KRÖNIKA: Investera i folkrättens juridiska väktare!
Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå reflekterar i en krönika om den internationella brottmålsdomstolens betydelse för folkrätten.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 13 december 2024.
Ukrainska, spanska, franska, farsi, arabiska, engelska. Språken, liksom delegaterna, från hela världen myllrade runt mig. Jag befann mig för en vecka sedan på World Forum i Haag, där världens flaggor ramade in scenen i en gigantisk sal. I bänkraderna framför stod 125 skyltar med namnen på alla Internationella brottmålsdomstolens medlemsländer. Sverige, Armenien, Palestina med flera var placerade på främsta raden. USA, Kina och Ryssland med fler som inte skrivit under domstolens grunddokument, Romstadgan, hade observatörsplatser längre bak.
Det kändes mäktigt att på Svenska Freds uppdrag få vara på plats på domstolens 23:e statspartsmöte.
På bara en dag pratade jag med Gunizi, som arbetar för yttrandefrihet och fångars rättigheter i hemlandet Turkiet, ukrainska Aliona vars man just nu riskerar sitt liv vid fronten, Ahmed en av Palestinas mest framstående jurister inom mänskliga rättigheter, överlevaren Grace som kidnappades av milisgruppen i Lord’s Resistance Army i Uganda och kvinnorättsaktivister från Afghanistan. De senare hoppas på att ICCs chefsåklagare ska utfärda en order för brott mot mänskligheten på grund av brotten mot kvinnorna i hemlandet. De berövas grundläggande mänskliga rättigheter varje dag.
Vid garderoben en kväll stötte jag ihop med ICC:s ordförande Tomoko Akane. Hon som vid mötets öppnande konstaterade att domstolens existens är hotad. Hon uttryckte att ICC utsätts för påtryckningar, sabotage och hot om enorma ekonomiska sanktioner från USA som om den vore en terrororganisation.
Kanske är detta domstolens sista möte? suckade en diplomat jag mötte på en kafferast. Jag frös till när jag hörde kommentaren, ICC bara måste kunna fortsätta med sitt viktiga arbete. Efter att jag fått en djupare förståelse för ICC önskar jag att jag kunde omfördela pengar hit. Den halva miljarden som medlemsavgiften i Nato kostar till exempel.
Domstolen är en sista instans, en så kallad ”Court of last resort” för de allvarligaste brotten som mänskligheten upplevt. Med målet att de aldrig ska ske igen.
Låt mig förklara hur jag tänker att domstolens arbete skapar en säkrare värld.
Det är för offrens skull som rättvisan är viktigast. Oberoende utredningar, rättsprocesser, straff och upprättelse för de drabbade är centralt och detta behöver vara ett uthålligt och långsiktigt arbete. Blir “reparationsarbetet” grundligt gjort, med rehabilitering, psykologiskt stöd, kompensation och upprättelse, så byggs stabilare stater och nya normer. I samhällen med stabila rättssystemet bryter inte i lika hög grad nya våldsutbrott med flyktingströmmar som följd ut, destabilisering av andra regioner förebyggs.
Fallet Norra Uganda där krigsförbrytaren Dominic Ongwen från milisen Lord’s Resistance Army dömdes av ICC som skyldig för totalt 61 brott begångna mellan 2002 och 2005 är ett exempel. Att Ongwen nu avtjänar sitt 25 år långa straff är en del av en större process som tjänar Ugandas stabilitet och fred på lång sikt. Den norra del av landet där Ongwens rebellgrupp härjade har länge upplevt sig missgynnade av maktens elit i söder. För att bygga bort sådana spänningar och förebygga att de återkommer ske igen krävs en rad insatser från myndigheter, civilsamhälle. Här här har även ICC en viktig roll att spela.
Nu söker ICCs fond för skadestånd med ljus och lykta efter pengar till de 50 000 offer som lidit av Dominic Ongwens krigsbrott. Så nog behövs det resurser.
Behovet av skadestånd, som del i en bra försoningsprocess, i Norra Uganda är en dessvärre bara en av väldigt många öppna sår efter krig och väpnad konflikt. Den ukrainska generalåklagaren Iryna Venediktova berättade för BBC redan 2022 att hon fick rapporter om mellan 200 och 300 krigsförbrytelser om dagen. Att alla krigsförbrytare ska ställas inför rätta och att alla offer ska få upprättelse i Ukraina kommer alltså att vara ett enormt och tidskrävande arbete på många nivåer. För att inte tala om den insats för rättvisa och upprättelse för krigets offer som skulle behövas i Syrien efter 13 år av diktatorn Bashar al Assads hårdföra krig mot sin egen befolkning.
Att krigsförbrytare inte ska gå ostraffade handlar också om att bygga bort straffrihet för världens värsta brott. Lyckas vi med detta är idén att det kommer avskräcka andra ledare att i framtiden begå krigsbrott. Men då måste systemet fungera och vara trovärdigt. Världens länder måste samarbeta och utlämna krigsförbrytare till ICC, oavsett vem det är som domstolen efterlyst. Utlämnas inte Netanyahu, vad sänder det då för signal till Putin?
Avskräckning är i grunden ett ord som jag hatar. Det upprepas som ett mantra av våra ledare just nu för att motivera varenda militär aktivitet och skattemiljard investerad i militär upprustning och krigsförberedelser. Senast var det inköp av lemlästande, folkrättsvidriga förbjudna landminor och klustervapen som skulle vara avskräckande, tyckte KD och SD. Men kan vi genom ICC avskräcka på ett fredligt sätt får ordet för mig en helt annan klang.
Just nu diskuteras inom ICC brottet aggression, dvs förbudet för stater att inleda anfallskrig mot en annan stat. Kan ledare avskräckas att utföra aggressionsbrott har vi kommit långt. I sommar planerar ICC en konferens för att se över aggressionsbrottet. Det blir en viktig process att följa för alla som arbetar för att ledare för länder som invaderar andra länder inte ska gå ostraffade.
Att investera i folkrättens juridiska väktare, bland annat ICC, skulle vara säkerhetsfrämjande på många sätt. Förhoppningsvis skulle det till och med vara avskräckande och förebygga att nya krig bryter ut.
Vad ligger då Sveriges bidrag till ICC på? Medlemsavgiften är en tiondel av Natos. Sveriges avgift till Nato är på en halv miljard, avgiften till ICC under 40 miljoner…
Hur är det ens möjligt att investera så mycket i militär avskräckning och så lite i fredlig?
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
