Den här artikeln är baserad på uppsatsen “Den gode beskyddaren – Krigsförberedelser & genusordning i Försvarsmakten”.
År 2010 beslutade riksdagen att slopa den allmänna värnplikten till förmån för ett yrkesförsvar bestående av frivilligt sökande. Under åren då frivilliga förväntades fylla Försvarsmaktens personalbehov ökade satsningarna på marknadsföring. Försvarsmaktens primära målgrupper beskrevs som “de som vill förbättra världen” och “de äventyrssökande”. Särskilt prioriterat var det att locka tjejer till Försvarsmakten. Det visade sig dock svårt att säkra personalförsörjningen med frivillighet som bas och 2017 beslutade regeringen att återinföra den allmänna värnplikten.
Trots lagstiftningen har Försvarsmakten för avsikt att till största del bygga sin personalförsörjning på frivilligt sökande. Därför är kommunikationskampanjer än i dag ett viktigt verktyg för att nå ut till potentiella rekryter.
Efter en djupdykning i Försvarsmaktens två kampanjer från 2017 “Vi låter Sverige vara i fred” och “Hur många skäl behöver du?” träder en bild av rekryten fram.
Möjligen känner du igen retoriken från en affisch nära dig. Reklamskylten ringar in de egenskaper som de vill att målgruppen ska besitta. Rekryten drivs av frihet och mänskliga rättigheter. Samtidigt är personen aktiv, karriärsdriven och ser sin tid inom militären som en utmaning och investering i både sig själv som person och sin yrkesmässiga framtid.
Hur framställs de civila i kampanjerna?
I kampanjen “Vi låter Sverige var i fred” porträtteras, genom ord och i bild, både Försvarsmakten och de civila som ska skyddas. Satta i relation till varandra är skillnaderna mellan beskyddaren och de som ska skyddas som tydligast.
En reklambild från “Vi låter Sverige vara i fred” visar barn och vuxna som leker i ett badhus. Badhuset är ljust och personerna utstrålar glädje. Bilden delas i mitten av en mörkare reklambild från Försvarsmakten. Den föreställer en dykare i ett svenskt kustlandskap. Dykaren är dold under vattnet, sånär som på huvudet som sticker upp ovanför ytan. På den grå himlen står det: “VI LÅTER SVERIGE VARA I FRED. Vi finns där, ibland syns vi, ibland inte. Men här och nu upptäcker och stoppar vi kränkningar på land, i luften, till havs och på nätet. Allt för att din vardag ska fortsätta som vanligt – i ett Sverige som aldrig slutar utvecklas.
Vi lär oss att Försvarsmakten stoppar och avvisar kränkningar – men metoderna för detta är mindre tydliga. När Försvarsmakten intervjuas i forskningsartikeln Recruiting the “enterprising soldier”: military recruitment discourses in Sweden and the United Kingdom av Sanna Strand och Joakim Berndtsson konstaterar de att referenser till våldsutövning tidigare har haft avskräckande effekt på deras målgrupp, främst “förbättra världen”-gruppen.
Att framställa beskyddaren som övervakande, aktiv i det dolda och redo att agera – utan att lyfta våldsmetoder – är ett sätt att undvika att avskräcka rekryter. Dykaren förmedlar seriositet, lugn och professionalitet. Raewyn Connell och andra genusforskare menar att dessa karaktärsdrag är traditionellt maskulint kodade egenskaper.
I motsats till beskyddaren porträtteras de som ska skyddas på ett personligt sätt. De syns i sina hem, på fritiden, med sin familj eller vänner. Ofta i de skeden i livet där vi människor är som mest utsatta – som barn, småbarnsförälder, pensionär eller gravid.
En typisk feminint kodad egenskap som kopplas samman med civilbefolkningen är passivitet. När kampanjerna om och om definierar vad som ska skyddas som “vår vardag” reflekterar det en civilbefolkning som är nöjd med status quo, utan driv och agens. Nöjdhet, i kombination med ovetskapen om de hot vi lever under, passiviserar civilbefolkningen. Föreställ dig att de civila istället hade suttit på sina jobb, i full färd med att agera, tänka eller göra viktiga saker, kanske i egna uniformer. Vilka tankar och känslor hade kampanjen då väckt?
Är det så enkelt, att Försvarsmakten använder gammaldags och traditionella könsroller för att locka Sveriges normkritiska ungdomar till en framtid inom militären?
Både ja och nej. Försvarsmakten utmanar förutfattade meningar om vilka personer som platsar på vilka ställen. Kampanjerna förmedlar att vårt kön, sexualitet eller hudfärg inte spelar någon roll för våra möjligheter till en framtid inom militären. Det viktiga är snarare huruvida vi passar in med de personlighetsdrag och drivkrafter som beskyddaren ska ha enligt kampanjerna. Det går dock inte att bortse från att legitimeringen av militärt beskydd bygger på idén om att det finns en grupp som ska skyddas och en annan grupp som ska ge beskydd. För att motivera fortsatt stöd till det militära och vikten av att människor ska göra militärtjänst behöver Försvarsmakten därför skapa dessa tydliga grupper och förklara hur den ena är beroende av den andras beskydd. Genom att studera konstruktionen av “de som ska skyddas” och “beskyddaren” i Försvarsmaktens kampanjer ser vi att, vad feministiska teoretiker kalla, den maskulina beskyddarlogiken återspeglas även i en svensk kontext.
Användningen av över- och underordnade karaktärsdrag, som aktiv/passiv, professionell/informell och fysiskt stark/fysiskt utsatt, är starkt kopplade till vår förståelse av makt och vilka egenskaper som vi historiskt sett förknippar med maskulinitet och femininitet. Därför är den patriarkala genusordningen en hörnsten även i 2010-talets militärrekrytering.
Skribent: Tilda Wendefors
