Den här texten är skriven av professor Carol Cohn som är ledande inom forskningen kring genus i global politik, väpnad konflikt och säkerhet. Texten har tidigare publicerats på organisationen Ploughshares webbplats och ingår i organisationens rapport ”A New Vision: Gender. Justice. National Security.” I texten problematiserar Carol Cohn säkerhetsbegreppet med utgångspunkt i ett citat av USA:s FN-ambassadör Nikki Haley, från mars 2017.
“Som mamma och dotter finns det ingenting jag hellre önskar för min familj än en värld utan kärnvapen. Men vi måste vara realistiska.”
En av de mest skadliga och kraftfulla konsekvenserna av genusföreställningar inom nationell säkerhetspolitik är att begreppet “realism” är reserverat för vad som helst som är kodat som maskulint medan alternativa idéer – som förknippas med någonting “feminint” – avvisas som “mjuka” eller “orealistiska” innan de ens har hunnit tänkas igenom. Till exempel så kommer över en biljon dollar spenderas på kärnvapen världen över under de närmaste 10 åren. Om man skulle argumentera för att den nationella säkerheten skulle vinna mer på att pengarna spenderades på hälsovård, skolor, rent vatten, förnybar hushållsenergi, anständiga levnadsförhållanden och/eller hållbart och småskaligt jordbruk i konfliktdrabbade länder skulle man direkt avfärdas som “orealistisk”.
Men sanningen är att även från ett nationellt (snarare än ett mänskligt) säkerhetsperspektiv vet vi inte vilken väg som är mer “realistisk”, det vill säga skulle leda till ökad nationell säkerhet för länder som investerar i kärnvapenarsenaler, eftersom den alternativa, “mjuka” vägen könskodas och tillskrivs feminina egenskaper som gör det möjligt att genast avfärda den. Därför investeras aldrig de pengar, den tid och den hjärnkapacitet som krävs för att planera, utforma och jämföra resultaten av de olika vägarna. Det här är ett problem som behöver åtgärdas i de processer där vi utvecklar politiska idéer och beslut.
I den nationella säkerhetsdiskursen fungerar begreppet “realism” på många sätt som ordet “mes” – som ett könskodat verktyg för att tysta ner och avbryta en kognitiv och politisk process. “Realism”, i dess manliga, tuffa betydelse, används så fort mänskliga dimensioner av säkerhet riskerar att bli samtalsämne. Samtidigt som det går att lovorda feminint kodad oro kring kärlek till familj och vänner, fysisk smärta, mänskligt lidande, mänskliga känslor som sorg, förlust och förtvivlan, avfärdas kategoriskt möjligheten att den någonsin skulle kunna ligga till grund för den säkerhetspolitik som utformas: “Men vi måste vara realistiska!”
Användingen av det maskulint kodade begreppet “realism” utesluter möjligheten att ens överväga betydelsen av de “feminiserade” angelägenheterna inom nationell säkerhetspolitik. Det är precis det retoriska grepp som USA:s dåvarande FN-ambassadör Nikki Haley använde för att rättfärdiga att hon inte närvarade eller medverkade vid debatten i FN:s generalförsamling kring utsikterna för ett kärnvapenförbud. Debatten och förbudet i sig vågade göra de mänskliga konsekvenserna av kärnvapen till lämpliga grunder för beslutsfattande, snarare än vapnens förmodade nationella säkerhetsfördelar. Det här synsättet, som lutar åt den feminint kodade delen av vårt genussystem, undermineras skickligt av Haley’s kommentar: erkännandet av det “feminina” (hennes kvinnliga familjeroller, hur hon sentimentalt närmar sig en idealistisk fantasi) blir omedelbart ogiltigförklarad som grund för beslutsfattande genom att hon använder begreppet “realism”.
Rekommendationer:
Om idéer kring genus avskräcker oss från att tänka rationellt, fullt, komplext, kreativt och faktiskt realistiskt kring säkerhet, vad får det för följder för beslutsfattare och de medborgare de representerar? Vad kan vi, var och en, göra?
– Var nyfiken! Genus som symboliskt system är så djupt rotat i hur vi uppfattar, kategoriserar och utvärderar idéer och förslag att det ofta är svårt att ens lägga märke till det. Använd nyfikenhet för att se var genus formar – eller förhindrar – den allmänna uppfattningen och samtalet kring frågor om nationell säkerhet.
– Lägg märke till vad som känns sant och fråga dig varför det känns så. Har du en empirisk grund för att tro det eller är det bara “självklart”? Om det handlar om det senare, hur får dina könskodade antaganden det att kännas sant – och vilka frågor kan du ställa eller vilket agerande skulle du rekommendera om genus inte påverkade din magkänsla för vad som är sanning?
– Var uppmärksam på – och akta dig för – att använda termer som “skurkar”, “bad guys” och “bad actors”. De kortsluter och fördummar vår politiska analys genom att reducera ett komplext land med många skilda intressen och motiv till en ensidig manlig aktör. Och de sätter igång alla de vanliga manliga liknelserna (exempelvis “jag tänker inte låta honom trycka ned mig”) istället för mer komplexa och mer exakta bedömningar av olika alternativ för att hantera ett specifikt problem.
– Var vaksam på din egen tystnad. När du tvekar inför att föreslå en idé eller att säga emot någon annans, fråga dig: varför? Censurerar du dig själv omedvetet av rädsla för att verka “mjuk”, “töntig”, “naiv”, “idealistisk” – det vill säga inte bli tagen på allvar för att du utgår från det “feminina”? Om så är fallet, eller om du talar och någon försöker ogiltigförklara dig på det sättet, testa att lyfta fram vilket absurt hinder för verkligt rationellt tänkande det faktiskt är.
– Ifrågasätt argumentet att “realism” är grunden till den politik som omger kärnvapen och nationell säkerhet vid varje tillfälle det förekommer. Är det verkligen realistiskt eller något som hävdar att det är det baserat på könskodade idéer?
Fråga vilka andra modeller som på ett seriöst sätt har övervägts och tänkts igenom, som har utformats och testats.
Och be om belägg för att en specifik politik fungerar.
– Slutligen testa ett experiment. Eftersom de mänskliga, materiella och finansiella resurser som investeras i militär nationell säkerhet i sådan oerhörd utsträckning övergår det som investeras i alla andra sätt att försöka säkerställa säkerheten för världens befolkning eller stater, så föreställ dig ett enda år då resurserna fördelas lika. Om varje dollar som regeringen under ett år investerar i kärnvapenarsenaler, militär eller privata säkerhetsföretag matchas med en dollar för att förbättra hälsovård, utbildning, tillgång till vatten och hållbar energi, på att förbättra tillgången till resurser för småskaligt jordbruk och att vända klimatförändringarna runtom i världen. Då kan vi, i slutet av det året, börja mäta vilka effekter de investeringarna har på den nationella säkerheten.
Tänkte du precis avfärda den här idén som “orealistisk”? Testa att fundera igenom den könskodade utgångspunkten för dina antaganden…
Professor Carol Cohn är grundare och chef för Consortium on Gender, Security and Human Rights på University of Massachusetts, Boston. Hon är ledande inom forskning kring frågor kring genus i global politik, väpnad konflikt och säkerhet. Carol Cohn innehar Olof Palmes gästprofessur 2019 som Försvarshögskolan är värd för.
Skribent: Carol Cohn
Översättning till svenska: Ingrid Heller
