i och med Natomedlemskapet, kommer att flyttas från riksdagen till regering. Några av förslagen var bland annat att regeringen ska ges befogenheter att själva begära stöd av Nato i fredstid eller under krig mellan främmande stater. Att begära militärt stöd av Nato skulle kunna eskalera en konfliktsituation på ett sätt som utsätter Sverige för större osäkerhet. Att frågan om att begära militärt stöd av Nato tas upp i riksdagen är en försäkran om att beslutet inte fattas utan att för och nackdelar diskuteras och en avvägning gjorts av konsekvenserna av att involvera den militära alliansen. Flera förslag om att både Natopersonal men även andra länders militära personal ska få immunitet i Sverige. 

Om Ungerns demokratiska status:

Redan 2019 klassade organisationen Freedom house Ungern som det första EU-landet som inte längre kan betraktat som fritt.

Ungerns premiärminister Viktor Orbáns parti Fidesz har sedan det tog makten 2010 flyttat Ungern åt ett allt mer odemokratiskt riktning, genom konstitutionella och juridiska förändringar som har gjort det möjligt för det att konsolidera kontrollen över landets oberoende institutioner, inklusive rättsväsendet. Orbán och hans regering har sedan dess antagit antimigrant- och anti-HBTQI+-politik, samt lagar som hämmar verksamheten hos oppositionsgrupper, journalister, universitet och icke-statliga organisationer (NGOs) som är kritiska mot det styrande partiet.

I september 2022 gick även EU-parlamentet ut och sa att Ungern inte längre kan klassas som demokrati.  Enligt EU-parlamentet är Ungern numera en hybridregim med parlamentariskt envälde. Parlamentet pekade även på demokratiska försämringar i den ungerska vallagen, domstolsväsendets minskade oberoende, begränsningar av parlamentets rättigheter under pandemin, spioneri mot journalister och ökad korruption där premiärminister Viktor Orbán och hans krets tillskansat sig EU-medel.