PAX 2/17 KRÖNIKAN: ”INGA ARGUMENT KAN FÖRSVARA SVENSK VAPENEXPORT”
Svenska Freds vice ordförande Amanda Sundberg skriver om varför hon så fruktansvärt gärna ville göra praktik på Svenska Freds för sju år sedan.
Intervjun gick väl… okej…
Det var hösten 2010 och jag hade precis varit på intervju för en praktikplats på Svenska Freds kansli. Jag rapporterade lite dystert om den till min syster Elin. Jag ville så gärna praktisera där att jag knappt vågade hoppas.
Jag studerade internationella relationer, utveckling och demografi. Jag hade identifierat den svenska vapenexporten som en av Sveriges mest förkastliga aktiviteter. Det fanns inga argument som gjorde den försvarbar. Om jag på något sätt kunde bidra till att minska den skulle jag med all säkerhet bidra positivt till vår värld.
Det dröjde som tur var bara några timmar innan jag fick ett samtal från Anna Östberg, dåvarande organisationssekreterare på Svenska Freds, som sa att de gärna ville ha mig.
En höst följde där jag varje dag fick arbeta med Svenska Freds personal och medlemmar mot vapenexport och upprustning och för fred och demokrati. Jag trivdes, allt vi gjorde kändes betydelsefullt. Min sista praktikdag innan jag skulle tillbaka till studierna kändes vemodig. Jag minns att Linda Åkerström, Svenska Freds vapenexportexpert, tröstade mig:
– Du kommer tillbaka, jag vet det!
Hon hade rätt. Men inte som jag trodde då. Min dröm om att arbeta professionellt med freds- och konfliktfrågor, nedrustning och vapenexport blev ett ideellt engagemang. Först i lokalföreningen i Stockholm och sedan i Svenska Freds styrelse. I dag har jag snart jobbat ideellt som styrelseledamot i fem år.
Det är inte mindre viktigt, inte mindre arbete. Visst, jag känner mig ibland långt ifrån sakfrågorna som jag brann för. Ofta prioriterar jag min ideella tid till att sätta mig in i frågor om att ha arbetsgivaransvar, om verksamhetsplan och budget, om insamling och finansiering hos ideella organisationer.
För att göra skillnad behöver personal och medlemmar bästa möjliga förutsättningar för sitt arbete. Ekonomin ska vara hållbar. Helst ska vi också bli fler och starkare. Det är ofta fokus för styrelsen även om det gör att frågorna på dagordningen inte direkt handlar om fred.
Ekonomiskt har Svenska Freds små resurser för de sammanhang vi rör oss i. Den svenska vapenexporten uppgick exempelvis till 11 miljarder kronor 2016. Vi hade samma år 0,1 promille av den summan att lägga på vårt arbete med nedrustning och kampen mot vapenexporten, knappt 1,2 miljoner kronor.
Vi må vara en mygga ekonomiskt, men våra argument för fred har sting. De får stort genomslag, både nationellt och lokalt, tack vare personalens och lokalföreningarnas insatser.
Den svenska vapenexporten – den fråga som en gång fick mig att engagera mig i Svenska Freds – är högaktuell. Något medlemmar och personal genom år av ihärdigt, kunnigt arbete och kampanjande varit med och bidragit till.
I skrivande stund väntar vi på en proposition från regeringen som borde innehålla ett undantagslöst förbud mot vapenexport till diktaturer.
Det är hög tid efter åratals stötande och blötande i en fråga som riksdagsmajoriteten redan är överens om. Redan när jag gjorde min praktik beslutade riksdagen att skärpa regelverket. Aldrig trodde jag då att processen skulle ta så här lång tid.
Nu måste vi se till att politikerna faktiskt uppfyller sina löften.
AMANDA SUNDBERG
Vice ordförande Svenska Freds
