RYSKA VAPENVÄGRARE BEHÖVER ETT TYDLIGT BESKED OM FRISTAD!

Detta är en debattartikel som Svenska Freds skrivit tillsammans med Östgruppen i Svenska Dagbladet. Den publicerades online 27/9 och publiceras i papperstidningen 28/9.

Putins desperata order om partiell mobilisering har gjort svårigheterna att värva soldater till kriget i Ukraina allt tydligare. Strömmen av män som försöker lämna landet efter beskedet om mobiliseringen, som tycks vara allt annat än partiell, ökar för varje dag. Deras vägran ger hopp. Istället för att, som föreslås från vissa håll, stänga gränserna mot Ryssland, behöver vi hålla fortsatt öppet för visum samt erbjuda tillfällig asyl för alla ryssar som vägrar delta i kriget. 

Ända sedan Ryssland inledde sin barbariska och folkrättsvidriga invasion av Ukraina har det talats om dålig moral i den ryska armén då det har varit svårt att värva soldater till kriget. Det är oerhört farligt att stå emot militära order i en av världens mest förtryckande regimer. Priset för den som vägrar är upp till tio års fängelse. Ordvalet är därför märkligt eftersom det är just moral och stort mod som utmärker de som trots de stora riskerna vågar vägra vapen eller att lägga ned dom. 

Putin förväntas inom de närmsta dagarna stänga gränserna för män i krigsför ålder. Även med stängda gränser kommer dock människor att fly, det vet vi från redan stängda länder runt om i världen. Det är med stängda gränser än viktigare för de som flyr Ryssland att veta att det finns en fristad i Europa och att de inte riskerar att skickas tillbaka. 

I debatten om hur “vi i Väst” ska bidra till ett slut på kriget i Ukraina har svaren hittills fokuserat på att öka Ukrainas militära kapacitet, om sanktioner och om stöd till att återuppbygga landet när det är över. Det är både strategiskt och humanitärt viktigt att använda alla andra metoder som också står till buds för att kriget ska få ett så snart slut som möjligt. De ryssar som i detta nu står i valet mellan att gå på en buss för att strida i Ukraina eller vägra, mellan att fortsätta strida eller lägga ned vapen, behöver veta att vi stöttar dom om de lämnar. Det spelar roll för dom och det spelar roll för Ukraina. En massflykt från mobilisering skulle undergräva både Putins självförtroende, stödet för kriget och hans reella möjligheter att fortsätta striderna. Varje ryss som vägrar att gå ut i strid är ett steg närmare fred. 

Att vapenvägra i sig är inte skäl till asyl i dagens asylsystem. Men eftersom det nu är tydligt att ryska styrkor begår systematiska krigsbrott kommer saken i ett annat ljus. Om en ryss kan bevisa att han kallats till krigstjänst mot sin vilja kan han få asylskäl enligt ett prejudicerande beslut från Syrien i EU-domstolen. Eftersom han då mot sin vilja skulle delta i krigsbrott blir förföljelse ett asylskäl. För att ge desertörer ökat skydd kan Sverige genom regeringsbeslut aktivera det så kallade massflyktsdirektivet. Det innehåller också redan bestämmelser om att utreda om sökanden har begått krigsbrott eller utgör ett hot mot rikets säkerhet. Det skulle inte vara första gången som Sverige gav skydd åt desertörer. Det skedde bland annat när amerikanska soldater flydde hit från Vietnamkriget.

Litauens utrikesminister har nyligen sagt att landet inte kommer att bevilja asyl till ryssar som flyr. Det är att inte respektera asylrätten men också ett kontraproduktivt och omänskligt beslut. I tider av krig behöver vi än mer hålla fast vid de ideal som formades just för att förebygga krig och värna allas rätt till liv och frihet. Vi behöver också skilja på regimen Ryssland och dess befolkning, en befolkning som inte kollektivt bär ansvar för regimens grymma krigföring – särskilt inte de som vägrar att lyda regimens order. 

Kerstin Bergeå, Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen

Paulina Kluge, Tf Verksamhetschef, Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter

Vill du läsa Kerstin Bergeås text om de folkliga protesterna i Ryssland? Läs här.