KRÖNIKA: Fredsrörelsen är allt annat än världsfrånvänd
Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå diskuterar i en krönika om fredsrörelsen och omvärldsläget.
KRÖNIKA AV SVENSKA FREDS ORDFÖRANDE KERSTIN BERGEÅ I DALA-DEMOKRATEN 7/2
Konflikten i Röda havet och det fruktansvärda kriget i Gaza har ökat risken för att det spända läget i Mellanöstern ska brisera i ett storkrig. Sverige stoppar UNRWA:s livsviktiga humanitära stöd till den palestinska befolkningen, men inte importen och exporten av krigsmateriel till Israel. Snart kan svensk militär också finnas på plats i Mellanöstern, för att skydda ekonomiska intressen, d.v.s. sjöfarten genom Röda havet.
Inom kort är Sverige dessutom antagligen fullvärdig medlem i Nato. Alla väntar nu på Orbáns slutliga klartecken.
“När Sverige är på väg in i Nato får fredsrörelsen världsfrånvänd panik” skrevs det på Expressens ledarsida för någon vecka sedan.Det är klart att vi är oroade, men tidningen ger ingen bra beskrivning av verkligheten. För exakt vad är världsfrånvänt med att varna för att Natomedlemskapet kan dra in oss i krig och konflikter?
Det är ju precis det som sker när USA nu manar Sverige att bidra offensivt på deras sida i Röda havet och statsministern konstaterar att det finns en förväntan på Sverige att vara aktiv i de här sammanhangen. Vi ser redan hur regeringen vacklar och stryker medhårs.
Utrikesministern beskrev nyligen ett land som fängslar journalister, oppositionella och förtrycker HBTQI-personer som ”demokratiskt”. Han hade knappast valt de orden om det inte vore för Natoprocessen.
Vi efterfrågar istället en klar strategi för vad som ska styra Sveriges säkerhetspolitiska och militärstrategiska val framöver. Ska vi alltså böja oss för de starkaste av våra nya allierade, USA och Turkiet? Att döma av Sveriges Natoprocess verkar det dessvärre troligt.
Vad exakt var världsfrånvänt med kraven att analysera Turkiet ordentligt innan vår Natoansökan skickades in? Som det blev har Turkiet lyckats tvinga Sverige att öppna för vapenexport till landet. Nu är Erdoğandessutom på väg att få i hamn den enorma stridsflygplansaffären med USA och har fått Kanada att släppavapenembargot mot landet. Allt för att släppa igenom Sveriges Natoansökan.
Det blev ett högt pris. Att Turkiets attacker i norra Syrien strider mot folkrätten verkar helt bortglömt. Precis som Erdoğan vill ha det.
Vad är världsfrånvänt med att vilja ha en skriftlig garanti på att kärnvapen inte placeras på svensk mark? Att Sverige inte deltog vid FN:s kärnvapenförbudsvecka i november var enligt Billström för att det ”går emot Natos kärnvapendoktrin”. Vi kräver att Sverige inte ska acceptera kärnvapen på svenskt territorium. Det är enligt en opinionsundersökning från Novus precis vad det svenska folket vill.
Vad är det som är världsfrånvänt med att jag som skattebetalare vill veta var kostnaderna för den pågående militära upprustningen ska tas ifrån, och vilka klimatavtryck detta kan få? Det handlar om enorma skattepengar, som rimligen måste tas från andra områden.
Vad är världsfrånvänt med att ifrågasätta beskrivningen av Natos Artikel 5 som en “livsviktig hemförsäkring”? ÖB och Försvarsmakten medger nu själva i ett utlåtande att artikel 5 inte innebär att soldater från allierade länder per automatik rullar in till Sveriges hjälp. Alla åtgärder måste först förankras politiskt i alliansen. Och de kommer med motkrav.
Vad är världsfrånvänt med att unga som ska mönstra måste få svar på vad de för lång tid framöver förbinder sig i att försvara och i värsta fall offra sina liv för? För vilka politiska intressen förväntas de att strida till sista blodsdroppen under Natos flagg? Trumps? Erdoğans?
Varför är det världsfrånvänt att ifrågasätta om avskräckning bygger fred och säkerhet? Trots att försvarsministern använder mantrat på varje fråga om allt från ökande vapenexport, amerikanska vapenförråd på svensk mark till Steadfast Defender 2024, den största Natoövningsserien på decennier som Sverige just nu ingår i.
Så visar exemplet Mellanöstern att avskräckning med hjälp av upprustning ofta kulminerar i mer krig och blodspillan.
Nej, världsfrånvända är vi Natomotståndare inte. Tvärtom ser vi att våra farhågor besannas, en efter en.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
