PAX 3/17 KRÖNIKAN: GLOBALT AURORA BORDE ÖVA PÅ FRED, INTE KRIG
Författaren Susanna Alakoski skriver att vi borde öva för fred, inte för krig.
Dimman sammanpressad i dalgången. Narsarsuaq där under. Planet cirkulerar en timme över glaciären som sägs motsvara vägen mellan Köpenhamn och Kapstaden. Folk vill bygga, men det fattas pengar till material, löner, fattas pengar till frakter, det fattas pengar till ja allt. Säger damen som sitter bredvid mig medan kaptenen försöker landa. Det går inte.
I stället flyger vi norröver. I Kangerlussuak skiner solen. Så hamnar vi på ett annat äventyr än det tänkta. Vi hamnar i bussen som tar oss till Russelglaciären. Jaktfalken flyger lågt efter byte. Floden drar med sig lera från glaciären. Vattnet är märkvärdigt vitt. Myskoxarna betar i sluttningen och berättelsen om amerikanarna lever. Amerikanarna byggde flygplatsen. Byggde vägen. Till höger ligger fältet där handgranaterna testades. Till vänster berget som användes när mottagningen på flygplatsen kajkade. Amerikanarna, amerikanarna.
Såklart andra världskriget. När Tyskland ockuperar Danmark ber Grönland USA om hjälp. Roosevelt meddelar att Grönland nu ligger under amerikanskt intresseområde. ”Lend-Lease – act” innebär att amerikanskt krigsmaterial kan användas fritt i Europa. Flyg, vapen, skepp. Snabbt står landningsbanan i Narsarsuaq klar. Och sedan den i Kangerlussuaq och sedan i ännu fler kuststäder.
Arvet efter amerikanarna vittnar. Det finns obegränsat med pengar till krig och krigsövningar. Till bomber, baser, fältsjukhus, till fort, militärkläder, gasmasker, radar, skjutbanor, fartyg, helikoptrar. Till militära frakter och groggar.
På Grönland finns det få träd (noll virke). Det går inte att odla (bara gräs till fåren). Det är under noll grader mer än halva året (svårt laga trasiga avlopp). Ett vitkålshuvud kostar 55 kr. Det fattas pengar till allt, ja så sa hon, damen bredvid mig.
Amerikanarna lämnar Grönland 1958. Säljer då flygplatsen i Kangerlussuak för en dollar till grönländarna. Så himla hyvens. Om det inte varit för de 200 ton fast avfall, 20 000 liter kemiskt avfall, de 24 miljoner liter biologiskt avfall som lämnades kvar i den grönländska permafrosten. Som nu tinar, som det nu, 2017, inte finns varken pengar eller solidaritet att ta hand om.
Hur är det möjligt, att vi århundrade efter århundrade envetet ensidigt övar oss på krig i stället för på fred? Varför inte bjuda in till ett globalt Aurora, där samtliga stridskrafter, myndigheter, länder övar sig på att tala civiliserat med varandra. På att uppträda anständigt och sluta hota med att angripa varandras mark och luftrum. Ser framför mig att kvinnor involveras, och hur land efter land utbildas i FN:s resolution 1325 som uttrycker oro över civilbefolkningen, det vill säga kvinnor och barn – det stora flertalet – som i tilltagande utsträckning är måltavlor för dåraktiga kombattanter. Ser framför mig konfliktförebyggande övningar från förskola till parlament och ett internationellt diplomatiskt hantverk som leder fram till avtal om fred och säkerhet. Säg inte att det inte går. Klart det går. Det handlar om inställning, det handlar om politik.
SUSANNA ALAKOSKI
Författare
