PAX 3/16: HALLÅ DÄR, MARGARETA

Margareta Teke blev aktiv i Svenska Freds på 1980-talet, har drivit lokalföreningen i Värnamo, skrivit en grundbok i fredsarbete, bjudit in till ”Får för fred” och samlat in pengar till skolbarn i Zambia. På kongressen i juni fick hon ta emot E Holger Eriksson-priset.

Hur kändes det?

– Min syn på priser är normalt att det är lite fånigt, men jag kan inte låta bli att vara stolt och glad nu när jag fick det. Det är en bekräftelse.

När blev du medlem i Svenska Freds?

– I slutet av 1980-talet. En vän föreslog att jag skulle gå med i lokalföreningen i Värnamo. Jag blev snabbt också engagerad i riksarbetet på olika sätt. Jag och Peter Carlsson skrev boken ”Till grund för fredsarbete”. Det gjorde att jag tvingades tänka igenom fredsfrågan, ha lite ordning.

Vad lockade med just Svenska Freds?

– Det finns en genomtänkt kunskap kring hur man bygger fred, att man jobbar med demokratiutveckling, nedrustning och mänskliga rättigheter. Det känns skönt att ha på fötterna – jag kan diskutera med vem som helst.

Är det någon speciell fråga du brinner särskilt för? 

– I mitt yrkesliv som familjerådgivare har jag arbetat med konflikthantering i familjer, och jag har sett hur det hänger ihop med fredsfrågan. Det som varit min roll har varit att inta en medlande position. Dialog och medling är ett underskattat instrument för att lösa konflikter.

– På både mikro- och makronivå är det konstruktiva konfliktbeteendet dialog och det destruktiva våld.

Vad har ni jobbat med i Värnamo?

– Något jag känner mig väldigt glad över är att vi fick igång en ungdomsgrupp. Den ordnade rockkonserter, ”Ös för fred” och samlade in pengar till fredsarbete. Den var aktiv ända tills polismästaren fick för sig att vi behövde utbildade vakter. I praktiken stoppade det konserterna, det skulle ta alla intäkter. Tanken att det kunde bli bråk på en fredsaktivitet var absurd.

Berätta om ”Får för fred”.

– Det var lite udda. När lammen på vår gård var nyfödda bjöd vi in folk i våra nätverk att titta på dem och fika, och så samlade vi in pengar till arbetet mot vapenexport eller något liknande. Det var väldigt populärt.

Och så hade ni ett projekt med att ge gatubarn utbildning i Zambia?

– Det har dominerat de senaste åren. Vår medlem Lehte Slunge hade bott i Zambia med sin man och engagerat sig i arbetet med gatubarn. Vi har samlat in fem miljoner kronor. Det innebär att vi stått för ett par tusen skolår. Det har gått väldigt bra för många av barnen. Eftersom vi alla är till åren komna ville vi avsluta det. Vi har haft samarbete med en annan organisation och fört över barnen till dem.

Varför har ni lagt ner lokalföreningen?

– Zambiaprojektet drev föreningen vidare, annars har vi legat lågt med andra aktiviteter. Jag är färdig. Jag kommer givetvis att fortsätta vara medlem i Svenska Freds, och kanske delta på någon aktivitet. Jag är hemskt glad att jag åkte på kongressen. Engagemanget finns kvar.

EVA KELLSTRÖM FROSTE

Namn och ålder: Margareta Teke, 71 år.

Familj: Maken Björn, två söner och två svärdöttrar, två barnbarn.

Yrke: Socionom och legitimerad familjeterapeut, familjerådgivare. Jobbar ungefär 25 procent med handledning och utbildning. ”Vi bor vi på en gård med sonen och hans familj. Att vara farmor tar sin lilla tid, sonen har tagit över gården men det finns alltid mycket att göra. Fåren är fort­farande mitt huvudansvar.”

Fritid: ”Mest nödvändigheter … det vi gjort i dag är att vi satt ut stängsel i sjön och jag har jobbat i trädgården.”

Pax nr 3 2016