På kongressen den 19 maj hade exakt 700 dagar gått sedan jag valdes till Svenska Freds ordförande. Även om stundens eufori till viss del gjort minnet suddigt i kanterna, var det med facit i hand början på de två bästa jobbåren av mitt liv hittills.
Under de här två åren har det blivit så tydligt för mig vilken stark folkrörelse vi är och vilket mäktigt arv vi skapat under våra 135 år. Tack vare fredsrörelsens engagemang skedde den nu så avlägsna unionsupplösningen mellan Sverige och Norge fredligt 1905. Därefter har vapenaffärer avslöjats och avbrutits, personminor och klustervapen har förbjudits.
De senaste 700 dagarna har innehållit framgångar liksom motgångar. 122 stater i FN har röstat för ett internationellt förbud mot kärnvapen och jublet bland de närvarande var öronbedövande. I december fick ICAN, kampanjorganisationen vi är del av, Nobels fredspris för det intensiva arbetet för att förbudet skulle bli verklighet. Vi måste påminna om historien och vara en stark röst för framtiden.
I april i år trädde det skärpta regelverket för den svenska vapenexporten i kraft, där det demokratikriterium vi kämpat för i årtionden lagts till. Nu fortsätter det viktiga arbetet med att se till att vapenexporten till diktaturer upphör.
För världen är en fruktansvärd plats för många. Människor mister dagligen sina liv, ofta i sina försök att nå en trygg plats för att få skydd från en väpnad konflikt. Samtidigt blir kraven på ökad upprustning allt mer högljudda, såväl från internationella ledare som i den svenska politiken. Hela världen har hållits gisslan i uttalade hot om kärnvapenkrig och de populistiska tongångarna blir allt mer framträdande, såväl bland internationella ledare som i den svenska politiken.
I november 2016, en bit in i mitt första ordförandeår, valdes Donald Trump till USA:s president. Många av oss vaknade till inre kaos och förvirring, i Stockholm även till tidernas snöoväder. Uppgiven och lamslagen pulsade jag genom snömassorna. Men dagen därpå åkte till jag till Nässjö och träffade vår lokalförening. Jag invigde en utställning där gymnasielelever tolkat barnkonventionen och vid varje nytt konstverk fylldes jag av ny energi.
Jag fylldes av hopp. Förändring tar tid, den kantas av många bakslag, men tillsammans flyttar vi berg. Och under de här två åren har jag mött dem som engagerat sig i Svenska Freds i 70 år och dem som just blivit medlemmar. Vi får helt enkelt ta en dag i taget, för att då och då blicka tillbaka. Kanske efter 700 dagar, eller varför inte efter 49 355, det totala antalet dagar som gått mellan Svenska Freds grundande och årets kongress.
Svenska Freds fyller 135 i år. Ingen vet hur världen hade sett ut utan oss.
Nu står vi inför ett riksdagsval, för en fortsatt kamp för ett kärnvapenförbud, ett stopp av vapenexport, inför utmaningen att minska den militära upprustningen och de ökande militära utgifterna.
Vi är många som vet att demokrati är något dyrbart, som vi aldrig kan ta för given utan måste fortsätta att kämpa för. I minst 49 355 dagar till.
