KERSTIN HAR ORDET: It’s time for Nuclear justice!

Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå, delar med sig av sina upplevelser från intensiva dagar på världens viktigaste nedrustningskonferens. Du kan läsa mer i Altinget, Syre och på Globalbar. 

It’s time for Nuclear justice! Det budskapet har hörts tydligt inne på FN:s andra statspartsmöte för FN:s kärnvapenförbud, som pågick mellan 27/11 -1/12.  Budskapet har också ekat  på de manifestationer som pågått parallellt utanför FN:s korridorer för att sätta press på kärnvapenstaterna att rusta ner.

Den majoritet av världens länder som ställer sig bakom FN:s kärnvapenförbud fyllde under fem dagar en av de stora förhandlingssalarna i FN-skrapan i New York. Deras uppmaning var tydlig: “ALLA världens stater måste lämna tron på kärnvapenavskräckning och istället skriva på förbudet”. Miljardsatsningar på nya kärnvapen, ökad aktivitet vid testanläggningar, rivna nedrustningsavtal och inte minst Rysslands hot om att använda kärnvapen har skakat om en hel värld. Sydafrikas representanter beskrev maktobalansen, där ett fåtal kärnvapenstater utsätter hela världen för utplåning, som apartheid.  Kärnvapenstaterna har ett maktmedel de inte vill ge upp.   Vi många organisationer världen över som tillsammans med överlevare och kärnvapenfria stater gemensamt driver på underifrån för en värld fri från kärnvapen  för tankarna till den beslutsamme Davids kamp mot Goliat. Att övervinna det som verkar omöjligt.

Sveriges röst för nedrustning skulle nu verkligen behöva höras men tystnar istället mer och mer. 2017 röstade Sverige för att anta det banbrytande förbudet; kärnvapenförbudskonventionen Treaty on the Prohibition of Nuclear Weapons (TPNW) men har sedan till vår och  mångas stora besvikelse valt att inte ansluta sig. På det första statspartsmötet 2022 deltog Sverige i alla fall som observatör, men utrikesminister Billström meddelade i år att Sverige inte skulle delta alls. Detta på grund av att TPNW enligt regeringen inte är förenligt med ett medlemskap i Nato. 

Inte långt ifrån FN-skrapan finns Sveriges permanenta representation i FN, kontoret har en hisnande utsikt över New York . När de svenska tjänstepersonerna tar emot oss för ett möte  framgår det tydligt att Sverige  oroas av Kinas och Rysslands ovilja att rusta ner. Astrid Lindgrens tal Aldrig våld! som hon höll 1978 beskriver samma dilemma; Politikerna samlas i stora hopar till toppmötet, och de talar om så varmt för nedrustning, men bara den nedrustning som de vill att någon annan skall göra. Ditt land skall nedrusta, inte mitt! Ingen vill börja hos sig själv, ingen törs börja, därför att alla är så rädda och har och har så liten tilltro till andras fredsvilja. Och medan nedrustningskonferenserna avlöser varandra pågår den mest vanvettiga upprustningen i mänsklighetens historia”.

Nu 2023  blåser återigen upprustningens vindar hårt och läget kan tyckas låst. Det skickar tydliga signaler om var Sveriges lojalitet ligger när Sverige inte är på plats och lyssnar till kärnvapenöverlevarnas berättelser eller på redogörelserna från den forskningsgrupp som etablerades på det första statspartsmötet. Delegaten Josef Dube från organisationen Disarmament and Arms Control från Sydafrika (Afrika är för övrigt den största kärnvapenfria zonen i världen) konstaterade att Sverige nu är en del av problemet. Att Sverige skulle kunna vara en del av lösningen, så som de europeiska länderna Österrike och Irland. En delegat från Indonesien ställde mig frågan; Vad är det som har hänt med Sverige? Och ja vad har hänt? Sveriges röst i världen har genomgått en så snabb och omvälvande förändring att det är svårt att ens förstå och förklara.

Det faktum att de kärnvapenfria staterna driver på och arbetar strategiskt mot målet om en kärnvapenfri värld är viktigt och kraftfullt. Och de gör det tillsammans med oss freds- och nedrustningsorganisationer världen över, men kanske framför allt tillsammans med de människor som vet kärnvapnens humanitära konsekvenser vill säga. Kärnvapenöverlevare från Japan och de många människor vars mark och kroppar utsatts för kärnvapentester konstaterar precis som USA:s tidigare försvarsminister William J. Perry ( efter att det 2016 offentliggjorts att USA de kommande 30 åren skulle uppgradera sin kärnvapenarsenal) att det bara finns bara ett sätt att vinna en kapprustning och det är att inte delta alls”. 

På plats var också ICAN, den internationella kampanjen för att utrota kärnvapen som Svenska Freds är del av. ICAN har satt ett stort avtryck och tackades om och om igen av företrädare för olika länder som deltog i statspartsmötet. På mötets femte dag enades statsparterna om en politisk deklaration och mötet avslutades med rungande applåder. Rummet vibrerade och stämningen var hög. Där och då kändes hopp. Hoppet om att det kommer en tid för avspänning, en tid för upprättelse för kärnvapnens offer och en tid då resten av världens länder faktiskt tvingas att tänka om. För som majoriteten av världens länder upprepade igen och igen; Nu är det dags att agera för en rättvis världsordning och en värld fri från kärnvapen. För precis som Davids kamp mot Goliat tyckes som en  omöjlighet,  har vi redan vunnit en stor delseger mot kärnvapenjättarna genom att få på plats FN:s konvention om förbud mot kärnvapen. Nu ska vi bara få med Sverige och resten av världen på tåget.