AGNES HAR ORDET: IDÉBAREN 7 APRIL

Denna text är ursprungligen ett tal som hölls av Agnes Hellström på Idébaren i Stockholm den 7 april 2022.

Jag var fyra år gammal första gången konsekvenserna av krig blev tydliga för mig. Jag bodde då i staden Beira i Moçambique och i utkanten av vår rätt trygga vardag pågick ett inbördeskrig, i kölvattnet av landets självständighet från kolonialmakten Portugal. Det var ett samhälle där många hade det oerhört svårt och det sjukhus där mina föräldrar jobbade hade små resurser och få läkare. 

I krig och fattigdom raseras allt som annars ger trygghet. Att föda barn utan risk för sitt liv, rätten att gå i skolan, äta sig mätt, tycka och tänka fritt, att somna utan rädsla. Alla resurser går till vapen i ett vansinne som slår sönder det tunna skyddsnät som innan fanns. Familjer och samhällen slits isär, människor dör. 

Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina och de krigsbrott som vi dagligen bevittnar är fruktansvärda. Ofattbara. Det värsta har hänt och vi är många som kräver ett ryskt tillbakadragande, som önskar att det fanns ett sätt att omedelbart få stopp på kriget. Men det gör det inte, varken med diplomatiska medel eller med vapen. Fler kommer att skadas, lida och dö. Att det inte finns några enkla och snabba lösningar blir allt tydligare för oss alla. 

Att vi erbjuder skydd till dem som flyr är oerhört viktigt. Det gäller alla krig, rätten till asyl är en mänsklig rättighet. Att erbjuda en fristad för de ryska desertörer som inte vill vara del av Rysslands krigsmaskin bör också vara en självklarhet. Vi vet hur svårt det kan vara att vägra lyda order eller gå emot en oerhört stark norm, inte bara i en militariserad kontext. 

Svenska Freds roll har sedan vi grundades för 139 år sedan varit att stå upp för och medvetandegöra de långsiktiga lösningarna, det förebyggande arbetet som kan förhindra att krig och väpnade konflikter bryter ut. Det handlar bland annat om att arbeta för så många som möjligt ska få leva i säkerhet och få sina grundläggande fri- och rättigheter respekterade. Det är vår roll att höja blicken även när det är som svårast. Att lyfta alternativen och de verktyg som finns för fredlig konflikthantering, när många har svårt att se dem. 

Och i en tid inför ett riksdagsval i höst där inget riksdagsparti driver frågor om nedrustning och mänsklig säkerhet känns det viktigare än någonsin att jobba för att de perspektiven får ta plats i diskussionerna. Viktigare än någonsin att problematisera, ställa kritiska frågor och lyfta riskerna i den debatt vars huvudfokus är de militära lösningarna, upprustning, Natomedlemskap och historiskt höjda försvarsanslag.  

För våldet och krigets grymhet uppstår inte från en dag till en annan. Konflikter börjar ofta långt innan de blir våldsamma och är ofta ett resultat av ojämlikhet, diskriminering, polarisering och avhumanisering av andra människor. Problem och strukturer som går att förebygga och motverka om det prioriteras i tid. Och människor i krig dör av så mycket mer än det direkta våldet. I Jemen lider just nu 2,2 miljoner barn under fem år av akut näringsbrist i ett krig där Sverige under många år försett de stridande parterna med vapen, bland annat diktaturerna Förenade arabemiraten och Saudiarabien.

Under min egen tid i Moçambique drabbades även min familj av de indirekta konsekvenserna av krig. Min pappa dog, en månad innan min femårsdag. Inte av vapen eller våld utan av ett influensavirus när han vårdades på det dåligt utrustade sjukhus han annars jobbade på, i ett samhälle nedbrutet av förtryck och väpnad konflikt. 

Som vuxen har jag insett att det antagligen är därför jag valde just Svenska Freds för att kanalisera mina drivkrafter och mitt engagemang. Att jag som har en röst måste använda den för en långsiktig förändring, för allas rätt till trygghet och för hållbar fred.