DEBATTARTIKEL – SVENSKA OCH FINSKA FREDSORGANISATIONER: NATO GÖR OSS INTE SÄKRARE
I både Sverige och Finland skyndas nu stora säkerhetspolitiska beslut fram. Besluten påverkar våra länders egen säkerhet och också våra möjligheter att verka för hållbar fred och nedrustning i världen.
Denna debattartikel är publicerad i Svenska Dagbladet och Hufvudstadsbladet den 13 maj 2022.
De politiska processerna är, liksom opinionen, präglad av den oro och rädsla som många känner mot bakgrund av Putins folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Det är mycket riskfyllt att ändra grundfundamenten för våra länders säkerhetspolitik utifrån en känslofylld och uppskruvad debatt, inte minst i en spänd situation med ett oberäkneligt Ryssland. De finska och svenska regeringarnas åsikt har kanske ändrats – men riskerna med ett Natomedlemskap är desamma.
Vi fredsorganisationer vet att hållbar fred och säkerhet inte kan byggas genom militära allianser och upprustning. Ett Natomedlemskap gör våra länder och världen mer osäkra. På kort sikt eftersom det riskerar att öka spänningarna i en redan konfliktfylld situation och för att det kan innebära ett direkt hot mot våra länder. På längre sikt för att det bidrar till en mer polariserad och militariserad värld som bygger på hotet om att använda kärnvapen.
I sin kärnvapenpolicy slår Nato fast att så länge det finns kärnvapen kommer Nato att förbli en kärnvapenallians. Det finns i policyn inga begränsningar för när eller hur kärnvapen skulle kunna användas, inklusive användning av kärnvapen för en första attack (alliansen har ingen så kallad no-first use policy). Ett medlemskap skulle innebära att Sverige och Finland inordnar sig under det amerikanska kärnvapenparaplyet (eller kärnvapenskuggan, bättre benämnd), deltar i Natos gemensamma kärnvapenplanering och -övningar. I praktiken innebär det att våra länder skulle delta i förberedelser för att kärnvapenbomba civila.
Natos försvarsstrategi bygger på en tro på avskräckning: att hota sin motståndare med våld och krig med målet att förhindra den från att anfalla. Hot om våld är alliansens främsta verktyg och dess hela utgångspunkt. Avskräckningen bygger på militär upprustning, som bidrar till en upprustningsspiral, där ingen stat vill känna sig i underläge och därför själv rustar upp så fort en motståndare gör det. Risken är stor att den avskräckning som påstås ge säkerhet istället leder till ökad misstro, mer vapen i omlopp och högre risk för att väpnad konflikt faktiskt bryter ut. Ett Natomedlemskap riskerar att dra in Sverige och Finland i denna spiral av ökande osäkerhet. Hållbar fred skapas inte genom vapen och militärer tränade i krigföring utan genom förhandlingar, samarbete, diplomati och att åtgärda grundorsakerna till väpnad konflikt.
Bilden av Nato som försvarare av demokratin stämmer inte. Ickedemokratier som Turkiet och Ungern är medlemmar. Ett medlemskap skulle innebära att vi allierar Sverige och Finland med dem. Dessutom knyter vi oss närmare USA:s säkerhetspolitik, som bland annat har mynnat ut i olagliga invasioner, krigsbrott och en vägran att bidra till internationella fördrag om nedrustning och mänskliga rättigheter, även innan Trump.
Nato är i sig ett hinder för demokratisk styrning av utrikes- och säkerhetspolitiken. Alliansen är den enda stora mellanstatliga organisation som inte ens har en grundläggande policy för utlämnande av information. Det finns ingen transparens kring de beslut Nato fattar, vilket hindrar demokratiskt ansvarsutkrävande.
Det är inte genom investeringar i en militärallians med odemokratiska stater som vi tryggar framtiden för människor i Sverige, Finland eller resten av världen, stärker eller står upp för demokrati och hållbar fred. För fred och demokrati behövs investeringar i konfliktförebyggande arbete och fredlig konflikthantering, ökat stöd till demokrati- och människorättsaktivister samt skarpa markeringar mot odemokratiska stater. Sverige och Finland måste förbli kärnvapenfritt och starka röster för nedrustning, demokrati och fred. Det gör både våra länder, vårt närområde och världen till en säkrare plats.
Agnes Hellström, Ordförande Svenska Fred- och Skiljedomsföreningen
Laura Lodenius, Verksamhetsledare Finlands Fredsförbund
Malin Nilsson, Generalsekreterare Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, Sverige
Sirkku Järvelä, Ordförande Women’s International League for Peace and Freedom, WILPF, Finland
Lotta Sjöström Becker, Generalsekreterare Kristna Fredsrörelsen
