KRÖNIKA: Julbeskedet som får Folke Bernadotte att vända sig i sin grav
Den 20e december kom det plötsliga beskedet och den politiska markeringen att Sverige stoppar stödet till UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar. Detta samtidigt som Israel utreds för folkmord.
Krönika av Svenska Freds ordförande Kerstin Bergeå i Dala-Demokraten den 25 december 2024.
”Jag tror att för det internationella samfundet att acceptera sin del av ansvaret för Palestinas flyktingar är ett av minimivillkoren för framgång för dess ansträngningar att skapa fred i det landet.” Så skrev den svenska greven och FNs medlare Folke Bernadotte i sin rapport till FNs generalsekreterare.
Rapporten publicerades dagen efter han blev mördad i Jerusalem den 17 september 1948. Han sköts till döds av sionistiska terrorister på öppen gata.
I FN-skrapan strax utanför det meditationsrum Dag Hammarskjöld upprättat står en minnesbyst av FN-medlaren. Känd för hur han och Röda korsets vita bussar räddade tusentals koncentrationslägerfångar från det sammanstörtande Tredje riket till friheten i Sverige och att han höll i hemliga förhandlingar med förintelsearkitekten Heinrich Himmler.
Telefonen ringer. Det är fredag morgon den 20 december 2024.
”Har du hört om UNRWA-stödet? Är det nu hela det internationella systemet brister? Är vi verkligen villiga att offra det?” hör jag min vän upprört fråga.
Nyheten hade kommit att Sverige stoppar stödet till FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar UNRWA. Jag hade stort behov av att prata av mig med min vän.
Vi var båda skakade. ”Vilken jävla julklapp!” utbrast jag. Att beskedet kom i juletid och gäller det som många kallar det ”heliga landet” är det kanske bara jag som tänker på.
Den känsla av julfrid som var på ingång försvann på ett ögonblick. Detta är framförallt en katastrofal nyhet för miljontals palestinier och 2024 års flyktingfamiljer i ett sönderbombat Gaza. De som bor i FNs tält, inte i bibliska stall.
I inget annat krig har så många FN-anställda skadats och dödats.
Det plötsliga beslutet och den politiska markeringen om att Sverige stoppar stödet till UNRWA kommer i ett läge där Amnesty och Human Rights Watch bedömer att Israel begår folkmord och folkmordshandlingar.
Det händer samma vecka som generalförsamlingen uppdrar åt internationella domstolen att utreda Israels skyldigheter att facilitera införseln av humanitär hjälp till Gaza.
Sveriges beslut följer i spåren av att det israeliska parlamentet Knesset tidigare i höst röstade igenom en lag som förbjuder UNRWAs arbete i Israel. Det betyder bland annat att inga UNRWA-medarbetare får inresetillstånd till Israel och därmed inte heller tillträde till de palestinska områdena.
Att Sverige drar undan sitt stöd riskerar också att uppfattas som ett politiskt stöd för Israels kampanj mot FN och mot det UNRWA står för.
Jag påminner; Israel har sedan 7 oktober förstört 50 FN-byggnader, de flesta av dem skolor. Israel har attackerat FNs fredsbevarande styrkor, Unifil, i Libanon. Israel har bannlyst FNs generalsekreterare och totalt ignorerat FNs krav på vapenvila i Gaza.
I inget annat krig har så många FN-anställda skadats och dödats. I november ställde sig dessutom FN:s generalförsamling bakom UNRWA och krävde att Israel skulle respektera organisationens mandat och möjliggöra för dess verksamhet att fortsätta utan hinder eller begränsningar.
Biståndsminister Benjamin Dousa (M) får regeringens omläggning att låta som en enbart praktisk fråga. Nästan logisk för den oinvigda. Regeringen vill att hjälpen ska komma fram bara.
Men bakom de praktiska konsekvenserna av att helt acceptera Israels beslut att förbjuda UNRWAs arbete finns det enormt förödande principiella konsekvenser. De som min vän upprört syftade på i sin fråga; Är vi villiga att offra det internationella systemet, är det värt det?
Dousa må vara ny på sin post och se aningslös ut, men han vet vad han gör.
Att ”Palestinafrågan” varit en frusen konflikt, en olöst sådan, har att göra med en rad knäckfrågor; Jerusalems status, naturresurser såsom vatten, bosättarpolitiken på ockuperat område.
Och så var det också den centrala frågan som råkar vara under just UNRWAs mandat; rätten för palestinska flyktingar att återvända.
UNRWA bildades för att hjälpa de 750 000 palestinier som 1948 fördrevs från sina hem i samband med att staten Israel bildades.
Sedan dess har generationer av palestinier växt upp i flyktingskap. Israels beslut om UNRWA är en politisk signal om att palestinier inte har rätt att återvända till sitt land. Nu bidrar Sverige till detta narrativ.
Vi är många som reagerar på den nya svenska politiken.
Mellanösternkännaren Bitte Hammargren konstaterar i ett inlägg på Facebook att det är en markant omläggning regeringen Kristersson gör:
”Den nya svenska linjen utgör också en skarp kursändring från Sveriges politik genom årtionden. UNRWA är en del av arvet efter Folke Bernadotte och hans medlargärning i Israel/Palestina, och Sverige har sedan flera år en myndighet uppkallad i hans namn. UNRWA har haft många svenskar på olika nivåer, bland annat var Olof Rydbeck generalkommissarie. Moderaternas förra biståndsminister Gunilla Carlsson brukade visa sin uppskattning för UNRWA.”
Regeringen har meddelat att Sverige, istället för stöd till UNRWA, kommer att stötta med 800 miljoner kronor i humanitärt bistånd genom andra organisationer. Men faktum är att ingen annan organisation har kapacitet att genomföra UNRWAs uppdrag, och hjälp når inte fram på grund av Israels blockad.
UNRWA upprätthåller livsviktiga funktioner för människor i Gaza, såsom att dela ut mat och säkerställa vaccinationer. Dessutom har UNRWA en avgörande roll för palestinier på Västbanken och i grannländerna.
UNRWA hjälper i dagsläget runt 5,9 miljoner palestinska flyktingar.
Israels beslut att förbjuda verksamhet för ett FN-organ är ett mycket allvarligt övertramp mot förpliktelsen att följa FNs mandat och resolutioner, och måste få konsekvenser! Sveriges beslut underminerar FN, det internationella systemet och måste omedelbart rivas upp!
Jag avslutar med ord från mannen som skrev boken ”I stället för vapen!” samma år som han blev mördad.
Folke Bernadotte konstaterade 1948 att ”situationen för majoriteten av dessa olyckliga flyktingar är redan tragisk”.
Hans ord är dessvärre lika sanna nu som då. Nu beskrivs situationen som apokalyptisk.
Krönikan är skriven av Kerstin Bergeå, Svenska Freds ordförande, som fristående krönikör på dalademokraten.se
